För lite mer än två år sedan publicerade jag den här listan över fem talangfulla welterviktare, som jag föreslog er läsare att hålla ett nära öga på. Då hade ingen av dem etablerat sig i toppskiktet av divisionen – men jag såg potential hos dem att göra just det.
Nu i helgen utmanar en av dem om UFC-bältet och i samband med det finner jag det lägligt att göra en uppföljning av listan. Hur har det gått för dem under de senaste två åren?
HETAST JUST NU
Related Posts
Muslim Salikhov visade varför han kallas ”KING OF KUNG FU”
24 november, 2024
Randy Couture fick aldrig sin drömmatch: ”Tog steget tillbaka”
24 november, 2024
Petr Yan vill möta Merab: ”UPP TILL UFC”
24 november, 2024
Justin Gaethje DISSAR match mot Chandler: ”NJA”
24 november, 2024
Av de fem fighters jag listade var fyra obesegrade och jag kan konstatera att samtliga har lyckats behålla sina fläckfria matchfacit sedan dess. Den enda som har förlorat matcher sedan listan publicerades är den fighter som även hade tidigare nederlag. Vidare kan jag också konstatera att alla fem fighters numera är under kontrakt med antingen UFC eller Bellator MMA – världens två största MMA-organisationer – vilket bara tre av dem var innan jag skrev listan.
Nog med skrytande, nedan följer en ny genomgång av vardera fighter som listades den 19 juli 2016 och nu rankar jag dem utefter hur långt de kommit i sina respektive karriärer.
5. Emil Meek
- Från: Norge.
- Ålder: 30.
- Tävlar i: UFC.
- Mathfacit: 9-4, 1 NC.
Till en början har vi vår nordiska vän Emil Meek. Han var den enda som listades trots att han inte var obesegrad – och han är också den som stött på ett par motgångar även efteråt. ”Valhalla” är en underhållande fighter både innanför och utanför buren – men hans största svaghet har visat sig uppenbar: nämligen brottning.
Meek gjorde faktiskt många förvånade i sin UFC-debut, där han bröt revbenet och tvingades mixa upp sitt game med nedtagningar och toppkontroll för att vinna ett enhälligt domslut efter tre ronders krig mot veteranen Jordan Mein. Detta var direkt efter hans uppmärksammade skrällvinst över den kontroversielle Rousimar Palhares och med sin karismatiska personlighet samt underhållande fightingstil blev Meek snabbt alltmer populär även bortom Nordens gränser.
Redan från start i UFC-karriären var Meek tydlig med sin vilja att ge sig in i buren mot högt rankat motstånd och den önskan gick i uppfyllelse, när han bokades att möta den då nummer 10-rankade Kamaru Usman – som idag är rankad på sjätte plats i UFC och faktiskt gör sig redo som ersättare inför UFC 228 ifall någon skulle tvingas dra sig ur helgens titelmatch.
https://www.instagram.com/p/Bd2yUtjl2Z9/?taken-by=mmanytt_ashah
Meek visade hjärta och gav allt han hade – men Usmans press i klinch samt hans nedtagningar och kontroll på marken blev för mycket för norrmannen. Efteråt sa Usman att han endast visade 30 procent av sin kapacitet i buren, vilket omedelbart mottogs av hån från fans liksom UFC:s vd Dana White.
Det är i ett sådant här läge som iallafall jag hade velat se lite mer strategisk matchmaking från UFC:s sida, när man har en fighter med stor stjärnpotential och publikvänlig stil – men som visat på brister mot en brottare. Visst vill vi se de bästa mot de bästa men vi vill också se roliga matcher där sådana fighters som Meek får visa sin fulla potential. UFC hade dock andra planer och bokade Meek mot Bartosz Fabinski – ännu en fighter som gjort sig känd för händelselösa matcher med mycket press mot bur och ”lay and pray” på marken.
https://www.instagram.com/p/BldrhXinhAt/?utm_source=ig_web_copy_link
Jag och två kollegor från MMAnytt var på plats för galan i Hamburg och det vi fick bevittna var minst sagt frustrerande en frustrerande match – både för oss som åskådare på utsidan likväl som för Meek inne i buren…
När matchen utspelade sig ståendes hade Meek ett klart övertag, men hans nedtagningsförsvar höll inte mot Fabinski – som i princip kramade sig hela vägen fram till en poängseger. Publiken buade så fort Fabinski tog ner Meek och enligt mig borde domaren ha dömt upp dem flera gånger. Men svenske Kevin Sataki valde bara att ställa dem upp en gång – varpå Fabinski snabbt som attan var på med en ny nedtagning igen.
Man kan lugnt säga att Meek var vinnaren i fansens ögon, men faktum kvarstår att han kommer behöva jobba mer med sin brottning om han ska kunna nå den nivån som han själv siktar på.
4. Alexey Kunchenko
- Från: Ryssland.
- Ålder: 34.
- Tävlar i: UFC.
- Mathfacit: 18-0.
