Skadehistorik - En historielektion

Randy skadar armen, Gonzaga bröt sen näsan

Fortsättning på min serie av sk. ”historielektioner”… Detta blir nr 5.

Att skriva historiskt om skador känns lite cyniskt nästan, men skador är en del i alla sporter så gott som. Tyvärr talas det mer än ofta, i vissa sammanhang, om skador som skett i mmafighter orsakade av ren illvilja. När jag gjort research för artikeln under en tid har jag dock inte hittat nästan något sådant fall. Däremot en hel del olyckshändelser och faktum är att den vanligaste skadan i UFC (under matcher) utan tvekan har varit hand och armskador.

Men skador är så mycket mer än de där spektakulära ovanliga oturshändelserna. I en så hård sport som MMA kryllar det av mindre skador som orsakas av träning på hög nivå. Fotleder tar stryk, handleder, nackar, ljumskar sträcks och listan kan göras lång. En skada som tycks vara vanlig är också knäskador.

I skrivande stund är alla utom en bälteshållare i UFC skadad eller sjuk och rehabilitering är vad som pågår till följd. Det om något säger hur svårt det är att vara elitidrottare i en kampidrott. Men då det fysiska läker finns det många andra aspekter vi sällan tar del utav. Hur påverkar en fysisk skada psyket? Ibland väldigt lite kan tyckas, men den som varit skadad själv vet att det kan vara tufft.

Själv ligger ämnet nära tillhands för mig då jag senaste åren brutit revben när jag körde BJJ, fått en pungskada under brottning (fråga inte! hehe), skadat knät när jag slogs med spjut, skadat fingrar, fotleden, sträckt ljumsken och nu igår stukade jag handen. Säger det något om mig? Ja, möjligen har jag fått en förbannelse lagd på mig, värmer upp för dåligt, börjar bli gammal eller bara är på fel plats vid fel tillfälle (läs: klantig)? Det är egentligen oviktigt då det jag vill komma till är att skadorna påverkat mig också psykiskt. Det är tufft att bryta revben och ha svårt att gå ens i trappor. Det är något säkerligen MMAfighters på högsta nivån också upplever. En mental kamp om att komma tillbaka och nå de höjder man nådde innan skadan.

Läs mycket mer om skador, statistik på submissions ifrån UFC 1-99, läs om att bli utstrypt… En hel del med andra ord. Efter hoppet.

Värsta skadan i UFC

Cory Hills benknäckarspark var förstås vidrig, men vi måste gå längre bak för att hitta den värsta.

På UFC 9, den 17onde maj 1996 möttes Cal Worsham och Zane Frazier. Zane Frasier knäade Cal Worsham i bröstet medan han sprang mot honom. Det resulterade i tre brutna revben och en punkterad lunga, en av revbenen missade precis hjärtat som ändå blev allvarligt skadat. På sjukhuset sa de att han var väldigt nära att mista sitt liv. Det är fortfarande den allvarligaste skadan som någonsin åstadkommits vid ett UFC-event. Worsham vann trots punkterade lungan matchen. Han väntade med att kollapsa tills dess han var i omklädningsrummet.

Den typen av skada är förstås hemskt olycklig, men också väldigt ovanlig. De mer vanliga skadorna är många gånger lika jobbiga, kanske främst de som mest gnager men inte hindrar match. Det där knät som värker på Kimbo eller den där dåliga ljumsken på GSP.

Lärdomen är förstås att alltid vårda sina mindre likväl som allvarligare skador och respektera dem. Att vara macho och strunta i att gå till läkaren eller bara köra på som inget hänt är tyvärr rätt vanligt har jag märkt.

Förhållandevis få skador, på hög nivå, har åstadkommits av grappling. Detta trots att motståndarna gärna vill få strypningarna till hemska och livsfarliga. Varför alla dessa handskador då? Jo, man slår med händerna säger den med torr humor. Men det är förstås sant, men kanske beror det på mer än det?

Ingen handskada, men däremot mycket blod

Handskador

Dr. Johnny Benjamin är troligen en av världens främsta kännare på skador i MMA. Varför SVT aldrig kontaktade honom kan ju fråga sig, men men. Han säger såhär om handskador:

Improper technique, misplaced strikes, devastating power, limited padding in grappling gloves and small hands are common factors involved in combat-sport hand injuries. A properly executed punch should make contact with the second and third knuckles (index and long finger) with a tightly clinched fist and the wrist locked and straight. Combatants throwing wide looping strikes with a partially closed fist are at risk. Also, striking the top of the head where the skull is the thickest is a very common source or hand injuries. A simple, old-school training technique may be worth revisiting: knuckle push-ups. Knuckle push-ups performed on the first two knuckles help to reinforce proper alignment of the wrist for striking. Loading during this special type of push-up also helps to strengthen the bones and ligaments of the hand. It also encourages you to keep a tightly clinched fist.

