MMANYTT besöker Superior Challenge 4 - Bad Intentions

Reportaget är skrivet av Deniz Lindgren & Simon Kölle

Superior Challenge 4 – Bad intentions i Fryshuset, Stockholm

På den här lilla, kassa, videon vi lyckades få ihop med en ”rutten” kamera kan ni se Diegos och Rezas ingångar och en del annat smått och gott. Ljudet slår över och liknande så vi varnar känsliga tittare. Det här gjordes inte seriöst, men kan säkert ändå ge en viss inblick i galan.

Här kommer också ett bildspel från galan till toner från filmen The Last Samurai, komponerad av Hans Zimmer. Så höj volymen och njut av musiken. Bilderna är inte de bästa så ge oss kärlek och gnäll inte. Vi är absolut inga fotografer:

För att se betydligt proffsigare bilder än vårt bildspel kolla in bilderna tagna av Frank Aschberg (Fightplay) här.

Reportaget

Vi bestämde oss för att göra upplevelsen till ett litet reportage snarare än bara ange resultat och kortfattade intryck. Vissa kanske bara bryr sig om matchresultat, men vi kör på och börjar från början, så får vi se om det uppskattas.

Vi möttes upp på Gullmarsplan och tog sen en smärre omväg till Fryshuset där vi möttes av en ca 40x5m lång kö som i god tid var på plats. Pressen fick gå in innan för att göra sitt, så vi fick lite fint gå vid sidan av kön in med våran ”feta” utrustning (Simons digitalkamera, och Deniz utan batteri). Men vi var ju främst där för att få intrycken och uppleva. Att ta foton och sen även filma var/är en bisak. Väl därinne löste vi snabbt ut presspassen, hälsade lite snabbt på Tiam (fightplay) för att sedan dra och fläska i oss pizza utan ost. Som tur var visste vi vart varenda restaurang låg vid det här laget och gick raka vägen till en i närheten. 40 min senare var vi på plats i fryshuset igen. Vi hittade till pressläktaren som fint låg på jämn höjd med ringen, precis bakom ringsidestolarna på ena sidan. Väldigt bra platser, men vi kände att eftersom det inte är globen så kunde man sitta i princip vart som helst för att se galan bra.

Komikern Janne Westerlund var galans egen Bruce Buffer, och presenterade matcherna. Utan sitt MMAlexikon och med noll humor involverat så höll han ändå i en helt okej stämma där han stod i ringen. Till sin hjälp hade han guldklädda Susanne Rönnqvist. Hon gjorde ett bra jobb, inget att snacka om där.

Läs reportaget efter hoppet

Reza är lättad

Galan började med en film från Kimura.se som visade ”alla” aspekter som hör till MMA. Filmen i sig var rätt schysst, två fighters som slåss i en mörk studio med endast lite belysning, fina vinklar osv. Sedan när dom slog så visade det ”Boxing”. Efter en kort stund kom det ett knä, filmen stannade till och det stod ”Muay Thai”. Sedan räknade dom även in med brottning och grappling. Vi konstaterade att den är snygg men att den stämde helt klart för 15 år sen, eller nej inte ens då. Skitsamma, så länge inte Machida ser den och alla andra som representerar något annat. I slutet av artikeln finner ni reklamvideon (this is mma).

Första matchen var en ”förmatch” som hölls innan alla i publiken satt på plats och då det fortfarande var upplyst i fryshuset. Två stycken debutanter i proffssammanhang, Nicklas Bäckström och Gabriel Mboge Nesje, trallade in på catwalken. Första ronden drog igång och det var fullt ös direkt. Nicklas fick tag i Gabriels rygg tidigt och tog ner honom. Han mountade kort efter för att sedan ta ryggen. ”Han klappa” hördes från Reza Madadi, som satt i publiken och kommenterade då och då vissa matcher och fick publiken att skratta. Helt riktigt en stund senare satt RNC’n och matchen var över. Nicklas Bäckström kändes mer mogen för att bli professionell och uppvisade även en rolig sida efter matchen där han tackade sin mamma som åkt från Norrland för att se sin sons debut. Lite gulligt, men främst starkt. Svårt att säga nu hur lovande han är, men det såg skarpt och stabilt ut helt klart. Vind i ryggen för Nicklas och tillbaka till lite mer träning för Gabriel. Vi noterade att Gabriel såg glad ut trots förlusten och vankade runt lite allmänt senare, kanske var han mest på plats för att lära sig? Eller så saknar han vinnarskalle?

Såhär såg det ut i hallen en timme innan matchstart ungefär, senare blev det så gott som fullsatt.

