Nu när midsommar är över och vi är tillbaka till normala sändningarna igen så är det också dags att presentera vinnaren i tävlingen vi anordnade tillsammans med PJFighter.com. Det blev en hel del fina bidrag och en underbart nostalgisk läsning bland kommentarerna, och den som stannade mest på mitt minne var historien som Peter A berättade. Grattis Peter A till vinsten, jag har också kontaktat dig per mail för att få storlek och annan nyttig information.
HETAST JUST NU
Related Posts
Måndagskrönika: Grappling är en del av sporten, eller?
25 november, 2024
Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?
11 november, 2024
Måndagskrönika: Ilia Topuria, självsäker eller arrogant?
4 november, 2024
Måndagskrönika: Korruptionsskandal i UFC? – Inte helt omöjligt
28 oktober, 2024
För er som ändå inte kammade hem de snygga MMA-shortsen så finns det ändå bra nyheter. PJ Fighter har just nu en sommarkampanj och ger hela 20% rabatt i sin shop ifall man anger koden ”sommar”, så det är mycket väl värt att kika in där.
För hela Peters historia om sitt bästa MMA-minne så kan ni kika in efter hoppet. Peter driver också en egen MMA-sida där han då och då skriver av sig med tankar och krönikor som är mycket värd att kolla in.
Mitt bästa MMA-minne. Det är förbannat svårt efter cirka 9 år som fanatiker. Är det tillfällena då sporten förändrades på olika sätt, t.ex. när vi sett cross-trained fighters cementera sportens evolution mot renodlade brottare eller BJJ-mästare? Eller är det tillfällena då känslorna styrt och en fighter man verkligen älskar vunnit mot någon man verkligen avskyr?
Det är en tidlös avvägning som vi brottats med sen antikens dagar, mellan den förnuftet och känslan, mellan logik och instinkt, mellan Apollon och Dionysos. Som någon som sett sporten växa och själv växt med den vill jag se de stora tillfällena som mina favoriter. Jag vill säga Frank Shamrocks vinst över Tito. Jag vill säga Sakurabas vinst över the Gracies. Jag vill säga födseln av ground and pound eller sprawl and brawl genom deras respektive föreståndare. Jag vill använda förnuftet och se de stora historiska tillfällena då sporten analyserad som en helhet förtjänar det.
Men jag kan inte. Jag skulle förstås kunna använda mig av logiken och säga hur det här tillfället visade att t.ex. en solid gameplan oftast är allt i en sport som denna men när allt kommer omkring så är känslan allt. Vi har en hjärna men vi har också ett hjärta, och hjärtat styr när det kommer till mätandet av de tillfällen i livet man minns.
Mitt bästa MMA-minne krystalliseras i en enda smäll som jag ser i tung slowmotion varje gång jag tänker på det, en perfekt överhandshöger som följdes av 5 ronder domination. När Randy Couture gick ut i första ronden mot Tim Sylvia satte han mycket snabbt tonen i matchen med en höger som fick tiden att stanna i någon sekund innan den fick mig att fara ur stolen med ett tjut. Därefter jublade jag till varje takedown, varje smäll.
Vi vet alla att det finns en viss stigma kring Randy Couture och hans helylle amerikanska hjälte-image. Det är visserligen inget han kanske valt själv, men han är den stora amerikanska MMA-ikonen jämte Chuck, och han kommer fortsätta vara det med tanke på vad han uträttat. Randys uppgång inom sporten är kantad av tuffa förluster och enorma vinster. Alla gånger han vunnit bältet har varit MMA-historia. Men med åldern ökar också bragden, och det finns något väldigt härligt i att se en gammal räv göra en sådan comeback och återvinna bältet ännu en gång, inte minst ifrån någon jag har så svårt för som Tim Sylvia.
Den stora jabbande och gnälliga jätten hade 6 vinster i rad i UFC och hade också vunnit trilogin mot Andrei Arlovski, en annan favorit, med 2 vinster mot 1. Randy var mycket äldre nu än senast han gått en tungviktsmatch, och den evige pessimisten förutsåg jag en KO-förlust till för Randy. Så när den gamle kom ut och satte ner foten med en vacker högerhand och fortsatte läxa upp Timmy resten av matchen, så slog hjärtat väldigt hårt och känslorna svallade. Man hade inte ens vågat hoppas.
Om vi hade talat om sporten hade jag sagt något mer monumentalt, det hade nog alla. Men nu talar vi om personliga upplevelser, och då gäller känslor och inte korrekt historisk uppfattning. Det är lite töntigt att välja ett sådant klassiskt underdog och ”Rocky”-moment, jag vet. Men jag är inte annat än människa.
Ett extra tack till alla bidragen och jag vill verkligen be om ursäkt till er jag svikt genom att inte riktigt hålla tiderna som jag skulle ha gjort i denna tävling.
