Förra veckan gjorde listan en tillbakablick på hur MMA anlände till Sverige. Denna vecka fortsätter berättelsen med de stormiga år som följde.
HETAST JUST NU
De första åren av nyfikenhet och utforskande var en förhållandevis positiv period. Som ni kunde läsa om i förra listan, angreps den nya sporten främst av traditionella kampsportare. Myndigheter och media brydde sig inte och stämningen i den växande subkulturen var optimistisk och relativt fri från intriger och konflikter. Det förändras snabbt efter sekelskiftet, när en mer politisk epok inleds.
Hiltis Rikard Anderson med armen runt Shooters August Wallén, under den sorglösa epok när alla var kompisar. Det skulle inte vara länge.
2002
På den internationella scenen har kulturen drabbats av konkurrens och politik, vilket indirekt sprider sig till Sverige. UFC har fått en högljudd boss vid namn Dana White, men organisationen går på knäna samtidigt som Pride FC slår nya rekord. Skillnaderna på japansk och amerikansk MMA blir ett globalt diskussionsämne. Ring eller bur? Wanderlei eller Tito? På konfliktglada diskussionsforum rasar debatterna om vad som är bäst och sämst för sporten. I Sverige skapas sidan kampsport.se som under kommande år ska bli tangentbordskrigarnas favorithak. När fans av modern fighting för första gången kan diskutera fritt med traditionella utövare, blir det uppenbart att MMA fortfarande är kontroversiellt. Skeptiker hävdar att UFC är fejkad fighting med teaterblod och kritiska budoutövare argumenterar för att alla som tränar mer än en stil borde ha rätten att kalla sig ”Mixed martial artists”. Entusiasterna biter tillbaka mot anklagelserna och börjar även käbbla inbördes. Den svenska MMA-familjen knakar i sammanhållningen och alla kan se konkurrensen och politiken som tornar upp sig mellan huvudaktörerna Shooters, Hilti, MMA Alliance och SBJJA.
Två blivande UFC-fighters, Martin Kampmann och Per Eklund, inviger handskarna på Fighter Open II
I kontrast till konflikterna är kulturen i helhet på frammarsch. De svenska tävlingarna utvecklar sig snabbt i storlek och antal och börjar allt mer likna riktiga galor, först i form av Fighter Open och därefter Fighter Extreme. Shootfighting slutar använda öppna händer och inför handskar, vilket skapar en naturlig milstolpe i processen att introducera riktig MMA. De internationella framstegen fortsätter också, när Jani Lax blir förste man att tävla i japanska Shooto.
Professionell shootfighting med inhyrda stjärnor från UFC var ett kortlivat fenomen, som banade vägen för att introducera riktig professionell MMA.
2003
Svenska galor gästas för första gången av världsnamn, när August Wallén möter UFC-veteranerna Elvis Sinosic och Vernon White på Fighter Extreme 3 och 4. Reglerna är dock fortfarande shootfighting vilket inte riktigt räcker för att dra storpublik. Den stora trendsporten har istället blivit K-1, som slagit igenom tack vare tv-sändningar från Japan som når Sverige. I brist på internationellt framgångsrika MMA-fighters hamnar mer fokus på en generation av tunga kickboxare vars segrar väcker nationell stolthet. Under året blir Martin Holm inbjuden till K-1 i Japan och tävlar framgångsrikt, Jörgen Kruth vinner superfight på hemmaplan och Larry Lindwall tar hem den första K-1-turneringen som arrangeras i Sverige.
Vid det här laget har japansk fighting i form av Pride FC och K-1 klart försprång på UFC, vilket fläckar av sig på diskussionerna kring sportens framtid. Den amerikanska modellen tar ett stort kliv framåt i Skandinavien när European vale tudo (EVT) arrangeras i Danmark och för första gången erbjuder lokala fighters att tävla i en bur. Men inte alla är redo att överge den japanska modellen och svenska teams och klubbar fortsätter dra åt olika håll. Shooters har etablerat sig som den största organisationen, men det är fortfarande killarna från Hilti och MMA Alliance som har gått de hårdaste matcherna utomlands. Samtidigt har tidigare stormakten SBJJA nästan försvunnit efter att ledaren Richard Bohlenius har hittat andra prioriteringar i livet. Snacket rasar vidare på kampsport.se, där de stora teamens rivalitet speglas i form av skvaller och debatt.