Fryshuset blev kolsvart, rökmaskinerna gjorde sitt, och galan drog igång med att varje fighter blev uppräknad och fick gå på catwalken. Eftersom det var 26 fighters som skulle gå så låter det kanske lite långtråkigt och det var det. Men eftersom Janne uttalade något namn fel och Bobby ”Danger” gick catwalken tillbaks istället för att gå ner när man väl gått fram blev det hela lite mer underhållande. Janne var omedvetet rolig, en man skrattar åt och inte med. Sedan riktades spotlighten mot Musse Hasselvall, som bad Janne hålla käften. Man kunde sagt det bättre själv. Musse var galans lätt skönaste person och höll igång stämningen med stor skärpa. Hans uppgift var att mellan vissa matcher sitta och snacka lite i publiken, och började sitt tal med att säga att alla skulle bua så fort han började skryta om sin karriär, vilket levde galan genom. Ett smart grep från en erfaren och rolig kille.

Sen drog galan igång på riktigt och kvällens första match Olivier Pastor (7-3) och Ocimar Costa (5-1) började. Rond ett kontrollerades av Ocimar, ner på marken och mount, sedan upp för att växla lite slag och ta ned igen. Mount igen och sedan rygg. Fullt ös men inget direkt nära till avslut, trots positionerna. I rond 2 så var Olivier nära på att sätta en giljotin men den satt inte tillräckligt bra. Ocimar var helt slut och så fort domaren bad dom flytta sig in i ringen tog han det lugnt och långsamt för att få mer tid. Klockan ringde och rond 2 var slut, lutade åt 1-1 resonerade vi. Kämparna hade inga pallar i hörnan och får sitta på mattan. Ser lite kasst ut faktiskt. I rond 3 var båda helt slutkörda och händerna hängde längs sidorna. Men Olivier visade stark vilja istället för kondition och får till en TKO vinst efter mycket möda och stort besvär.

Match 3 Michael Böbner (2-1) vs. Meher Aziz (2-1). Meher höll sig bra stående och fick in fler träffar, det första farliga som hände var att Meher gick in för att ta ner och åkte direkt på en giljotin. Men klarade sig galant. I Rond 2 började Michael svinga overhands som fick publiken att skrika ”wow”. När det lite senare gick ner till marken med Michael på rygg försökte han på sig en triangel som Meher kom ut ur. Tidigt i rond 3 backade Meher undan för att bli knästående på marken skrikande ”Shit shit shit, kan inte se!”, ett riktigt obehagligt finger i ögat som får matchen till en No Contest. Trist då Meher Aziz med största sannolikhet var på väg att vinna matchen och mycket troligt ledde med 2-0 i ronder.

Match 4 Scott Pooley (4-1) mot Navid Yousefi (3-5-2) Pooley ett svartbälte i BJJ försökte sig på en Superman punch följd av slag, för att sedan hoppa guard. Men Navid hade tillräckligt mycket kraft sådär tidigt i matchen för att hålla sig på fötter stående i Scotts guard. I rond 2 åkte dom ner på marken fort och Scott jobbade med rubberguard. Navid körde aggressivt och lyckades träffa några fina slag och vinner på TKO. Pooley var utan tvekan inte i Navids klass. Bra för Navid att vinna och snygga till sitt record lite.

Match 5 Jonas Hellqvist mot Magnus ”Jycken” Cedenblad började tidigt med clinch och knän, Magnus blev träffad i skrevet. Matchen fortsatte efter några sekunders väntan och det började svingas. Det gick ner på marken och blev liggande i halvguard. Jycken tar sig ur situationen och ställde sig upp över sin motståndare för att arbeta sig fram till ryggtagande och vinst via RnC. Jycken har nu ett record på 4-3 och Jonas Hellqvist fick sin första förlust på fyra försök.

Match 6 Ibrahim Moginot (2-2) vs. Piotr Jakaczynski (3-2-1). Tidig nedtagning av Piotr som genast matade GNP. Ibrahim höll sig aktiv med försök på submissions från rygg. Ibrahim försökte sig på rubberguard men Piotr passerade istället. Kämparna ställdes upp av den engelska domaren och sedan ner igen. Matchen kan beskrivas lätt med 4 ord slag -> clinch -> nedtagning -> uppställda. Reza skriker ”Piotr, jobba lite, passera!” Piotr vann ett enhälligt domarbeslut helt korrekt. Janne berättade inte vad det var för typ av domslut under kvällen utan det fick det bli att läsa sig till i efterhand.

Musse & svenska MMA-hoppet Ilir Latifi

Musse fick ljuset på sig och frågade Usama Aziz (bror till Meher) om han skulle ta hand om Michael Böbner efter att gett hans bror fingret i ögat. Usama: – ”Han har bett både mig och brorsan om ursäkt tusen gånger, om det varit med flit så hade jag gjort det”. Han hade glimten i ögat.

