Det här med att byta klubb är en väldigt känslig fråga för många och jag tycker det vore intressant att resonera kring det lite och höra vad ni tycker om det också.
När någon tränat på en klubb ett tag och lärt känna klubbkamraterna där och sedan byter klubb brukar det bli mycket snack och det är sällan speciellt positiva saker som sägs. Personen anses ofta som en svikare som går över till konkurrenten. Det kanske tillkommer lite extra skitsnack bakom ryggen på personen som bytt klubb, fast de sakerna förmodligen inte ens har någonting med saken att göra. Allmänt skitsnack bara.
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
Men varför är det så känsligt? Jag tror att det beror på att vi som tillhör en klubb även ofta ser den som en extra familj. Man tar hand om varandra, stöttar och hjälper varandra både med träning och mentalt. Man skaffar vänner och hittar på saker ihop. Det finns ofta ett starkt lojalitetstänk som kan gå för långt enligt min mening. När någon lämnar ”familjen” tror jag att många som är kvar ser det som ett oerhört svek. För hur kan man bara lämna sin familj som man delat så mycket med? Man tar det personligt.
Som med det mesta folk gör i livet så tänker jag att det alltid finns en orsak bakom. Det finns såklart saker som inte är ok bara för att det finns en orsak bakom men jag tror det är bra att ha den tanken i bakhuvudet för att förstå andra.
Jag har tränat på väldigt många olika klubbar, i Uddevalla, i Linköping, Paris, Lyon och Göteborg. Det ser likadant ut överallt. Folk byter klubbar, startar upp nya klubbar och det finns en massa konflikter, rykten och skitsnack till höger och vänster.
Men innan vi börjar snacka skit och hitta på och spä på rykten, kan vi inte tänka efter lite mer först då? Fundera över att det måste finnas en orsak.
Tänk er ett förhållande till exempel. Det kan vara underbart i början men tillslut kanske man bara inte står ut med varandra längre. Man kanske faktiskt inte blir lyckligare av att försöka hålla kvar något som inte funkar längre. Man kanske måste ”göra slut”, lämna klubben, för att hitta ny kärlek till sporten, inspiration och få en nytändning.
Eller så kanske man vill prova sina vingar eller tror att gräset är grönare på andra sidan. Min tränare Joakim Engberg har också skrivit om det här och jag har fastnat vid en sak som han skrev.
”En av de finaste komplimanger du kan få som instruktör är när dina elever provat sina vingar på andra klubbar och väljer att återvända till dig.”
I sitt blogginlägg skriver Jocke om allt som finns runt omkring, utöver tekniker och strategier i träning. Om att trivas. För om du inte trivs där du tränar kommer det speglas i din prestation och inlärning.
För mig är det en anledning god nog att lämna en klubb. För mig var det tungt i början att lämna en plats där jag hade så många vänner men nu vet jag att jag har kvar alla mina vänner och ingen av dem klandrar mig för att jag lämnade klubben eftersom de känner till min anledning. De vet att det aldrig hade något med dem att göra. Samtidigt respekterar jag de av mina vänner som fortfarande tränar där.
När jag kom till GBG MMA var det som en tyngd som lyftes från mina axlar. Äntligen kunde jag slappna av helt och mycket av det tror jag beror på Jockes inställning om att se hela människan.
Vad tycker ni? Är det ok att byta klubb? Finns det anledningar till att byta klubb som inte är ok? Vad tänker ni kring allt det här? Alla klubbfejder och allt (skit)snack?
