Man måste inte vara en modern Sherlock för att lyckas, men lite analys skadar aldrig
Den här artikeln ingår i min artikelserie ”Måndagens historielektion” även om det varken är måndag eller så speciellt mycket historia. Lika bra att skriva det så slipper folk påpeka det. Hehe.
HETAST JUST NU
Andra artiklar i serien:
Måndagens historielektion 1 – Vale Tudo
Måndagens historielektion 2 – Historien om MMA
Måndagens historielektion 3 – Historien om Genki ”Neo-Samurai” Sudo
Måndagens historielektion 4 – Regler och poängsättning
Del 5
Okej, det här är ett rätt svårt ämne men jag gör ett försök. Martin uppmanade mig att skriva en artikel om hur man egentligen gör för att välja en vinnare. Eller i alla fall vad man bör tänka på. Jag har valt att dela upp det i ett gäng punkter som sen får sin beskrivning nedan. Vissa punkter går in i varandra, men det är oundvikligt.
De flesta är ju förstås medvetna om att man jämför två fighters och sen går på den man tror på, men för att verkligen bli bra på att ta ut vinnare så krävs det både för och motargument. Jag kommer i artikeln visa hur mina tankegångar gick när jag med 100 % säkerhet prickade in George Sotiropoulos som vinnare nu senast på UFC 110. Detta trots att han stod i 3 gånger pengarna i odds. Det blir min exempelmatch för att visa ett ett system man kan använda eller ta delar utav.
- Skillnad på betting och ta ut vinnare
- Nylig form
- Record
- Camp
- Styrkor vs. svagheter
- Styrkor vs. styrkor
- Svagheter vs. svagheter
- Kondis
- Magkänsla
- Analys av game
- Sätta ihop informationen
Efter hoppet går jag igenom alla punkter och tar upp George Sotiropoulos vs. Joe Stevenson på UFC 110 som exempel…
Okej, here we go.
Skillnad på betting och ta ut vinnare
Den här punkten är mer av allmän karaktär och är uppenbar vad den handlar om. Betting är en konst i sig och det finns fler olika teorier och system hur man gör för att vinna. Två stora fåror (dock inte de enda) inom betting är dels konsten att ta ut rätt underdog vid rätt tillfälle och å andra sidan att kunna spela hårt på rätt ”säker” vinnare. Givetvis finns det rum för alla möjliga kombinationer av dessa två fåror här. Alltså t.ex. att spela en underdog och en favorit osv. osv. Bra att veta i bakhuvudet är att ca 80 % (har tyvärr inte uppdaterat statistiken sen UFC 100, men har inte förändrats nämnvärt) favoriter vinner varje gala, men att det i UFC aldrig bara varit favoriter som vunnit. Det fanns en del halvknasiga galor way back där nästan alla underdogs vann, men å andra sidan fanns ytterst få ställen att spela på då också. När parlay (att kunna spela på mer än en vinnare, alltså dubblar, tripplar osv.) inträdde i Sverige inom spel på MMA blev klimatet helt annorlunda. Innan det så hänvisades jag till några få sidor i USA och senare Kanada där det gick. Är man på plats i Las Vegas finns det dock alltid möjlighet att lira parlays. Hur som helst har vi stor vana och kultur att spela mer än singelspel i Sverige och personligen tycker jag det är klart roligast.
På UFC 110 gick 9 matcher av stapeln varav två av vinnarna var underdogs, resten var favoriter. Nu var förvisso en match lite svajande i odds så beroende när man spelade kan det alltså varit tre underdogs som vann. Med andra ord en gala helt enligt standard. Inom betting handlar det också inte sällan om att ta risker. Ett vanligt sätt att bedöma risk och chans inom betting är att skapa %-chans att vinna respektive förlora.
