För 26 timmar och ganska exakt 35 minuter sedan tog förfesten slut, passande nog på Etagé. Klockan är i skrivande stund 07:05 söndag morgon men det känns snarare som lördag natt. Vännerna har gått hem och Junior Dos Santos är inte längre världens bästa tungviktare. Huvudvärk, utmattning och glädje. En alldeles underbar dag men med en tendens till bitter eftersmak.
HETAST JUST NU
Amiralen, Trophy MMA 1. Möts av gamla vänner och nya bekanta. Alla är glada, förväntansfulla. Debutgala, nerver och stress. Folk strömmar till, inte slutsålt men en bra bit på vägen. Med stolthet och ett visst malmöitiskt storhetsvansinne välkomnas publiken till ”Sveriges fighting huvudstad”. Shooto-kortet drar igång och kopplingen till Superior Challenge är oundviklig. Gång på gång intar Arben Latifi, Yosef Mohammad och David Glasnovic burhörnet och gång på gång coachar dem sina killar till vinst. Malmöklubben Team A.V.A.M följer upp sina proffsvinster från Superior och uppvisar ytterligare djup i talangpoolen.
Shootfighting
- Rahman Ibrahim besegrade Julius Gerhardsson via submission (triangel)
- Nasir Aiobi besegrade Retha Al-Siasi via submission (neck crank)
- Ilir Ramadani besegrade Daniel Gorgioski via enhälligt domslut
- Aram Warsan besegrade Miguel Alfaro via enhälligt domslut
När jag intervjuade arrangörerna Roberto och Jörgen (Malmö Box Academy) hoppades båda väldigt mycket på matchen mellan Jonas Grönhage mot Guram Katateladze. I artikeln som publicerades lyftes det även att Guram skulle kunna vara en av de skånefighters som tids nog går hela vägen och lyckas internationellt. Vad som försvann var Robertos iver över Jonas Grönhage. Roberto försäkrade att detta var en fighter som skulle bjuda upp till kamp, vilket han fick rätt i. Jonas Grönhage plockade hem båda ronderna och gick vinnande ur en strid som främst utkämpades på mattan.
När jag senare växlar ett par snabba ord med Roberto påminner han stolt om att han flaggade för Grönhage. Därefter säger han ”ikväll så vinner Velasquez”, jag svarar med ett leende och ett dämpat skratt då jag vet att det däremot är mer eller mindre en omöjlighet.
Amatör-MMA
- Facundo Mendez vs Nebojsa Grbic slutade oavgjort
- Jonas Grönhage besegrade Guram Katateladze via enhälligt domslut
- Mads Brunell besegrade Robin Manning via TKO (slag) i rond 1
- Mathias Brandt besegrade Jimmie Jensen via enhälligt domslut
Mohammed Abdallah ville fightas mot Per Franklin och enligt rykten var det inte helt ekonomiskt smärtfritt för Abdallah att få det motstånd han och arrangörer tyckte hans talang förtjäna. Då Per Franklin kommer från en imponerande vinst på The Zone ett par månader tidigare är han ett hett namn och heta namn kostar. Debutgala och stram budget fick Abdallah till att ställas inför ett val, pengar för stunden eller en investering för framtiden. Abdallah tvekade inte en sekund. Kom dock ihåg, rykten är inte alltid sanna och kan dessutom vara smått föränderliga då de vandrar mellan mun och öron.
Är hon snygg? – Hon är jättesnäll.
Är han vass? – Han har mycket hjärta, ger aldrig upp.
För mig är det en svår balans. I första fallet tror jag att tjejen i fråga kanske inte faller mig i smaken då den jag frågar uppenbart inte svarar på den egentliga frågan. Då det kommer till fighters som beskrivs att de har mycket hjärta tänker jag ungefär detsamma, förmodligen fattas det andra egenskaper. Om du frågar mig om Anderson Silva är bra kommer jag aldrig svara ”han har mycket hjärta” och frågar du mig om jag tycker min flickvän är vacker så skulle jag aldrig replikera ”hon är snäll”.
”Mohammed Abdallah har mycket hjärta”. Det får jag försäkrat för mig av både en och två vänner. ”Han slutar aldrig kämpa”. Per Franklin har fyra submission vinster, fastnar du i en strypning så ger du upp eller så somnar du oavsett val så har du förlorat.