Match 7 Peter Mettler (6-1) vs. Hamid Corassani (7-2) Hamid kom in till en låt från filmen Den sista Mohikanen vilket fick oss lite mer peppade i allmänhet. Ett jäkligt bra låtval, dock inte unikt. Hamid jobbade bra i MT-clinchen, försökte sig på galans favoritgrepp giljotin, men lyckades inte och hamnade istället på rygg med Peter i side. Hamid lyckades vända sig och levererade galna hammerfists som han vann på, TKO 3.42 in i ronden. Hamid visade mest vilja av alla fighters så långt på galan. Det ser bra ut Hamid!

Match 8 Jose Luis ”Titin” Zapater (9-4) vs. Tchavdar Pavlov (7-4). Titin levererade overhands kombinerat med slag och gick sedan på nedtagning, han jobbade aktivt i halvguard men åkte sedan tillbaks i Tchavdars guard, mycket slag levererades och lyckades sedan ta nordsyd, men åkte tillbaks i guard. I rond 2 tog Titin ner Tchavdar men var för trött och dom blev uppställda. Trots trötthet visade Titin vilja och lyckades ta ner igen, men slutar ronden på rygg med ett antal slag i ansiktet, tröttheten syntes väl. I rond 3 kom Tchavdar överst och jobbade för passering, han lyckade och tog sedan Titins rygg samt lyckades leverera en TKO vinst. Konditionen visade stor betydelse för förlusten. Pavlov är duktig, men redan i sitt snack inför matchen gav han en känsla av att vara bitter. Han berättade inför match att han fick dåligt betalt och att han därför fick se hur länge han kommer hålla på. Kanske inte den bästa och roligaste på försnack den saken är säker.

Överlag var många ofantligt trista i sina försnack. Nästan samtliga kände dåligt till sina motståndare och förklarade att de skulle ta fighten dit den kommer. Klyschorna haglade verkligen och när någon stack ut lite kändes det befriande. En som stack ut var Bobby ”Danger” som pratade, något otydligt förvisso, om kaos osv. Han hade ju också redan innan matchen förklarat att han var rädd vilket gav en inblick i hans psyke. En skön lirare som vågar vara personligt. Rezas försnack var också rätt bra, men vem vet inte att Reza har, på sitt sätt, talets gåva!?

Match 9 stod mellan Assan Njie vs. Tomas Kuzela. Matchen var jämn och böljande och vanns tillsist av Assan i rond 3 med en tajt giljotin. Vid det här laget började energin litegrann rinna ut i hallen, men det var förstås bara för att de ”tyngre” matcherna nalkades.

Match 10 Diego Gonzalez vs. Yasushi Kitazaki. Japanen kom i gi och Diego klev in med självförtroende och såg ut att inte vilja vara på någon annan plats i hela världen. Den här matchen var minst sagt jämn. Publiken stod 110% bakom Diego upplevde vi det som, men det kan ju också ha att göra att Diegos kompisar och flickvän stod precis bredvid oss. Diego och Yasushi turades om att ta ner varandra och efter två ronder stod det troligen 1-1 i ronder. Kampen var stor och Japanen lika stark och hungrig som Diego. Vid flera tillfällen under matchen hade Diego bra lägen att avgöra, men hade det svårt. I slutet hade Japanen Diego nere och matade slag mot en desperat och kämpande Gonzalez. Hade matchen gått i USA och exempelvis UFC hade rimligen matchen gått till Yasushi Kitazaki, men nu gick den till Diego Gonzales. Med det menar vi inte att Diego inte var en värdig vinnare! Nej, snarare en fråga om reglerna. Om inte Yasushi skulle vunnit i USA så skulle han i alla fall förlorat på delat domslut så jämnt var det. Detta fick en liten del av publiken att bua resultatet och även bua när Diego blev intervjuad. Men den stora massan höll på hemmasonen även efter matchen. Ingen tvekan om att Diego Gonzalez är grym och ett stort hopp inom svensk MMA. Nu har han ett record på 13-3.

Här har ni en liten video med bilder backstage och på Diegos nära och kära. Gjord av Kimura.se

Match 11 Tor Troeng vs. Mark Weir. För den som inte känner till Mark Weir så är han nog främst känd för sin vinst i UFC och sina två förluster i samma organisation. Weir har haft stora problem senaste åren och tyvärr förlorat mer än han vunnit. Men att han tillförde trovärdighet och erfarenhet var det inget snack om. Weir har ändå gått matcher mot Jorge Rivera, Matt Lindland, Denis Kang, Murilo ”Ninja” Rua, Zelg Galesic, Nick Thompson, Paul Daley, Drew Fichett och David Loiseau. Saken är ju den att alla de större (de just nämnda) fighters han mött har han också förlorat mot. Efter matchen mot Troeng kan man räkna in svenskan i listan ovan och Weir går till record som visar på en kämpe som aldrig kommer nå till den absoluta eliten igen (med största sannolikhet) nämligen 19-17-1. Tor Troeng har nu ett record på 10-3 och var kanske den fightern på hela galan som visade på mest stabilitet. Han var väldigt jämn hela matchen igenom och fick verkligen kämpa mot Weir, men vände hela tiden nedtagningarna till sin favör. Han var nära ett par gången att bli strypt, men visade även på uthållighet och stor vilja. Andra halvan av tredje ronden lyckades Tor med kvällens snyggaste submission, en triangel. En mycket viktig seger och nu har han vunnit fyra och gått en oavgjord sen sin förlust på poäng mot Daniel Acacio.