Betting kräver lika mycket skill som att plocka ut en vinnare i pick em. men samtidigt också tur och inte minst förmågan att hitta sin egen girighetsgräns. Det där kanske låter konstigt, men giriga blir många av oss när vi ser hur stor vinsten kan bli och vi kanske därför tar med en till fighter i spelet, en som känns ”säker”. Eller ett annat scenario är att man tar lite för stora risker för att vinna lite mer pengar än annars. Det där är en gränsdragning man bäst gör själv och kanske egentligen är lite offtopic här.
När man ”bara” plockar ut en vinnare så bör man ha förståelse för varför någon är favorit över en annan. Hur kommer det sig kan man fråga sig.
I fallet George Sotiropoulos vs. Joe Stevenson så hade Joe gått fler större matcher, bytt camp till Greg Jacksons och inte minst vunnit sina senaste två matcher med en övertygande hunger. George Sotiropoulos å sin sida hade inte gått lika stora matcher och hans vinster i UFC var i TUF och mot fyra fighters där bara en fått stanna i UFC och den personen har gjort det trots att han gått fyra matcher i organisationen och torskat tre. Det var utgångsläget. Nu väntade att gå igenom vissa punkter i huvudet för att få fram vem som blir vinnaren.
Nylig form
Det här är många gånger en svår punkt då informationen ofta är knapphändig eller kommer från fightern själv, men det man kan titta på är förstås senaste matchen om man inte får tag på någon annan information. Den här punkten är viktig om man råkar känna till informationen. En del kan avslöja sig vid invägning, men det går verkligen båda hållen. Att en fighter ”ser stor ut” eller ”ser bra ut” på en invägning kan ibland vara lite missvisande. Som med alla punkter går den också väldigt lätt in i andra. Nylig form rör sig förstås också mycket om skador.
När det gäller exempelmatchen mellan så hade George gått en match i november 2009 (matchen på UFC 110 gick av stapeln i februari 2010, skrivs här då vissa kanske läser artikeln vid annan tidpunkt än då den publicerades) och det var mot Jason Dent, en fighter som sen fick lämna UFC. Sent i andra ronden vann George på ett armlås för andra gången i rad i UFC. Uppgifter om George form gick ihop lite med andra punkter nedan och vad man kunde veta som utomstående så såg allting mycket bra ut.
Joe å sin sida kom från en imponerande vinst mot Spencer Fisher i oktober 2009 och innan det en vinst mot Nate Diaz. Det stod alltså klart att den här punkten själv inte skulle avgöra vem man trodde skulle vinna.
Nylig form är viktigt, men inget som får ta över för mycket i bedömningen. Iaf inte så till den milda graden att man skiter i att tänka på andra punkter.
George Sotiropoulos hade ett 18-månaders break i sin karriär och det var förstås av intresse. Vad hade hänt? Han skulle möta Karo Parisyan på UFC 87, men fick hoppa av, sen skulle han möta Matt Grice på UFC Fight Night 17, men fick hoppa av även då. Det hela blev 18 månader utan fight. När han sen återvände och besegrade George Roop i augusti 2009 var det i en lättare viktklass. När han i november 2009 vann mot Jason Dent gick han ut och bad om att få en fight på den här galan i Australien.
Record
Det här är en punkt som många gånger analyseras sönder och samman då det är lätt att se folks record. Det är inte bra att stirra sig blind på en punkt, en aspekt men att ignorera den här punkten vore synnerligen dumt. Men i analysen av en fighters record så kan man leta efter luckor i fighterns ”rustning”, men också styrkor. Alltså lägger man grund för kommande punkter genom att gå igenom ett record. Givetvis måste man ha stor förståelse för att de flesta blir bättre, men också att en del blir sämre. Sånt som ålder spelar också in här. I MMA är det något så ovanligt som att folk som skulle kallas ”gubbar” i andra sporter mycket väl kan vara bäst i världen. Det bevisar bara att en fight handlar om mer än bara snabbhet och styrka.
När man går igenom vilka matcher en fighter har gått så är förstås de senaste matcherna viktigast. Sök alltid efter förklaringar.
