Innan jag kom in på MMA-spåret var jag en inbiten karateka. De sista åren blev det flitig träning på Wakajishi Karateklubb på Södermalm i Stockholm under ledning av pionjären Ky-Buon Tang, där jag lärde känna en liten grabb vid namn Jack Mörtsjö.
Jack visade sig tidigt ha en fallenhet för kampsport. Han blev snabbt duktig och det dröjde inte länge innan han började tävla och plocka hem guldmedalj efter guldmedalj.
Nu, 6-7 år senare, är den unga talangen en sann ”mixed martial artist,” som hunnit samla på sig erfarenhet även från thaiboxning och framförallt taekwondo där han, trots endast 12 års ålder, innehar svart bälte. Han har redan nått landslaget – och befinner sig för närvarande i Sharm el-Sheikh i Egypten, där han i morgon fredag kommer kliva upp i sitt allra första världsmästerskap.
Hur kom du in i kampsporten?
– Jag var fem år och kollade mycket på film, ’Kung Fu Panda’ var min favorit. Jag tyckte kampsport verkade coolt och blev väldigt inspirerad. Så jag började på karate,” säger Jack i en intervju med MMAnytt.
”Jag var fem år och kollade mycket på film, ’Kung Fu Panda’ var min favorit”
Ungefär ett år efter att han först gick in på karateklubben, så utökade han sin träning genom att också lägga till thaiboxning parallellt. Då han tillhörde en väldigt hög nivå trots sin ringa ålder blev det svårt att träna i den vanliga barngruppen – vilket löstes med privatträning med Rickard Nordstrand och Johan Åkerberg.
Men allt eftersom bleknade motivationen för de två kampsporterna, av den enkla anledningen att han låg före i tiden. Redan vid det här laget hade han stora mål och drömmar om att fightas – men i karate var det endast kata (form) som han var tillåten att tävla i och några thaiboxningsmatcher skulle han behöva vänta desto längre med.
Jack, som var ute efter mer action, gick då över till en tredje kampsport. Han började nämligen träna taekwondo på Östermalms Hapkido & Taekwondo klubb med Chago Rodriguez Segura, och lämnade då de andra kampsporterna bakom sig.
Åtminstone tillfälligt.
Hur var övergången till taekwondon?
– Det var lätt att komma in i taekwondon eftersom jag hade med mig mycket teknik från karaten. Så det gick ganska fort att lära sig, minns Jack och fortsätter:
– Det är roligt med så många coola sparkar. Jag gillar själva stilen de kör och insåg snabbt att det här var något för mig.
Jack började snabbt tävla och i denna kampsport kunde han, till skillnad från innan, fightas på turneringarna. Efter endast ett halvår gick han sedan över från nybörjare till avancerat – och idag har han redan kammat hem två SM-guld.
– Kampsport är min grej liksom. Så jag har kört allt möjligt, säger han.
”Kampsport är min grej liksom. Så jag har kört allt möjligt”
Framgångarna på de svenska mästerskapen öppnade dörren in till landslagstruppen och Jack fick i september förra året möjligheten att representera Sverige i kadett-EM i Rumänien. Han tävlade då i 37-kilosklassen som kadett, vilket inkluderar 12-åringar, 13-åringar och 14-åringar.
De flesta länderna skickar förstås sina äldsta kadetter, men Jack hade nyligen fyllt 12 när han klev in. I första omgången var det Spanien som väntade, och pressen av att dels vara i underläge samtidigt som han också representerade hela landet kom att bli för mycket för Jack.
Jack fick först in en poäng, men greps sedan av rädsla och nervositet när motståndaren blev alltmer offensiv och förlorade till slut matchen.
Vad var det som hände?
– Jag var väldigt nervös, så nervös att jag fick tårar innan matchen. Det var typ det som gjorde att jag förlorade, för jag var så spänd, säger Jack när han blickar tillbaka.
– Gruppen är ju mellan 12-14 år, och de flesta länderna skickar sina 14-åringar – för de är ju oftast bäst i landet. Två år i den där åldern gör ju ganska mycket,” fyller pappa Per Mörtsjö i.
En annan aspekt bortom åldern är det svenska regelverket. I Sverige får kadetter nämligen inte träffa med huvudsparkar. Endast en lätt ”touch” ger minuspoäng – medan internationella regler å andra sidan tillåter knockout.
– De håller på att ändra det där nu. Just nu är det två skilda idrotter i Sverige och utomlands – överallt får man knocka, men inte i Sverige, säger Per.
Det finns ett tydligt mönster i svensk kampsport att – oavsett ”farlighetsgrad” av den specifika grenen – göra snällare regelverk i Sverige. Både jag och Jack såg det när vi tävlade i karate och samma sak kan även återfinnas i MMA, där det till exempel är väldigt noggrant med vilka som får använda armbågar och inte.
Per tror att det har med kampsportens rykte att göra.
– Det är nog för att kampsport fortfarande har något av ett dåligt rykte, som ligger kvar sedan tidigare.
Men man kan också dra liknelser till sporter som hockey – så kanske är det trots allt en större struktur som även genomsyrar andra delar av svensk idrott?