Bobby ”Danger” aka Super Mario

På tal om Acacio var det just han som skulle fightas den 12e matchen för kvällen. Hans motståndare den evigt charmige och svenske fighterna Bobby ”Danger” Rehman. Eller som Susanne Rönnqvist kallade honom ”Allas vår egen Super Mario”. Bobby såg tung ut under matchen och även om han stundtals glimmade till med bra stående fight så kunde Acacio plocka isär honom med god fysik. Acacio kom in tufft direkt med ett flygande knä och sen gick han över till att ta ner Bobby. Acacio dominerade tyvärr matchen från början och höll sen ett järngrepp med hjälp av en malande och inte så värst rolig stil. Men så har han också vunnit mot bland annat Kazuo Misaki och den framgångsrike F.D IFL-kämpen Delsen Heleno. Acacio gick upp till ett record som ser bra ut: 20-8. Bobby ”Danger” är knappast in Danger i sin karriär. Han klarade inte sitt största prov, men får utan tvekan fler chanser. Det vore riktigt bra om han tränade mer fys.

En liten avslutande bloggfilm om Reza med musik även denna gång av Hans Zimmer (sång Lisa Gerrard) från filmen Gladiator:

Då var det dags för den 13onde och sista matchen för kvällen. Ja, vad ska man säga. På grund av skador under joggingtur i Stockholm fick Smirnov ställa in på fightdagen! Han var ju dessutom inhoppare även han. Scott Pooley hade med sig en tränare som då heroiskt men hopplöst hoppade in för att rädda dagen. Tränarens namn är Andy Walker och när Reza slutar med sin mmakarriär kommer han knappast vara vidare stolt över vinsten. Kanske möjligen med tanke på senaste månadens drev i media och på nätet mot honom, men matchen var ju förstås en total mismatch. Walkers record enligt Sherdog var 2 vinster och 11 förluster och 1 oavgjord. Men enligt Superior Challenge var det fel och istället annonserade man att Walker vunnit 10 matcher och förlorat 11 samt haft 2 oavgjorda. Sherdog har inte alltid rätt ska erkännas, men någon större fighter den här kvällen var inte Andy Walker den saken är säker. Reza gjorde slarvsylta av Walker efter en minut i första ronden och slog ut honom med GnP. Rezas ingång med magdansörer, helikopterljud och vift med svensk flagga varade betydligt längre än fighten. När fighten var slut greppade Reza micken och bad sin syster att inte längre skämmas över sin bror som anses ”kriminell”. Han tackade också, med känsla i rösten, alla som stöttat honom under sin tuffa senaste månad. Det är inte helt svårt att tänka sig att Reza haft en tuff period i sitt liv senaste tiden.

Resultat

Reza Madadi besegrade Andy Walker via TKO
Daniel Acacio besegrade Bobby Rehman via enhälligt domslut
Tor Troeng besegrade Mark Weir via submission
Diego Gonzalez besegrade Yasushi Kitazaki via enhälligt domslut
Assan Njie besegrade Tomas Kuzela via submission
Tchavdar Pavlov besegrade Jose Luis Zapater via TKO
Hamid Corassani besegrade Peter Mettler via TKO
Piotr Jakaczynski besegrade Ibrahim Moginot via enhälligt domslut
Magnus Cedenblad besegrade Jonas Hellqvist via submission
Navid Yousefi besegrade Scott Pooley via TKO
Meher Aziz besegrade Michael Böbner blev “No contest”
Olivier Pastor besegrade Ocimar Costa via TKO
Nicklas Bäckström besegrade Gabriel Mboge Nesje via sub

Kimurafilmen om MMA:

Sådeså

MMANYTT besöker Superior Challenge 4 – Bad Intentions

Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?

Måndagskrönika: Ilia Topuria, självsäker eller arrogant?

Måndagskrönika: Korruptionsskandal i UFC? – Inte helt omöjligt

Fredagsfrågan: Är Islam Makhachev bättre än Khabib Nurmagomedov?

Följ MMAnytt på Twitter och Facebook, eller kanske via RSS

MMAnytt lever sig in!