Joe Stevenson hade ett record på 35-10 innan mötet mot George Sotiropoulos på UFC 110. 45 matcher vid en ålder av 27 år. Fyra av förlusterna hade kommit i UFC och gå tillbaka längre än tiden innan UFC kändes inte så relevant då han fightats sina senaste fem år i organisationen. Hans förlust mot Josh Neer hämtades upp genom vinster tre hungriga fighters där bara en fått stanna i organisationen och det är en person som åkt ur och kommit tillbaka. Efter det fick Joe en titelmatch mot BJ Penn där han blev totalt ägd. Efter det lyckades han strypa Tibau, men förlora sen mot Kenny Florian och Diego Sanchez. Sina senaste två matcher vann han som sagt mot Nate Diaz och Spencer Fisher. Något som förklaras dels av punkten under denna.
George Sotiropoulos hade gått fyra matcher i UFC och vunnit dom alla, dock inte mot fantastiskt motstånd. I TUF 6 vann han mot Jared Rollins och Richie Hightower, men det var intressant var inte att han kunde vinna mot den typen av motstånd utan givetvis att han blev knockad av Tommy Speer efter en olycklig tumme i ögat. Nu var det förstås inte en professionell match men det är värt att ha i minnet ändå. George hade ett 11-2 record där hans förluster var mot Shinya Aoki på DQ och Kyle Noke 2005 efter ett riktigt jämnt delat domslut. Värt att påpeka angående den förlusten var att George fick chans året efter att ”hämnas” och lyckades då han vann på enhälligt domslut.
Camp
Den här punkten säger ibland väldigt lite, men då och då kan den ge någon info.
I exempelmatchen gav den här punkten mycket värdefull info. George Sotiropoulos kunde man enkelt läsa (wikipedia och hemsidor är sällan dåliga informationskällor, även intervjuer om har tid) att han sedan drygt fyra år tillbaka börjat träna för Enson Inoue, en f.d. Pride och UFC-fighter som driver Purebred Omiya, på ett gym som kallas Fisticuff. Han träffade Enson i Guam och innan sin UFCkarriär var det den han tränade för. Hans team är Team Sotiropoulos. Vad som är intressant är att efter TUF så tränade George i Las Vegas på Xtreme Couture och även på 10th Planet Jiujitsu under Eddie Bravo. Men direkt efter TUF stack George till New York och tränade på Serra BJJ. 2009 fann han dock Fisticuff i Vancouver Washington. Hans träningspartners är inte de mest namnstarka men dock några duktiga BJJ-svartbälten och mycket boxning.
I Joes fall så var det ingen hemlighet att han ansåg sig vara en ny människa efter sina två förluster mot Florian och Nate Diaz. Han fick en enorm nytändning sen han flyttade till Greg Jackson, vald till bästa coachen 2009 och ett camp med fantastiska fighters som GSP, Evans, Marquardt, Huerta, Kyle Noke som ju har erfarenhet av George Sotiropoulos men också en hel drös andra typ Shane Carwin, Jon Jones, Clay Guida, Carlos Condit, Leonardo Garcia osv. Med andra ord talar mycket för Joe Stevenson där på pappret, men å andra sidan vet ni läst min artikel om att tänka utanför lådan och att vara kreativ att jag anser den biten var minst lika viktig så länge teknisk kunskap och fysisk styrka/uthållighet finns med i bilden förstås.
Läs också mer om teamets vikt inom mma här:
Styrkor vs. svagheter
Säger sig självt och något som görs automatiskt normalt. Någon med stark brottning mot någon som lätt blir nedtagen är ett klassiskt exempel. En annan är någon som har styrka på marken eller stående där motståndaren är dålig.
