Varför ska vi slåss? Jag vill bara dansa! Woooh!
Nädå, jag vill ju faktiskt slåss och det tror jag att de flesta som läser det här också vill. Men varför vill vi slåss? Alltså, varför vill vi träna kampsport och gå matcher där vi slår varandra?
HETAST JUST NU
Jag har precis som nog alla andra som håller på med kampsport fått frågan varför jag vill slå någon annan person på käften. Jag har jättesvårt att svara på den frågan men jag brukar svara att det är för att det är kul och för mig är det som ett dataspel där varje träff ger ett poäng, ett ”pling!”, som ger en slags tillfredsställelse. Att träffa med en ren teknik som sitter bra och ger effekt på motståndaren är en skön känsla. Att skada någon ”på riktigt” är inte vad jag vill och att slå någon medvetslös är hemskt. Jag vill bara kolla så min motståndare är ok innan jag kan slappna av igen. Några tjejer jag mött har fått blanka ögon och sett ut att vilja gråta när de fått hårda smällar och det känns väldigt märkligt.
Här är min allra första thaiboxningsmatch som jag gick i Frankrike 2007. Innan hade jag gått två kickboxningsmatcher och två boxningsmatcher. Jag var helt överlycklig inför den här matchen för jag hade fått vänta ett helt år på att få gå någon match över huvud taget.
Innan matchen började var jag jätteglad!
Jag drivs av att gå matcher och det gör mig lycklig – på riktigt. Det är det bästa jag vet och får jag inga matcher behöver jag sparras riktigt hårt för att komma så nära matchkänsla som möjligt. Jag antar att det handlar om ett behov av att få den där adrenalinkicken man får i match. Så vad händer inför en utmaning som t.ex. att gå match? Jag googlade lite och hittade en ganska enkel och kortfattad förklaring:
”Först frisätts stresshormonet adrenalin, hjärtat slår snabbare, andhämtningen blir djupare, blodkärlen drar ihop sig, blodtrycket blir högre och syresättningen av musklerna ökar. Det är det som kallas att få en adrenalinkick. Samtidigt frigörs endorfiner i kroppen som bidrar till att man upplever en lyckokänsla.”
(http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?art=329&tem=2)
Men vad är grundorsaken till att vi vill fightas? Alla är olika och fightas för olika saker. Vissa fightas för sin familj, vissa för uppmärksamheten, för att bli en stjärna, för att utmana sig själv, för att utvecklas i sporten eller kanske som människa, för att få jobba på toppen av sin förmåga, för att stimuleras …
Min största orsak till att jag vill gå matcher är för att jag älskar det. Som sagt gör det mig lycklig och mitt största mål i livet är helt enkelt att vara lycklig. Det behöver inte vara så komplicerat. Men jag fightas också för alla de orsaker som jag nämnde ovan, utan möjligtvis för min familj. Jag älskar min familj men jag vet inte riktigt hur jag skulle motivera att det var för deras skull jag gick matcher.
Det här är en av de roligaste matcherna jag gått, min MMA-debut i våras. Trots att jag förlorade var jag otroligt glad efteråt. Jag fick testa det mesta, att ligga underst, vara överst, slå på marken, nästan bli utdragen och utstrypt, clincha mot buren och slåss och sparkas så klart.
Det vore jättekul att få ta del av era erfarenheter också för jag är säker på att det finns tusen olika anledningar till varför man vill fightas. Varför vill du gå match? Vad driver dig? Varför började du med kampsport? Är det för din egen skull eller för någon annans? Ilska? Hämnd? Lycka? Vad är målet och syftet?
Och en fråga till, har någon kille som läser detta gått en match och sett sin motståndare få tårar i ögonen när han blivit träffad hårt?
Timbuktu Stirra ner