– I Sverige får inte barn tacklas i hockey, och sedan åker de till Finland och tävlar – vad händer då? Det är ungefär samma sak här, att man inte får sparka mot huvudet och så plötsligt kommer man utomlands där det ser helt annorlunda ut, fortsätter han.
”I Sverige får inte barn tacklas i hockey, och sedan åker de till Finland och tävlar – vad händer då? Det är ungefär samma sak här, att man inte får sparka mot huvudet och så plötsligt kommer man utomlands där det ser helt annorlunda ut”
Vad tror du det här mönstret får för konsekvenser?
– Inlärningstiden blir ju mycket längre när man inte får göra det på hemmaplan. Det är farligare, egentligen. Barn i Sverige börjar ju då träna på huvudsparkar mycket senare i åldern och riskerar att hamna efter, internationellt sett.
För att tackla problemet ser Per till att ge Jack möjligheten att samla på sig nödvändig erfarenhet utomlands. Den senaste tiden har de bland annat varit och tävlat i USA, Grekland och Spanien – och på hemmaklubben, som numera är Jens Lundins Kim Taekwondo i Märsta, tränar de flitigt med huvudsparkar trots de svenska reglerna.
– Dels är det viktigt för honom att samla på sig erfarenhet från tävlingar med de internationella reglerna, och sedan får man även poäng för landslaget, förklarar Per och fortsätter:
– Först ska man tävla på svenska cuper och SM som man ska vara med i, för att kvala in. Sedan ska man även åka på x antal tävlingar utomlands. Så det blir mycket åkande – men det krävs ju.
Poängsystemet avgör vilka som får platserna på de stora mästerskapen – och för ungefär två månader sedan fick Jack det glädjande VM-beskedet.
Hur känns det att få äran att representera Sverige på VM?
”Jag är stolt, väldigt stolt,” säger Jack.
Den här gången är han betydligt bättre förberedd rent mentalt, efter att ha fått känna på hur det var under EM.
– Jag känner typ ingen nervositet nu, kanske lite men inte mycket alls. Så det känns bra.
”Jag känner typ ingen nervositet nu, kanske lite men inte mycket alls. Så det känns bra”
Jack går återigen in med oddsen emot sig som en av de yngre killarna i gruppen, där det totalt är 24 tävlande. Han behöver vinna fem matcher för att ta hem guldet – och varje match är tre stycken en och en halv minuts-ronder.
– Vinner jag en match så är det en seger för mig – men jag siktar ju så klart på guldet, säger Jack, som vill ta allt som det kommer och inte lägga för stor press på sig själv.
– Det var nog bra det där som hände på EM, att han blev jättenervös. För nu har han ju känt på det. Värre än så kan det inte bli, fyller Per i.
Inför mästerskapet har Jack behövt gå ner drygt tre kilo, då han numera väger strax över 40 kilo.
– Det går man ju ner bara genom att inte äta socker. Köra på som vanligt men bara äta bra mat och ta bort sockret,” förklarar Per.
Vad gäller träningen har Jack knappast legat på latsidan. De senaste två månaderna har han tränat två pass om dagen, men en vilodag i veckan. Tre veckor av dessa förberedelser var på ön Koh Samui i Thailand.
I Thailand återupptog Jack även thaiboxningsträningen, som han trots allt tycker är väldigt rolig och funderar att återvända till även i Sverige.
– Efter VM kommer jag fundera lite om framtiden, säger Jack.
– Han gillar ju även thaiboxning jättemycket, fast det är svårt att satsa på i Sverige i den här åldern eftersom man inte får tävla. Taekwondo är väl den enda sporten egentligen där man verkligen får sparka på varandra, även när man bara är 12 år, fortsätter Per.
Bakgrunden inom thaiboxning genomsyrar dock Jacks taekwondokarriär. Principerna därifrån har han tagit med sig, vilket bland annat har gett honom hårdare sparkar.
– Hårdare än de flesta, skrattar Per.
Och även om det nu var ett bra tag sedan Jack tränade karate i dojon, så är även det något som reflekteras inte bara i hans taekwondo, utan även i övriga livet. Han har lättare att hålla fokus både på träningarna, tävlingarna liksom i skolan där det går väldigt bra för honom.
– Jag tror det är jättebra för barn att börja på karate om man hittar en bra klubb. Just för att lära sig att hantera stress och hålla fokus, säger Per.
”Jag tror det är jättebra för barn att börja på karate om man hittar en bra klubb. Just för att lära sig att hantera stress och hålla fokus”
Så med all bakgrund inom diverse kampsporter, är inte MMA ett naturligt nästa steg framöver?
Har du tänkt något kring att gå över till MMA?
– Jag funderar på att gå över till MMA i framtiden, det verkar väldigt roligt med en så öppen arena, säger Jack och menar att hans udda tekniker möjligen kan överrumpla många i buren.
Slutligen, är det någon du vill tacka?
– Jag vill tacka min tidigare karatetränare Ky-Buon, för det är han som har lagt grunden för mig. Sedan Chago som hjälpte mig mycket i början av taekwondo och min nuvarande tränare Jens. Slutligen vill jag också tacka min pappa och min sponsor Jabb.se, som stöttar mig i satsningen.