I exempelmatchen kan man lätt se på matcher och läsa sig till att George har en väldig styrka på backen. Han började träna BJJ 97 och hade vid matchen mot Joe Stevenson varit svartbälte i 6 års tid. Både 2003 och 2007 representerade han Australien på VM i submission wrestling, han har också tävlat i amatörboxning och samma år som han fick sitt svarta bälte i BJJ vann han en titel i Victorian State Amateur Boxing.
Joe å sin sida har också en BJJ och brottarbakgrund. Även han ett svart bälte i BJJ, något han fick 2008 av Robert Drysdale.
I denna punkt jämförs inte markspelet med markspelet med andra ord då det är bådas styrkor. Joe Stevenson har tidigare visat sig svag för GnP men det var också mot riktigt bra motstånd som lyckats kontrollera honom. Denna punkt gav inte så hemskt mycket i den här matchen.
Styrkor vs. styrkor
Styrkorna en fighter har är det bara en del som jämför. I grunden handlar det förstås om att vrida och vända fördelar och nackdelar. Man kan exempelvis fundera på om någon vars brottning är en styrka kommer bli avgörande trots att motståndaren är en mästare på att hålla sig stående. Ett bra exempel där är GSP vs. Penn. GSP är fantastisk på att ta ner och kontrollera och Penn är hur grym som helst på att vara svår att ta ner och väl nere vänder han ofta med grymma markskills. När det är sådana lägen att det är svårt att gissa sig till vems styrka som är bäst så är det kanske inte den här punkten som direkt avgör.
I exempelmatchen så har båda styrka på marken, men där Stevenson tidigare främst baserat sin skill på kontroll kan det bli svårt mot en sådan fighter som George. George har dessutom en styrka i sin boxning, men har blivit knockad. Den här punkten var viktig i min bedömning av den här matchen. Jag kunde se att
Stevensons styrkor var sämre än Sotiropoulos, men trots det får inte denna punkt avgöra allting för då hamnar man lätt i en fälla då det är mycket annat som spelar in.
Svagheter vs. svagheter
Här kanske en del ögonbryn åkte upp när ni läste att det här är något man ska jämföra men faktum är att jämföra svagheter också innebär att man tänker på en fight från en vinkel man tidigare knappast gjort. Man söker efter svagheter hos kämparna för att sen givetvis gå tillbaka uppåt eller ner bland punkterna för att lättare jämföra.
I exempelmatchen har jag redan berört deras svagheter som att George blivit knockad av Speer i TUF och att Stevenson förlorat en del matcher. Det man kan lägga till är att Stevensons självsäkerhet lätt kan bli hans fall om det inte går hans väg. Det har man sett förr. Han är en humörslirare som sällan förändrar ett dåligt läge utan trummar på och hoppas på det bästa. Något som må räcka långt. Jämför man det med George svaghet i att han haft skador och att han blivit knockad så faller även Stevenson här.
Hade dock George haft en svaghet för att bli nedtagen och kontrollerad så skulle det förstås kommit upp tidigare bland punkterna och också avspeglats här vilket många gånger förtydligar. Nu var så icke fallet.
Kondis
Alla vet att Konditionen är enormt viktig i MMA och här låter jag egentligen all fysisk uthållighet räknas in. Jämför.
I exempelmatchen kan vi se att båda egentligen har visat tecken på bra kondis och så länge Sotiropoulos är hel så kommer han orka. Stevenson är tuff och kommer också orka. Han brukar till och med se glad ut efter matcherna.
Magkänsla
Magkänslan är kanske inte så flummig som folk tror. Intuition blandas lätt ihop dock med att man vill att något ska gå en viss väg. Det är lättare att ”känna på sig” att det kommer gå bra för Sverige i fotbollsmatch eller för den delen att det kommer gå ”åt helvete”. Det har mycket med personen som känner att göra. Nej, ska magkänslan få komma in så titta tillbaka bland dina tidigare tippningar. Har du en känsla för att bara ”känna” rätt så är det något att lyssna på. Är så inte fallet så kanske fakta i punkterna här istället ska få göra sitt.
