Under tidiga nittiotalet formades UFC och det skulle dröja ett bra tag innan de nuvarande reglerna etablerades på riktigt, men nu har vi under en tid sett en sport växa fram som stadigt växer i popularitet. I samband med reglernas etablissemang kom man på vägen fram till att vanliga matcher skulle föras över 3 ronder á 5 minuter och att såkallade titelmatcher skulle föras över 5 ronder. Men är detta verkligen ett idealt scenario?
HETAST JUST NU
För min del är det extremt sällan en match går till rond 4 och 5 där jag känner att jag verkligen vill se mer och denna känslan har blivit speciellt accentuerad under de senaste galorna (Wec 48, Strikeforce: Nashville, UFC 112 och UFC 111 exempelvis).
Beroende på vilken viktklass det är och stilen på de fighters som befinner sig i ringen tycks de flesta titelfighter sluta på ett av två vis:
1. Explosivt och dramatiskt i första eller andra ronden
2. Utdraget domarbeslut
I fallet av den första typen (Mir – Carwin, Lesnar – Couture, Mir – Nog exempelvis) fyller slutrundorna ingen funktion överhuvudtaget då man sällan ens tar sig till slutet i icke titelrelaterade matcher. Explosiviteten och styrkan hos de fighters inblandade gör att matcherna oftast slutar väldigt abrupt så fort någon klipper till rent.
Men det är framförallt i den andra typen som jag inte längre känner att det här är någon givande uppsättning. Då en fight gått 15 minuter utan avslut tycks det oftast vara så att en person har nått en ganska dominerande position och perioderna med stora ’twists-and-turns’ och dynamik och explosivitet är över då båda kombatanterna är trötta efter kanske 1-2 galna inledningsronder. Titelhållaren som i regel är den som tagit dominans över fighten ser oftast lite syfte i att satsa på ett bastant avslut och chansa något, utan fortsätter bara kontrollera i ytterliggare 10 minuter och mer ofta än inte blir bara detta direkt plågsamt att bevittna av flera orsaker, men framförallt uttråkning. Detta beror oftast på att en eller båda av de inblandade lider av någon eller flera symptom från de 3 första ronderna, utmattning, skador eller helt enkelt spelar safe. Exempel på sådana fighter (jag försöker hålla dessa exempel ganska aktuella då det är nu på senare tid problemen med systemet blivit tydligast) är Aldo – Faber, Henderson – Shields, Aoki – Melendez, Silva – Maia, Silva – Leitas, GSP – Hardy, GSP – Alves med flera.
I samtliga fighter känns utgången redan ganska given efter de första 15 minuterna och de sista ronderna blir bara en sorts uppvisning. BJ Penn – Sanchez är ett exempel på en fight som avslutades i femte ronden, men den var ändå helt onödig, Sanchez hade förlorat för länge sedan och hade inget kvar att ge, det enda det ledde till var ett brutalt hål i huvudet på honom. Här kommer vi till ytterliggare en negativ sida hos systemet och det är hälsan hos de inblandade.
När man redan stridit i en kvart och fått ordentligt med stryk är kroppen mycket sliten redan, musklerna börjar ge med sig och man kanske redan har fått en eller ett par hjärnskakningar under tidigare ronder. Liksom i boxning är det ofta här skaderisken blir som störst då man misshandlas ytterliggar ronder och jag har svårt att tro att det är bra för hjärnan att ta emot den sortens behandling Aoki’s skalle fick mot Melendez eller den sortens stryk Faber’s knä fick mot Aldo. I båda fighter var det som sagt fullständigt självklart redan efter en kvart vem som skulle vinna (visst, punchers chance, men ni förstår vad jag menar), varför tvinga mottagaren att genomlida ytterliggare två ronder?
Nu på senaste WEC-kortet var ironiskt nog den överlägset sämsta fighten huvudeventet och de andra fighterna höll mycket högre tempo och dramatik. Henderson-fighten var också utmärkt men den föll ju under första kategorin så det kvittar.
Jag tror att om man hade behållit 3-rondssystemet även i titelfighter hade vi sett mer explosiva fighter och kämparna hade oftare kunnat satsa på avslut då de inte hade behövt ”spara sig” till rond 4 och 5. Jag ser ärligt talat inga fördelar med dagens system och tycker internationell MMA borde se över systemet. Nu när NSAC godkänt 5-rondersfighter även för icke titelrelaterade affärer ställer jag mig mycket frågande till utvecklingen. Samtliga av Jon Fitch’s sju senaste strider har slutat i domarbesluts (sex vinster och en förlust, mot GSP), är det verkligen någon som efterfrågade ytterliggare 10 minuter av hans sinnesbedövande stridsstil i sina vinster?
Av: Jonas Svalin