I samma artikel svarade Dr. Benjamin på en fråga om vad han tycker om knän mot huvudet på en motståndare som är på marken. Detta var hans svar:

Once again, blood, cuts and to some extent broken bones are not particularly dangerous, usually cause no long-term dysfunction, and frankly, we are pretty good at handling them. But concussions, more serious closed head injuries and broken necks are another animal all together. This is a sport and should never become a matter of life, death or loss of livelihood.

The quads and glutes are the strongest muscles in the body. When an elite athlete applies these combined forces correctly through the longest, strongest bone in the body — the thigh bone (femur) — devastation is lurking. A grounded opponent is uniquely vulnerable because in certain situations his or her head can be pinned by a knee to the floor or cage with potentially life-altering consequences. Legalizing this ”perfect storm” is bad for the sport and even worse for the athletes and their families.

Hans svar är väldigt bra tycker jag och hans inledning där han påpekar att blod, cuts och brutna ben inte är speciellt farliga är kanske ännu mer intressant. Det är ju nämligen den typen av spektakulära skador som vi troligen kommer få dras med att en del oinvigda anser äckliga och barbariska.

Okej, låt oss nu ta upp det där med strypningar. Hur farligt är det att bli strypt? Innan jag letade upp Dr. Benjamins svar på den rätt svåra frågan om att bli utstrypt så gick jag igenom hur vanligt det egentligen är i UFC. Att bli strypt utan att bli utstrypt har inte inneburit någon rapporterad skada i UFC. Så är det något som kan vara farligt så är det i sådana fall att bli utstrypt.

Jag tar UFC som exempel då det främst är enkelt och den största organisationen.

Här är en sammanställning av alla submissions från UFC 1 – 99.

Totalt var det 309 submissions* som fick matchen att sluta var 191 någon form av strypning, RnC, Triangel, Giljotin osv. Med andra ord var 62 % av alla submissions en strypning. Av dessa så har blott ett fåtal inneburit en utstrypning helt och hållet. Som kuriosa kommer här listan i %:

Armbar 20%
RNC 30%
Triangel 9%
Giljotin 16%
Armtriangel 4%
Kimura 4%
Blandat 10%**
Annat 5%**

*”Submissions due to strikes” är inte medräknat.

** Heel Hook, Key lock, Achilles Lock, Kneebar, Crucifix, Toe Hold, Body Lock, Anaconda, N/S Choke, D’arce, P. Necktie. Annat är sådana submissions som är väldigt oklara vad de var för något. Även såna subs som när Tank Abbott tvingade Steve Jennum att tappa 1995 då hans nacke var i ett obekvämt läge. Neck crank? Hans nacke trycktes mot buren.

Om siffrorna… CBSsports har också räknat och kom fram till 365 (31 % totalt) submissions från UFC 1 – 99. Men då har dom också räknat de osäkra och submissions due to strikes. När jag ändå skriver en massa stats så kan jag ju passa på också och ta upp resten också, enligt CBSsports:

UFC 1-99:

442 (38%) ended via KO or TKO.
365 (31%) ended via submission.
339 (29%) ended with a winner declared via decision.
88 (7.6%) ended in less than 1 minute.
447 (38.4%) happend in Las Vegas.
369 olika män har vunnit minst en UFCmatch.
603 olika män har förlorat minst en UFCmatch.

Endast fem fighters har varken förlorat eller vunnit: Ron Faircloth (0-0-0, 1 NC), C.J. Fernandes (0-0-1), Bobby Hoffman (0-0-0, 1 NC), Mark David Robinson (0-0-0, 1 NC) and Alfonso Alcarez (0-0-1).
Den som förlorat flest matcher i UFC är David ”Tank” Abbott som förlorat 10 gånger. Chris ”Lights Out” Lytle är två med 9 förluster, Jeremy Horn är trea med 7 förluster och sex olika fighters (Chuck Liddell, Elvis Sinosic, Evan Tanner, Ken Shamrock, Randy Couture and Tito Ortiz) har alla förlorat 6 matcher vardera.