Hur som helst så räcker inte per default magkänslan men en fight i MMA har oftast två resultat. Alltså ungefär 50/50 (med några % chans att det blir DQ, NC eller Draw).
I exempelmatchen så hade jag en stark känsla att George tid på 10th Planet skulle spela in i matchen och även att Stevenson inte kan ha smekmånad hur länge som helst i sitt nya camp. Alltså la jag in en gnutta kunskap i min magkänsla. Det är svårt att följa känslan för mycket så att backa med något är bäst.
Analys av game
En hel del folk tittar på en fighters historia och ser t.ex. att den vunnit mot en bra brottare och därför blir det bara en favorit i repris nästa gång en bra brottare är motståndare. Det är ett grundfel som många gör då fighters är olika. Med det är det inte sagt att någon kan ha lätt mot brottare t.ex. men det är något helt annat. Kontentan är att det inte finns några helt säkra sanningar. Jag är knappast den enda, men tills jag läser att någon äldre skrivit det så är det mitt citat:
Den enda sanningen är den att det inte finns några sanningar
En paradox givetvis som sätter fingret på tippning för att även hur mycket något pekar åt ett håll är en fight en fight och sååå mycket kan ske. En tumme i ögat, en fotoblixt som stör, något halt på mattan eller rent utav bara ett mycket litet misstag som görs en gång på hundra matcher. Det är värt att komma ihåg. Att analysera någons game är att sätta ihop svagheter, styrkor, historia (record), form osv. Men att göra det utan att jämföra så mycket. Mer skapa sig en bild. Man måste inte analysera sönder en fighter och läsa allting man finner. Ibland räcker det med mycket lite. Okej, damn it. Efter att ha Googlat citatet hade några andra sagt snarlika grejer. Pablo Neruda var närmast så som jag uttyckte det.
När Rousimar Palhares t.ex. kom till UFC var han en underdog och få hade hört talas om honom. För mig räckte det med att se en match för att känna att han skulle vara riktigt vass. Hans benlås var riktigt vassa. Han mötte en trött Ivan Salaverry som förlorade efter en halv rond på ett armlås. Det händer dock att man tar fel också i sin analys när den är brisfällig. Det är lite som att famla efter halmstrån när man vet väldigt lite om en fighter. Man kanske läser att den vunnit något bälte eller någon BJJ-tävling men man kan inte se någon match. Dom matcherna är svåra att tippa.
I exempelmatchen framkommer en bild av Joe Stevenson redan i tidigare punkterna. Han har blivit bättre efter en svacka, han har haft en smekmånad och det som är oroväckande är att han egentligen inte visat upp några nya skills utan mer förbättrat tidigare sådana och fått tillbaka sitt självförtroende. Han är bra på marken, men har haft svårt mot riktigt bra motstånd. Han har blivit kontrollerad, han har en vass giljotin som ALLA känner till.
George Sotiropoulos har ett bra markspel, har förnyat mycket och varit öppen för att träna med Matt Serra, Eddie Bravo och på Xtreme Couture. Han har varit skadad en del, men återhämtat sig. Han har en bakgrund också som boxare, men först och främst så har han sett riktigt bra ut mot främst lite sämre motstånd senaste tiden. Oddsen är emot honom med all rätt då man ser till sådant, men hur mycket spelar det egentligen in?
Sätta ihop informationen
Säger sig själv att man här sätter ihop allting och väger mot varandra för sitt slutgiltiga beslut. När det handlar om att gissa hur en match ska sluta så är det knappast lätt att vara vetenskaplig. Framförallt när det handlar om vilken rond någon ska vinna i. Däremot kan man tro på någons förmåga att submitta eller knocka någon att det kommer avgöras och då gäller det ju ”bara” att pricka in rätt rond. Nej, just den biten är rätt mycket magkänsla. Såhär går det till att sätta ihop exempelmatchen:
När det gäller exempelmatchen så har den nyliga formen inte så mycket att säga annat än att Joe ser bra ut och så även George. Joe mot bättre motstånd så där vinner Joe lätt, men inte nog för att man ska basera ett beslut på det.