Dagen innan match står alla trångt samlade på Rosengårds Sporthall. Franklin ställer sig på vågen, poserar artigt och ser allmänt välmående ut. Mohammed kommer ut från den anslutande bastun och väger in på 1,6 kg för mycket, tillbaka till bastun. Mohammed klarar till sist vikten men har svårt att klara den efterföljande presskonferensen. Han kommer sent, disträ och utmattade ögon. Försvinner igen, kommer tillbaka. Inga frågor, inga svar.
Mohammed har en god vän till mig i sin burhörna, han har dessutom Malmö legenden Larry Lindvall och resterande Malmö Muay Thai som uppbackning. Matchen ska starta, jag klättrar upp på min pall och riktar kameran ut över buren. Ett fullständigt underbart krig bryter ut på mattan och det är ingen tvekan om att Mohammed Abdallah har ett stort hjärta men han har så mycket mer. Hans bensparkar ekar över Amiralen och allt som oftast så är det Franklin som får äta de vackraste och tyngsta kombinationerna. Han har dessutom en haka, han tål stryk och han blir starkare ju längre tiden går. Franklin gör också han en grym match men när det är dags för domarna att säga sitt vet hela arenan att hemmasonen har vunnit. Mohammed Abdallah har satt en imponerande vinst på bankkontot och förhoppningsvis blir avkastningen god.
Pannie Kianzad utstrålar ett lugn. Hon behöver inte säga så mycket, jag har överhuvudtaget aldrig pratat med henne men ändå känns det som hon redan innan hon har gått upp i buren har övertygat mig om att när kvällen är slut så är hon fortfarande obesegrad. När första ronden är avklarad har hon fått mig att både svära nervöst och bedja klent, min ateism till trots. Pannie har på många sätt dominerat Lina Länsberg som har fått undfly full mount och tråcklat sig ur armlås. Väl på fötterna straffar Lina henne med skrämmande effektivitet. Rond ett går till Helsingborg.
I andra ronden kopplar Lina en thai-clinch som ger vackra minnesbilder från Anderson Silvas match mot Rich Franklin för ett par år sedan. Det är en dominant andra rond och allt tyder på att även tredje ronden kommer att gå ut på att Lina ger Pannie en rejäl lektion i thaiboxningens grunder. Lina ser starkare ut och den glöd som till en början brann så intensivt i Pannies ögon verkar nu vara släckt. Lina börjar bra men även Pannie lyckas få in ett par bra träffar. Lina blir upptryckt mot buren och blir nedtagen till mattan. Om glöden tillfället var borta så är den nu tillbaka, Pannie fullständigt brinner och avancerar snabbt till full mount sen börjar ösregnet. Lina försöker muskla sig ur men kämpar till ingen nytta. Domaren väljer till sist att bryta i tredje ronden. Pannie trillar ihop av glädje och utmattning medan Lina reser sig och promenerar lugnt bort till sin burhörna. Samtidigt som det är uppenbart att Lina inte har tagit någon särskild skada av den höga slagfrekvensen så känns stoppet rätt, Lina var fastkilad och hade ingenstans att ta vägen.
Då jag inför denna gala både skrivet och fotograferat Lina Länsberg var jag inte särskilt objektiv inför denna match. Jag ville att Lina skulle vinna. Jag blir fortfarande smått besviken och irriterad över den där sista nedtagningen. Samtidigt gjorde både Pannie och Lina en jättematch. Detta är för mig det absolut viktigaste. Jag väljer att citera mästerverket ”White Men Can´t Jump”:
”Sometimes when you win, you really lose, and sometimes when you lose, you really win, and sometimes when you win or lose, you actually tie, and sometimes when you tie, you actually win or lose. Winning or losing is all one organic mechanism, from which one extracts what one needs”.
Både Lina och Pannie ska hyllas. För mig var detta en av årets absolut mest underhållande matcher. I en perfekt värld dröjer det inte länge innan vi får se en returmatch.
Professionell MMA
- Christian Golcic besegrade Jani Istvan via enhälligt domslut
- Panni Kianzad besegrade Lina Länsberg via TKO (slag) i rond 3
- Mohammed Abdallah besegrade Per Franklin via enhälligt domslut
Bitter eftersmak efter nattens drabbningar? Cain Velasquez…