Den numera smått klassiska rear naked choke bilden

Utstrypt

Nåväl, tillbaka till strypningarna. Svårt att sluta droppa statistik ibland. Såhär skrev Dr. Benjamin om att bli utstrypt, han börjar med en rätt utdragen disclaimer:

Tough question – and I’ll explain why. If something rarely happens but when it does the results are catastrophic, then is the situation dangerous? Confused yet?

As a doctor, I must caution people against rolling the dice; even though they may get away with it more times than not. Therefore, do my words of caution make me guilty of deliberately attempting to ruin a sport (of which I’ve been accused) or appropriately making

people aware of potentially dangerous situations that they may be underestimating? (Hmm, ain’t so easy, is it?) My oath states, ”Do no harm.” My common sense tells me that if I do not vigorously warn people and they get injured by their actions the next piece of mail that I receive will be a certified letter from Dewey, Cheatem & Howe attorneys at law (their new BFFs). Believe me, this is the world that we live in and not only doctors but state athletic commissions are extremely concerned about potential litigation from mishaps in all sanctioned sports and combat sports in particular.

OK, Mr. Franzke (killen som frågade frågan om det var farligt att han blivit utstrypt), enough for the disclaimer. Here goes the answer. Getting ”choked out” probably will not hurt you but you are seriously rolling the dice, my man. Remember why you went to sleep in the first place. The choke temporarily interrupts the supply of oxygen or blood (or both) to the brain; generally speaking, this is not a good idea. The resulting loss of consciousness is the body’s protective mechanism kicking in. The body shuts down all non-vital functions in an attempt to conserve resources for the most vital structure, the brain. In essence the body thinks you’re dying. Therein lies the potential problem. While your body is doing everything it can to survive, substances will be released into your blood stream in large amounts causing all sorts of things to happen. What if you have an undiagnosed medical condition that responds unfavorably to this surge of chemicals (electrical conduction defect in your heart, seizure disorder, etc.)? Or, you’re one of the five percent of people who are walking around with a brain aneurysm and don’t know it. Your blood pressure drops and then rebounds suddenly. The outcome might be more than just a really bad headache. Did you know that I can make your heart do some really weird things by just lightly massaging a spot on your neck called the carotid sinus? Getting my point? Many law enforcement agencies prohibit the use of choke holds for subduing people because of a rash of highly publicized deaths and other serious injuries. (Really, it was the lawsuits that came with them that made these agencies stop). Take home message: just tap. Because what you don’t know about your health you don’t want to discover while getting choked out on a sweaty gym mat. And remember: just because you haven’t actually seen a particular type of serious injury occur doesn’t meant they don’t exist.

Goda råd helt klart och nu är det ju också som så att det är sällan folk blir utstrypta. Men att för den delen tro att det som sker i MMA är helt ofarligt vore naivt. Numera hålls inte strypgrepp speciellt ofta kvar längre än nödvändigt och det minskar skaderisken förstås avsevärt.

Ni kanske minns Renato ”Babalu” Sobral som gjorde en av UFCs värsta fouls då han ströp ut David Heath och vägrade släppa taget? Det kostade honom också sin plats i UFC.

Olika typer av vanliga skador och effekter & förklaringar

Blödning

Vid en liten eller medelstor skada kommer blödningen enbart från små kärl. Vanligen stoppar kroppen själv blödningen inom några minuter. Experimentellt har man visat att blödningen stoppar inom 6-8 minuter, vilket också styr behandlingsrekommendationerna. Trots det kan en skada leda till att huden missfärgas flera dagar efter skadan, t ex nere vid fotranden vid en fotledsstukning. Det beror på att de röda blodkroppar som läckt ut från kärlen, på grund av tyngdlagen, silar sig ner till de lägst stående delarna. En sån missfärgning bli ofta synlig efter 2-4 dagar och är alltså inget tecken på att blödningen fortsätter.

Svullnad

Svullnaden beror till viss del på det fria blodet som läckt ut i vävnaden, men mest på grund av att vätska tränger ut från lymfbanor som orsakas av hinder i flödet. Ju större blödningen är desto större blir svullnaden. Svullnaden uppkommer inte omgående utan utvecklas under loppet av de närmaste dagarna efter skadan. I obehandlade fall ser man vanligtvis en tilltagande svullnad upp till 48 timmar efter skadetillfället. Därefter lägger sig svullnaden spontant.