Recordet är lite samma som nyliga formen i det här fallet. George har vunnit och vunnit medan Joe haft två förluster och två vinster. Svag fördel George, men å andra sidan här har Joe mött bättre motstånd om man jämför Spencer Fisher och Nate Diaz med Jason Dent och George Roop. Alltså är den punkten inte heller något som avgör.
Frågan om vilket camp man fightas för kan lätt på pappret se ut som en fördel för Stevenson och det har oddsskaparna tagit fasta på, dom sätter ändå i snitt mellan 70-80% rätt så helt kassa är dom ju inte! Men samtidigt tror jag starkt på det att George rört sig runt i det här fallet då han förbättrat en hel del och fått skills i 10th Planet Jiu-Jitsu. Inte för att det systemet är så hemskt bäst, men för att det är något annat och att det bevisligen fungerar. Han har också varit hos andra och träffat flera som är lika Joe Stevenson. Svag överkant till George och den här punkten såg jag som viktig så just nu leder George svagt.
Styrkor mot svagheter och andra jämförelser leder mig till att tro att George styrkor kan komma fram i matchen, men att Joe Stevenson får det jättesvårt att lyckas med det. Fördel George.
Kondisen gav inget. Lika där.
Magkänslan var fördel George och dels sådana saker som att det är på hemmaplan för första gången (för UFC) i Australien osv.
Analysen av var och ens game samt att sen sätta ihop allting får mig att tro ännu mer på George. Jag frågar mig vad som kan slå George som Stevenson kan göra och tänker på saker som skada, men också en knock. Stevenson skickar iväg små raketer med all sin kraft. Men inte heller dom känns farliga. I UFC har inte Joe knockat någon, men däremot vunnit på TKO. Det känns inte aktuellt och var dessutom under en tid då Stevensons game såg annorlunda ut.
Summan blir alltså rätt överhängande att George skulle vinna och då jag inte såg så gott som någon större chans för Stevenson att vinna fick min magkänsla mig att säga 100 %. Det mot bättre vetande förstås då Stevensons kunde knocka.
När det kom till att välja i vilken rond och på vilket sätt så är ju det förstås svårt, men jag valde mellan att George skulle vinna på submission i andra ronden (armlås troligen) eller att det skulle gå hela vägen ut. Jag valde också i alla spel jag gjorde denna gala att tippa George Sotiropoulos.
Slutsats
Det här kanske känns omständligt och jobbigt, men givetvis är det för att det är i text och inte görs i huvudet. En analys måste inte ta så lång tid utan kan göras i huvudet, men så klart om man ger det lite tanke så ökar ofta informationen. Men kan man inte göra något av infon så hjälper inte det. Det där gäller i alla sporter i stort sätt, det finns alltid statistik-nördar och sådana som kan ALLTING om en viss person. Men att från det gå till att tippa eller betta bra är en rätt lång väg.
Förr, inom MMA, var det mer vilda matcher och lite galnare odds. Skickligheten hos oddsmakerna var inte lika stor som nu, men den som stirrar sig blind på favoriter tar alltid en del fel. Det finns flera galor där 5 favoriter åkt på stryk.
Ibland stöter man på en match också som även efter man analyserat osv. får det till att bli skitjämt på alla sätt och vis. Det är något man inom betting kallar ”stay away” och en match som i regel har väldigt likt odds också. Sådana matcher kommer med jämna mellanrum och när det rör sig om Pick em-tävlingarna som ju handlar om äran bara så kan man ju där i alla fall gå på någonting av de styrkor man ser. Det är lättare sagt än gjort för kom ihåg det där jag skrev om sanningar ovan.
Hoppas den här grundläggande modellen jag skapat hjälper er att pricka in fler rätt!