Tyvärr säger jag bara. Tyvärr så är årets ADCC-mästerskap avklarat och vi måste vänta hela två år tills det bär av nästa gång. Vi gör vårt bästa för att återuppleva helgens galenskap!
HETAST JUST NU
Related Posts
Umar Nurmagomedov håller igång – Går match i slutet av månaden
1 oktober, 2024
VIDEO: Khamzat Chimaev dominerar Luke Rockhold i grapplingmatch
8 september, 2024
Demetrious Johnsons respektfulla gest efter BJJ-segern
2 september, 2024
Med det sagt bjöds det på ett par riktigt häftiga dagar från Sao Paulo. Världens främsta grapplers gjorde upp om sportens mest prestigefulla priser och åtta utav otaliga drömmare fick uppleva glädjen att lämna Brasilien som ADCC-mästare. Om ni helt och hållet missat helgens galenskap är ett tips att börja med MMAnytts guide till årets ADCC-mästerskap genom att klicka här.
Varför dra ut på det? Låt oss återuppleva helgens alla oförglömliga stunder!
-66kg
- Rubin ”Cobrinha” Charles
- Bruno Frazzato
- Augusto Mendes
Vi börjar med mästerskapets minsta herrar, under 66 kilo. Rubens ”Cobrinha” Charles började dag ett på bästa tänkbara sätt med en submission mot Tezekbaev Rasul och fick för andra året i rad sin hand höjd av domaren i slutet av dag två. Två vinster på poäng och en efter beslut av domarna fastställde det många redan visste – i Rafael Mendes frånvaro är Cobrinha världens bästa grappler under 66 kg.
Viktklassen var för övrigt på många sätt helgens roligaste. Just det, roligaste. Den alltid underhållande Jeff Glover, 10:th Planets underbarn Geo Martinez och alla hälars värsta mardröm Eddie Cummings kanske inte tog sig hela vägen fram men bjöd på stor underhållning när de väl klev ut på mattan. Cummings stod bland annat för helgens snabbaste avslut med ett hällås inom loppet av dryga halvminuten mot Asadulaev Surkhay.
-77kg
- Davis Ramos
- Lucas Lepri
- Gilbert Burns
Eddie Cummings må ha varit snabbast men Davis Ramos stod för den snyggaste. Ett flygande armlås på stackars Lucas Lepri är redan ett klassiskt ADCC-ögonblick.
(Klicka på bilden för att spela gif:en:)
Garry Tonon drog imponerande nog ut Dillon Danis med ett hällås i sin första match men förlorade faktiskt med hela tio poäng mot finalisten Lepri i sin andra. Som en av de med mest hype inför mästerskapen är det självfallet en besvikelse för amerikanen som hursomhelst gjorde bra ifrån sig. Med tanke på den nivån Tonon håller visar det på den oerhörda talangen ADCC lockar till sig varannat år. 2017, som för övrigt ryktas ta shejk Tahnoun och company till Japan, får vi förmodligen se betydligt mer av både Tonon och lagkamraten Eddie Cummings.
-88kg
- Yuri Simoes
- Keenan Cornelius
- Rustam Chsiev
Han hade en tuff väg till finalen och om möjligt en ännu tuffare sista match – Yuri Simoes imponerade stort med två poängvinster över Ricardo Mesquita och Romulo Barral samt ett stryp mot Zbigniew Tyszka. Mot Keenan Cornelius gjorde han vad som krävdes för att vinna och besegrade amerikanen med tre poäng för att lägga beslag på förstaplatsen.
-99kg
- Rodolfo Viera
- Felipe Pena
- Joao Assis
Att vinna över Felipe Pena är inte enkelt. Därmed var domarna tvungna att ta ett beslut och gav Rodolfo Viera vinsten i herrarnas minus 99 kilosklass. Med tanke på motståndet i Xande Ribeiro, Joao Assis, Hector Lombard och många fler är det en imponerande bedrift av brasilianaren som imponerande nog även gjorde bra ifrån sig i den öppna viktklassen. Men men, mer om det senare. Nu är det dags för de riktigt stora pojkarna!