Smärta

När vävnad svullnar upp på grund av skada måste en större mängd vätska än normalt få plats lokalt. Därför ger svullnad ett ökat tryck i vävnaden. Och detta är direkt skadligt. Vävnaden spänns ut, vilket gör ont, framförallt i huden och i musklernas stelare partier. Det finns ett direkt samband mellan graden av svullnad och graden av smärta, vilket gör att behandlingen i första hand bör inrikta sig på att minska blödningen och svullnaden. Det finns väldigt lite samband mellan skadans storlek och skadegraden i sig. Även en lite skada kan förorsaka stor smärta.

Aktivitet hellre än vila

Det ökade trycket ger upphov till smärta och fördröjer läkningsprocessen. Ämnesomsättningen försämras på grund av att olika nedbrytningsprodukter inte kan transporteras bort lika fort. Även energiomsättningen går långsammare. Om man helt undviker att använda ett ben eller en arm som är skadad vet man att hela kroppsdelen blir mer svullen. Detta leder till ytterligare försämrad ämnestransport och långsammare läkning. Numera rekommenderar man därför aktivitet hellre än vila vid de flesta typer av skada. Ju större svullnad desto längre tid tar det att komma tillbaka till idrott och arbetsliv.

Behandling

Om man strävar efter att åstadkomma snabb läkning gäller det att förhindra svullnad så mycket som möjligt. Stilla läge i det akuta skedet är mycket viktigt, men förkastligt så snart det akuta skedet är över. Om man använder den skadade kroppsdelen kommer mer blod att pumpas dit, och blödningen blir större. En aktiverad kroppsdel har 20 gånger mer blodflöde än en vilande. För att förhindra blödningen skall den skadade därför hålla sig i stillhet åtminstone de första 6-8 minuterna, helst 15-20 minuter. När blödningen väl slutat är stilla läge av mindre betydelse, och efter något dygn är det dessutom direkt skadligt.

Högläge efter ett par dygn

Högläge spelar mindre roll när det gäller själva akuta blödningen, men större roll för att förhindra en del av svullnaden. Under den akuta fasen är högläge inte nödvändigt. Vätskan som ger svullnaden är till största delen belägen utanför blodbanan, ute i vävnaden. Vätskans rörelse beror på tyngdkraften, dvs. att den rör sig till de lägsta delarna. Eftersom svullnaden utvecklar sig gradvis under ett par dygn efter skadan är det en fördel att hålla den skadade kroppsdelen i högläge så länge som möjligt under den tiden.

Kyla ner

Många använder kyla i form av kylpåsar vid akuta skador. Modern forskning har dock visat att effekten är mycket begränsad när det gäller att sänka temperaturen i mjukdelar under huden. En kylpåse kan ge 6-8 graders temperatursänkning efter 45 minuter, vilket gör att blodflödessänkningen blir högst måttlig och kommer för sent i blödningsförloppet. Däremot ger kylan en god smärtstillande effekt och kan därför användas som lokalt smärtstillande behandling.

Tryckförband effektivast

Tryckförband är den metod som mest effektivt stillar blödning. Minst 90 procent av blödningen stannar upp inom några få sekunder. Viktigt är att använda en rejäl elastisk linda, typ Dauerbinda, och linda på den så snabbt som möjligt. Varje minut utan linda gör att blödningen fyller på sig! Lindan skall sättas så hårt som möjligt över det skadade området utan att det känns direkt obehagligt, och bör få sitta kvar en kvart. Därefter har blödningsrisken minskat och man kan linda om lösare. Lindan bör sitta på kontinuerligt de första två dygnen för att förhindra svullnad, därefter ytterligare ett par dygn dagtid eller så länge skadeområdet är svullet.

Läkemedel som behandling

För att lindra smärta ges värktabletter. Den antiinflammatoriska effekten av sådana medel, så kallade NSAID, är väldigt liten i den senare delen av skadeförloppet. Tabletterna verkar på så sätt att de hämmar inflammationsämnet, prostaglandin, som släpps ut akut vid en skada. Men efter det akuta skedet är minskar prostaglandinfrisättningen. Därför är den antiinflammatoriska effekten av NSAID-läkemedel mindre betydelsefull då. Som smärtstillande medel fungerar läkemedlen paracetamol (t.ex. Alvedon, Panodil), acetylsalicylsyra (Treo, Magnecyl m fl) och NSAID (Voltaren, Ipren etc.) ungefär likvärdigt.

Övrigt

Det finns många andra typer av skador, men en del kan lätt kallas sjukdomar. Jag tänker då främst på alla infektioner som drabbar MMAfighters stup i kvarten.

Ett antal källor till artikeln:

Idrottsskador på egennivå

Motions och Idrottsskador

Idrottsskador – förebygga, behandla & rehabilitera

MMAskador och Död – den obekväma sanningen