Alexey Kunchenko har länge levererat den ena imponerande vinster efter den andra, men ändå stannat lite i skymundan. Det är inte många internationella fans som hört om honom fram tills nu, vilket i och för sig inte är så konstigt då han aldrig någonsin fightats utanför Rysslands gränser.
Men de som sett honom fightats vet att han inte bara är en tuff krigare utan också att han, trots sin stundvis galna stil, är en mycket kompetent fighter.
När förra artikeln lades ut stod Kunchenko med 13 raka vinster. Då hade han precis skrivit på ett exklusivt kontrakt med M-1 Global, där han var mästare. Han är äldst på listan men är samtidigt den som hållit sig mest aktiv – med ytterligare fem segrar de senaste två åren.
Som mästare i M-1 har Kunchenko dominerat på den ryska MMA-scenen med vinster över flera rutinerade motståndare, senast mot ukrainaren Alexander Butenko som kom in i matchen med ett hela 61 proffsmatcher bakom sig (46-12-3).
Kunchenko må fortfarande vara relativt okänd för större delen av omvärlden, men allt fler lär ha hört hans namn på sistone och många fler kommer göra det nästa helg. Nyligen blev han nämligen den första M-1-mästaren att skriva på för UFC sedan det nya samarbetet mellan organisationerna.
Kunchenko lämnar därmed M-1-titeln bakom sig tills vidare och är nu bokad att göra sin UFC-debut på hemmaplan under UFC Fight Night 136 i Moskva den 15 september. Kunchenko möter den tidigare titelutmanaren Thiago Alves på galans huvudkort och även om han inte har lika många år framför sig som vissa andra på denna lista, så har Kunchenko alla fortutsättningar för att gå långt även i UFC och få den respekten som han förtjänar.
3. Yaroslav Amosov
- Från: Ukraina.
- Ålder: 24.
- Tävlar i: Bellator MMA.
- Mathfacit: 20-0.
Yaroslav Amosov är kanske en av de minst kända namnen på denna lista, men han är också den som är yngst och dessutom har flest segrar i bagaget. Potentialen syntes klart och tydligt redan när han besegrade den rutinerade svensken Diego Gonzalez för drygt tre år sedan och den talangfulla ukrainaren har fortsatt att gå från klarhet till klarhet även därefter.
Den tidigare Sambo-världsmästaren har spenderat en stor del av sin proffskarriär i ryska Tech-Krep FC och efter att listan publicerades vann han bältet i den organisationen.
Under de senaste två åren har ”Dynamo” strypt ut Diogo Cavalcanti med en north-south choke och Nathan Oliveira med en anakonda – innan Bellator hörde av sig. I Bellator-debuten fick han genast tufft motstånd i form av UFC-veteranen Gerald Harris – som han besegrade via enhälligt domslut.
Yaroslav Amosov landing big shots, but @GHurricane gutting it out. #Bellator202 pic.twitter.com/702UGanGTM
— Bellator MMA (@BellatorMMA) July 14, 2018
Amosov kommer härnäst att gå sin största match hittills i karriären när han ställs mot den tidigare titelutmanaren Lorenz Larkin, som var topprankad i UFC innan han gick över till Bellator. Det är med andra ord en chans för Amosov att slå sig in bland den yppersta eliten. Vinnaren mellan Amosov och Larkin blir ersättare i Bellators stora welterviktsturnering.
2. Michael Page
- Från: England
- Ålder: 31.
- Tävlar i: Bellator MMA.
- Mathfacit: 13-0.
Michael ”Venom” Page är definitivt den som var mest känd av alla dessa fighters när jag skrev listan och jag kan väl inte direkt kräva så mycket cred för att jag (också) såg hans stora potential. Med sin flashiga striking, sin nonchalanta stil och sina galna avslut har han länge varit en populär figur och redan innan förra artikeln publicerades var han en Bellator-fighter.
Den enda frågan kring ”MVP” var väl egentligen huruvida han skulle klara av toppmotstånd och det har ännu inte riktigt fått svar på.
https://www.youtube.com/watch?v=1Uufe4_rIkE
Bellator har varit smarta på så sätt att de sakta men säkert byggt upp Page mot stabilt motstånd, men ändå ingen från toppskiktet. Och sedan hans otroligt brutala knockout mot Evangelista Santos har Page bara gått två nya MMA-matcher.
Först ställdes Page mot Fernando Gonzalez i en match som lämnade fansen besvikna, då det inte var mycket som hände under de tre ronderna. Page vann matchen via delat domslut och därefter var han sedan borta från buren i drygt ett och ett halvt år.
Under tiden gick Page två boxningsmatcher, som han båda vann på knock, innan han senast återvände till buren på Bellator 200 – där han utklassade David Rickels totalt.
https://www.youtube.com/watch?v=UQCFpOSAMJM
Han må fortfarande vara rätt oprövad men det kommer det snart bli ändring på. Page är nämligen en av deltagarna i Bellators stora welterviktsturnering och redan i första ronden ställs han mot en betydligt mer rutinerad fighter i form av rivalen Paul Daley.
