Efter snart sju år som MMA-skribent bestämde jag mig i höstas att göra mitt livs hittills största MMA-resa; att på egen hand åka till USA för att bevaka UFC on FOX 10 i Chicago och UFC 169 i Newark. I följande text beskrivs denna resa tillsammans med tankar, funderingar och personliga perspektiv.
När man som turist bor och vistas i Chicagos centrala delar kan man få bilden av en välmående stad. Åker man däremot en bit utanför stadsgränsen får man kanske en mer nyanserad bild. Jag valde att ta tunnel-banan ut från centrum för att sedan promenera till United Center där media-dagen inför UFC on FOX 10: Henderson vs Thomson skulle äga rum. När jag klev av tunnelbanan fick jag sällskap av två äldre svarta herrar som båda såg slitna ut, hade dåliga knän och höll hårt om sina plastpåsar. Även den uppenbart psykiskt sjuke mannen, som under resan höll sig i skrevet med ena handen och hade ett järngrepp om sin byxa med den andra, klev av. Vi var framme vid Illinois Medical District. Även när jag promenerade mot United Center, eller i ärlighetens namn gick i cirklar innan jag hittade rätt, såg jag flera äldre svarta män som gick runt utan att verka ha varken mål eller mening med sina promenader. Man kan dra många slutsatser av detta, men en av dem är att det inte är någon särskild status i att ta en promenad i dessa trakter.
Väl framme var UFC generösa och bjöd på lunch i pressrummet. Jag satte mig med en skribent från ”The Wrestling Observer” som jag växlat några ord med under gårdagen. Han hälsade glatt men sen blev det tyst och vi satt mest och stirrade på våra telefoner. Det var mycket pressfolk på plats och några för mig bekanta ansikten. Jag sneglade mest på Esther Lin som knäpper de bästa bilderna i sporten i mitt tycke. Eller rättare sagt ville jag se vilken utrustning hon hade och senare hur hon arbetade. För er nyfikna var det hus från Canon och glas från Tamron som gällde för dagen. Självklart var Ariel Helwani också där med sina färgglada sneakers. Senare under dagen flyttade jag mig frivilligt från en bra plats framför forne UFC-mästaren Benson Henderson så att Helwani skulle få plats för sin intervju. Varför gjorde jag det egentligen? Visserligen fick han en del hjälp av UFC:s personal att komma fram men ändå. Får fundera på det.
Jag är sällan bekväm i stora sammanhang och att dessutom behöva prata engelska gör det hela inte mycket enklare. Mitt namn till trots har jag enbart min skolengelska och ett ton timmar framför engelsktalande filmer och TV-serier att luta mig tillbaks på. Därför inledde jag med att gå fram till de fighters som jag trots ”scrum” kunde få en kort stund med på egen hand. Det resulterade i givande samtal med Gabriel Gonzaga, Adriano Martins och Jeremy Stephens. Pratade också med Stipe Miocic men det var mer trevligt än givande. När jag sa att bara vissa kroater var trevliga skrattade han och undrade skämtsamt om jag försökte skapa problem för mig själv. När jag var klar med Miocic var det folk överallt och jag hade fullt upp med att se till att fotografera alla fighters. Därefter fick jag mest sträcka fram min diktafon och försöka komma emellan med några frågor.
Jag såg att Josh Neer stod och lutade sig emot en pelare mitt i smeten så jag gick fram och frågade om jag fick fotografera honom. Han svarade att han inte är en fighter. ”You´re a fighter alright”, svarade jag och log. Leendet besvarades inte. Han sa ”I´m not fighting on this show, no photos”. Jag blev glad när han svarade och log ännu mer. Såg säkert bra fånig ut. Leendet var ett resultat av att Neer förmodligen är lika hård som han verkar, vilket jag av någon anledning tycker är anledning att le. Han tränar ju med bröderna Nick Diaz och Nate Diaz där borta i väst och då ska man vara sådan. Hårdast i huset. Alltid. Det är ju kul när saker är som de verkar.
I övrigt var det ett jävla tjat om hur kallt det är här i Chicago. Samma fråga om och om igen till fighters. Är det verkligen så att läsare vill veta vad fighters tycker om kallt väder på vintern? Om det mot förmodan är någon av MMAnytts läsare som är intresserad så sa alla utom Darren Elkins att de tyckte det var ruggigt kallt och att de föredrar när det är varmare. Elkins konstaterade kort att kylan upplevdes som värre när han arbetade på byggen och inte var fighter. Det bästa svaret på den frågan under hela mediadagen.
När allt var sagt och gjort med de samlade kombattanterna återvände jag till pressrummet för att välja ut bilder till ”Tolv ögonblick”. När jag arbetade med detta satt jag och tjuvlyssnade när annat pressfolket skröt och ljög för varandra. Det enda som var av egentligt värde var när UFC:s kommentator Mike Goldberg berättade om inspelningarna av filmen ”Grudge Match” där Robert De Niro och Sylvester Stallone har huvudrollerna. ”Goldie” medgav att han var ”starstruck” av att jobba med de två legendarerna. Det som var mest underhållande i det ”Goldie” berättade var om de improviserade dialogerna mellan Chael Sonnen och Stallone under inspelningarna. ”Who do you think you are? Rocky Balboa?” ska Sonnen bland annat ha sagt i en scen där de skulle förolämpa varandra. Detta kunde så klart inte användas i filmen, men som vanligt är Sonnen kvicktänkt och rolig. Goldie verkade för övrigt väldigt sympatisk och är en klart bättre berättare än vad han ibland ger sken av under UFC:s sändningar. Inte lätt att alltid behöva klämma in en massa reklam och få det att kännas naturligt. It is all over!
I morgon tänkte jag inleda dagen med en typ av pressträff med regerande flugviktsmästare Demetrious Johnson. Därefter är det invägningar inför UFC on FOX 10 som gäller. Dagen avslutas med stand up comedy från Joe Rogan. Vilken dag det kommer att bli!
Läs även Redaktionen på äventyr: UFC on FOX 10 – Dag 1 och 2.
Foto: Patrick Jenkinson för MMAnytt/Burspråk.
