Är det år 2015 eller 1940? Hur kommer det sig att vi än idag behöver en halvnaken kvinna att sukta efter mellan ronder? Har sporten inte kommit längre än såhär? MMA är på många sätt en modern sport. Man har på senare tid etablerat sig på en bredare marknad än någonsin förut och det är självfallet roligt för oss som älskar sporten. Samtidigt präglas man av uråldriga aspekter – två män eller kvinnor inlåsta i en bur med tusentals runtomkring som hejar på. Våld, blod och aggression är inget vi kommer ifrån eller för den delen bör komma ifrån. Ring-girls däremot.. Längre än så har vi väl åtminstone kommit?
Det är för mig en av de löjligaste inslagen i allt vad professionell idrott heter – ring-girls. Förstå mig inte fel, jag har inget emot kvinnorna som det faktiskt handlar om. Många av oss har vad andra skulle kalla ”onödiga” jobb och jag ser ingen anledning i att klanka ner på individer som gör sitt bästa för att njuta av livet. Med det sagt förstår jag inte riktigt poängen med själva yrkesgruppen. Om man kliver tillbaka lite och faktiskt tittar på situationen slår det nog de flesta hur bisarrt det hela är. En halvnaken kvinna måste mellan varje rond gå runt ringen med en skylt i högsta hugg. De flesta tittar ner i mobilerna eller deltar i diskussion med de i sittplatsen bredvid. Ett par utspridda visslingar hörs. Kommentatorn Mike Goldberg gör sitt bästa för att fylla ut tid med att presentera de diverse kvinnorna. Va? Vad är det egentligen som händer? Är det här normalt?
På samma gång är sporten i sig på ett sätt bisarr – två män eller kvinnor slår varandra blodiga i en bur framför vänner och familj, fans och träningskamrater. Alkoholen flödar bland publiken och folk skriker och tjuter åt våldet som utspelar sig framför dem. Det är primalt och våldsamt och tillfredställer de uråldriga mekanismerna djupt rotade inom oss. Vissa saker bör inte moderniseras och är bäst om de helt enkelt tas för vad de är. Så ser jag på MMA. Med det sagt finns vissa aspekter som bör ändras eller rentav tas bort ur sporten. Det nuvarande poängsystemet är en sådan aspekt. Ring-girls är en annan.
Det är åtminstone för mig ett mysterium att feministgrupper inte attackerar UFC med jämna mellanrum. Med miljontals fans och en räckvidd som sträcker sig världen över känns det liksom som om frågan borde få mer uppmärksamhet än vad den faktiskt ges. Jag är inte på något sätt en feminist och skulle personligen se det som idiotiskt att faktiskt bli upprörd av något såpass harmlöst. I slutändan är det ju modeller (eller vad den riktiga titeln nu är) som självmant agerar distraktioner och ögongodis i ett par sekunder mellan ronder. Det är inte som om någon tvingar dem upp för trapporna och säger till dem att hålla upp skylten.
Vad jag dock finner märkligt är faktumet att de fortfarande existerar – har vi inte kommit längre än så? Måste MMA apa efter boxning i alla små dumma traditioner? Låt oss försöka förstå oss på själva syftet med ring-girls. En logisk slutsats är att de finns där för att distrahera blodtörstiga män i väntan på nästa rond. De erbjuder lite underhållning för de på plats. Inget fel med det. Samtidigt känns det som om hela grejen drar ner sporten i stort. Det ger liksom ett sken av en bakåtsträvande mentalitet och en allmänt outbildad publik. Sådant som vi vet inte nödvändigtvis stämmer överens med vad MMA faktiskt innebär. Hur nödvändiga är de egentligen? Hur många märker ens att de är där? Vem skulle bry sig om de försvann?
Jag är fullt medveten om att det kanske är onödigt att störa sig på något så harmlöst som ring-girls. Det var i och med konflikten UFC:s bantamviktsmästarinna Ronda Rousey (11-0) och Arianny Celeste emellan inför helgens UFC 184 som jag dock kände mig manad att ge min syn på saken. Arianny beklagade sig över hur tufft hennes jobb är och hur de många klädbytena bör respekteras mer än vad de gör. Rousey var en mobbare för att hon drog en jämförelse mellan fighters och ring-girls lönesituationer. De på alla sätt och vis komiska argumentet åsidosatta – de två är onekligen två motpoler som heter duga. Rousey är en mästare, en livslång atlet och hyllas ofta för sin roll som förebild för unga kvinnor runtom i världen. Celeste är.. En modell? Jag har ingen dotter men jag vet att jag skulle föredra en Ronda Rousey-affisch över att se Arianny Celeste på flickrummets vägg. Det är två kontrast som visar på möjligheterna för många kvinnor där ute. Å ena sidan en stark, självsäker och hyllad person vars många bedrifter i och utanför oktagonen har format en hel världs syn på kvinnliga fighters. Å den andra en person som är känd för att halvnaken gå runt samma oktagon och för att med jämna mellanrum stå för mer eller mindre idiotiska uttalanden.
Räcker det inte nu? Är det bara jag som tycker att det hela är både omodernt och drar ner synen på sporten i stort? Är det snarare jag som bör tänka om och inte störa mig på något så harmlöst som ring-girls? Det var en sak när kvinnliga fighters inte var en kraft att räkna med. När en av sportens största stjärnor heter Ronda Rousey känns det dock som om det är dags att tänka om. Kvinnor har inte längre en plats vid sidan om oktagonen, som ögongodis. De hör hemma i densamma och det kan mycket väl vara hög tid att göra sig av med fenomenet av ring-girls. Ronda Rousey eller Arianny Celeste? Jag vet vem jag står bakom. Vad tycker ni?