+99kg
- Orlando Sanchez
- Jared Dopp
- Vinny Magalhaes
Orlando Sanchez är en skrämmande figur. Ni kanske känner igen honom som Fabricio Werdums (20-5) träningskamrat under Embedded-avsnitten inför UFC 188 då brasilianaren la beslag på tungviktsbältet efter en steg för steg perfekt giljotin. Utanför mattan verkar han av allt att döma vara en glad och rolig jätte. När det väl gäller däremot, då vill man inte vara under Sanchez. Bokstavligen. Efter att ha dragit ut Janne Pekka i sitt första framträdande vanns förvisso återstående tre matcher med hjälp av domarna. Efter en titt på motståndet är det däremot inte svårt att första varför..
Varken Dean Lister, Vinny Magalhaes eller Jared Dopp hade mycket att säga till om mot Sanchez och grapplings tyngsta pojkar verkar ha fått en ny ”Boogeyman” att drömma mardrömmar om.
Damer -60kg
- Mackenzie Dern
- Michelle Nicolini
- Tammy Musumeci
Mackenzie Dern har stulit grapplingvärldens stora hjärta. Låt inte det vackra utseendet eller smittsamma leendet lura er – det är ett riktigt monster vi har att göra med, åtminstone på mattan. Med en imponerande vinst över självaste Michelle Nicolini i finalen och med tanke på att Dern är blott 22 år gammal är det av allt att döma ett namn att räkna med ett bra tag framöver.
Damer +60kg
- Ana Lauta Cordeiro
- Jessica Oliveira
- Gabi Garcia
Hör och häpna, damernas plus 60 kilosklass vinnare heter inte Gabi Garcia. Ana Lauta Cordeiro började dag ett med att besegra allas vår favorit Sophia Nordenö och avslutade dag två med ADCC-guld. Ingen dålig helg med andra ord..
Absolute (öppna viktklassen)
- Claudio Calasans
- Joao Rocha
- Rodolfo Viera
Sättet han vann på kanske inte var det mest imponerande då samtliga matcher avgjordes av domarna. Faktumet att han var långt ifrån den öppna viktklassens största deltagare och på 88 kilo vann över plus 100-tungviktaren Joao Rocha i finalen gör det hela betydligt mer imponerande. Finalen i sig var inte precis den mest underhållande och efter en 40 minuters stående puttmatch gav domarna segern till Claudio Calasans.
Supermatcher
Tyvärr så levererade årets supermatcher inte riktigt samma underhållning som vi hade förväntat oss. Ricardo Liborio och Zé Mario Sperry gick hela vägen till ett domarbeslut i den förstnämndas favör medan Roberto ”Cyborg” Abreu inte ens dök upp till den oerhört efterlängtade matchen mot Andre Galvao. Åtminstone såg det ut så fram tills den sista fjärdedelen av det 20-minuters långa supermötet.
Galvao hade inga problem med att ta ner den betydligt större Cyborg som i sin tur inte gjorde mycket för att stoppa Galvao från att ta hans rygg. Visst kan det röra sig om nerver men med tanke på den erfarenhet Abreu har vad gäller supermatcher och finaler av alla slag är det inte särskilt troligt. Han gestikulerade kryptiskt till sin tränare och den enda logiska förklaringen till den märkliga prestationen är att något inte stod rätt till. Vare sig det rör sig om sjukdom eller en skada återstår att se, däremot har jag svårt att tro att det var en hundraprocentig Cyborg som klev ut på mattan i söndags. Eller så är Galvao helt enkelt såpass överlägsen att han lyckades stänga ner en av världens absolut bästa grapplers. Vem vet..
Inget varar för evigt
Tyvärr. Det var det, en fullspäckad helg är över. Det är bara att börja se fram emot 2017 och, om ryktena stämmer, ett par minst lika häftiga dagar i Japan. Grattis till alla vinnare, en applåd till förlorarna och tack till arrangörerna. Osss!
