Förebilder är lätta att försköna bortom oss själva, något som denna nya satsning av komiska berättelser kring MMA-fighters hoppas kunna bryta ner. En gång i veckan kan du vänta dig en MMA-historia du troligtvis inte hört tidigare. Historier som orättvist nog ingen väljer att prata om eller skratta åt på regelbunden basis där målet med dessa är att humanisera atleterna vi hyllar inne i buren. Att visa att dessa kämpar i grund och botten är precis lika mycket människa som du och jag, med sina beskärda delar av full i fasen inne såväl som utanför buren. I del 1 så tog vi en närmare titt på Nogueira-brödernas pojkstreck, i del 2 Dana Whites planerade strykfest med Tito Ortiz och under föregående vecka i del 3 en incident där en språkbarriär nästan resulterade i ett hagelbrak. Den här veckan blickar vi tillbaka till en hissincident där en argsint annonsör för en kväll förkroppsligade uttrycket ballar av stål.
Det var den 16 april år 2005 i Hard Rock Casino Las Vegas. Den då topp 10 rankade welterviktaren Frank Trigg hade just blivit utstrypt av Matt Hughes genom en rear naked choke i matchens första rond. Han var inte glad. Frank Trigg steg in i en hiss tillsammans med kommentatorn Mike Goldberg och Dana White för att känsloladdat diskutera en potentiell snabb retur till buren. Innan dörren till hissen hann stängas hann dock en annonsör slinka med. Bruce Buffer. Bruce som tidigare under kvällen delat ett par kalla med Frank Trigg tog inte hänsyn till den pågående diskussionen utan avbröt för att istället prata tjusiga nyköpta klockor tillsammans med Dana. Frank Trigg som tog illa vid sig karatehögg Bruce mot strupen, partiet som i princip ensamt försörjer honom i sitt jobb som annonsör.
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
Bruce Buffer höjer rösten mot Frank Trigg och frågar vad fasen han håller på med varpå Frank stöddigt svarar ”vad ska du göra åt saken?”. Det kokar över för Bruce som snabbt sätter samman en kortare slagkombination mot Frank Triggs mittsektion. En kombination som Frank Trigg i senare beskrivningar av händelsen menat var så hård att bromsspår i underkläderna var nära. Frank Trigg började veva slag och introducerade även användandet av knän i slagsmålet. Dana White och Mike Goldberg håller sig undan, intill hissväggen. Ingen av dom ingriper.
Bruce Buffer som tränat kampsport sedan han var 12 år gammal finner framgång i slagsmålet med Frank Trigg. När Frank försöker placera ett knä i Bruce Buffers kronjuveler så kliver Bruce åt sidan, för in honom mot väggen och kopplar en strypning. Samma strypning som Frank Trigg tidigare under kvällen blivit utlåst på av Matt Hughes. Bruce Buffer som erkänt sig varit sugen på att viska förolämpningar till Frank under detta dominanta grepp beslutade sig istället för att ta initiativet till att avrunda slagsmålet. Hissen var nära sin slutdestination.
Klappar på axeln utväxlades och Dana White som erkänt sig roats väl under hela händelseförloppet kunde äntligen släppa fri sitt tillbakahållna gapskratt. Bruce Buffer fann dock blod på sin skjorta i relativt flitig mängd som snart kunde lokaliseras till hans knogar. Huden vart bortslagen till den grad att benet kunde synas. Bruce Buffer besökte sjukhuset som insisterar på stygn varpå Bruce Buffer svarade ”tejpa skiten, jag ska festa”. Stygn blev dock den slutgiltiga domen, men än var kvällen tillräckligt ung för att Bruce skulle hinna festa med personligheter som Chuck Liddell. Väl på festen träffade Bruce en ”blond puma” som han fick avrunda natten med. Vid frågor än idag angående händelsen i Vegas 2005 så väljer Bruce att minnas det hela som ”vilken kväll det var, jag hade skitroligt”.
Vill du veta mer om den legendariska kvällen den 16 april år 2005 i Las Vegas så finns Bruce Buffers självbiografi: ”It’s Time!: My 360-Degree View of the UFC” att läsa. Det var denna bok som inspirerade till veckans inslag av MMA-historier du troligtvis inte hört där den slutgiltiga läxan för oss alla blev att aldrig döma boken efter dess omslag då till och med den mest karismatiska av annonsörer kan komma att låsa ut dig.
Foto: Micha Forssberg