1. Darren Till
- Från: England.
- Ålder: 25.
- Tävlar i: UFC.
- Mathfacit: 17-0-1.
Den självklara förstaplatsen på listan går förstås till ingen mindre än Darren Till, som numera är rankad tvåa i UFC. Om bara några timmar kan han ha bältet runt midjan, för under natten kliver han upp och utmanar den regerande mästaren Tyron Woodley i huvudmatchen på UFC 228 i Dallas.
För två år sedan var det få som kände till honom. Idag tror många, inklusive UFC:s vd Dana White , att han inte bara har vad som krävs för att ta bältet – men också att bli nästa stora stjärna.
När jag skrev listan hade Till varit borta från buren i nästan nio månader, efter att ha gått segerlös från en professionell MMA-match för första gången i karriären. Då hade Till nämligen mött danske Nicolas Dalby i sin andra UFC-match och först styrt de två första ronderna, innan han skadade axeln och blevef fullständigt dominerad av Dalby i rond tre vilket ledde till ett oavgjort majoritetsdomslut från poängdomarna.
Förra året gjorde Till comeback till oktogonen på svensk mark i Globen och utklassade Jessin Ayari. Drygt tre månader senare bjöd han på en liknande dominant och nonchalant insats mot Bojan Velickovic i Rotterdam. I bägge matcherna sänkte Till sina motståndare och det var rätt uppenbart att han hade kunnat avsluta dem om han så velat – men att han istället valde att ha kul inne i buren.
Velickovic landing little shots from the bottom and Till … is …
enjoying them? #UFCRotterdam pic.twitter.com/2Pcv9VvIHf
— UFC (@ufc) September 2, 2017
Men matchen därefter var annorlunda.
När UFC var i desperat behov av en huvudmatch för sin första gala i polska Gdansk, så fick Till chansen att göra upp mot veteranen och fanfavoriten Donald ”Cowboy” Cerrone. Matchen var bokad för fem ronder – men Till behövde endast fyra minuter och 20 sekunder för att avsluta Cerrone brutalt.
Här gick det från noll till 100. Storvinsten introducerade honom till världen som en topp 10-rankad supertalang med stjärnpotential och plötsligt fick han enorm uppmärksamhet. Tusentals efter tusentals nya följare på Instagram vällde in, fansen började genast spekulera i hans chanser att klå Woodley och White kallade honom ”framtiden”.
https://www.instagram.com/p/Bah_ylmB7FV/
Till, som nu hade varit väldigt aktiv med tre matcher på knappt fem månader, vilade upp sig en aning medan hans stjärnstatus höjdes för var dag som gick. Detta utnyttjade han till fullo – genom att dels börja kampanja för en gala i hemstaden Liverpool, och dels föreslå en match mot den då nummer 1-rankade Stephen ”Wonderboy” Thompson. Två idéer som White gillade.
Thompson var inte lika positiv till matchningen, men så småningom lät han sig övertalas och begav sig till andra sidan världen för att möta ”The Gorilla” på hans hemmaplan. På grund av omständigheter som är oklara än idag – samt faktumet att Till är en enorm welterviktare som genomgår en mycket tuff viktnedgång inför varje match – missade Till vikten rätt rejält, men matchen fortsatte trots allt som planerat.
Jag hade äran att uppleva UFC Liverpool live på plats tidigare i år och oj, vilken kväll det var!
Fansen jubel och samstämmiga sång under Tills väg in till buren är bland det mäktigaste jag varit med om och matchen som följde var visserligen väldigt strategisk, men samtidigt en så spännande matchning mellan två intelligenta strikers av allra högsta nivå. Till fick till en nedslagning i den sista ronden som fick mig att flyga upp ur stolen och även om det än idag är omdiskuterat, så vann han ett domslut efter full tid.
Ett resultat som både jag, min kollega och samtliga tre poängdomare var eniga om.
Hela den efterföljande röran med interimmästaren Colby Covington och faktumet att Till missade vikten senast, samt även förra året i Stockholm, har av förståeliga skäl fått många att reagera negativt sedan Till bokades mot Woodley. Visst förtjänade kanske Covington chansen mer och visst är det givet att Till snart kommer gå upp till mellanvikt, men nu är han trots allt invägd och klar för nattens gala. Han är oddsfavoriten medan mästaren är underdog och det är inte utan anledning.
Jag har följt Till sedan hans UFC-debut och såg direkt något speciellt i honom, men det var först i och med hans återkomst efter uppehållet som jag verkligen blev övertygad om att han är av mästarkaliber. Jag har inte direkt gjort någon hemlighet av hur stort fan jag är av Till och hur säker jag är på att han kommer besegra Woodley – i natt få vi se om jag har rätt i den saken.
Något jag hur som helst hade rätt i var definitivt att Till var en talang värd att hålla ett noga öga på.
EXKLUSIV INTERVJU: Darren Till chillar och dricker cola med MMAnytt