Joar Palm, förevigad som den förste svensken att delta i och vinna en MMA-fight i Sverige.
2004
Året när internationell standard kom till Sverige, vilket slutligen fick omvärlden att vakna. K-1 ställer åter upp en turnering i Sverige och fyller Solnahallen med publik. Framgångarna tycks bekräfta att K-1 gått förbi MMA i popularitet och de svenska kickboxarna blir rikskändisar när de mäter sina krafter med världseliten. Men bara en månad senare får Sverige äntligen se professionell MMA för första gången när EVT ställer upp buren på samma arena. Framgångarna bidrar även till ett lite mildare klimat hos fighters, ledare och fans. Framstegen gynnar alla och optimismen sprider sig. Dessutom bidrar de nya tävlingarna med en neutral mark som har saknats. Shooters har sedan några år tillbaka haft ensamrätt på shootfightingtävlingar och andra organisationer har varit ensamma om att representera på vissa utländska galor. Det förändras när EVT, Mixed battle i Malmö och Shooto Sweden inte bara introducerar MMA enligt internationell standard, men också bjuder in fighters oavsett klubb och team. På bara ett år skapas en modern och välarrangerad proffsscen i landet.
Expressens inställning till MMA för tio år sedan.
Sammanhållningen stärks även av ett nytt yttre hot. Större tävlingar innebär större exponering och nu vaknar omvärlden med besked. Journalister från Expressen får nys om vad som pågår i Solnahallen och drar på skandalvinkeln. Dagen efter EVT skriker löpsedlarna om att prinsessan Madeleines pojkvän har siktats på en ”dödsgala” där sporten ”ultimate fighting” pågick. Angreppen från omvärlden gör kampsportare medvetna om att glädjen kan bli kortvarig. Galorna är endast lagliga eftersom de inte uttryckligen är olagliga. De saknar den sanktion och lagstadgade grund de hade behövt för att bli accepterade.
Bosse Ringholm gick till attack mot Sveriges alla kampsportare, och vann nästan.
2005
K-1 når sin höjdpunkt och fyller Globen med 11 000 åskådare. Det ska dröja sju år innan arenan får se något liknande igen. Men den historiska händelsen utlöser även en motreaktion som riskerar att sätta punkt för framgångssagan. Efter att idrottsminister Bosse Ringholm bevittnar kamperna i Globen inleder den socialdemokratiske politikern ett privat korståg mot allt vad kampsport heter. Kvällspressen bidrar till skandalstämningen och skriver domedagsprofetior inför galorna. Det går knappt att hitta en journalist utanför Fighter Magazine som använder ordet ”sport” för att beskriva företeelsen. Även MMA hotas av negativ press och de förbud som föreslås, men får agera någorlunda ostört när häxjakten lägger fokus på kickboxare. Både EVT och Shooto Sweden arrangerar tävlingar på hemmaplan.
Svenska fighters fortsätter samtidigt att utmana på den internationella arenan. Diego Gonzalez och Thomas Valentin vinner matcher i Cage Warriors, David Bielkheden blir Europamästare i Shooto och Jani Lax står för ännu en milstolpe när han som förste och ende svensk deltar i K-1 Heros.
Internationellt sker en vändpunkt i maktbalansen mellan amerikansk och japansk MMA. UFC lanserar The ultimate fighter och får till slut sitt stora genombrott. Samtidigt börjar succén i Japan sakta avta och ersättas med problem och motgångar. 2005 skulle bli det sista riktigt stora året för fighting i den uppåtgående solens land, innan K-1 och Pride FC började förfalla. Trenden syns även i den svenska kulturen, där allt fler betraktar burkamp som framtiden för sporten.
George och Zlatan, receptet för att skapa social acceptans.
2006
Orosmolnen samlas och dysterhet sprider sig. Bosse Ringholm får inte mycket support av sitt parti men är ändå mäktig nog att driva strävan efter förbud på egen hand. Vresiga kampsportare delar ut öknamnet ”Bosse Ringorm”, skriver protestlistor och debatterar upprört. VD:n för Fryshuset släpper ut frustrationen i ett tal på en K-1-gala och kallar idrottsministern för lögnare. I publiken siktas Zlatan Ibrahimovic som skänker lite social acceptans till fighting med sin närvaro. Det riktiga motståndet mot hotande förbud sker i form av organisationen Kampsportsfakta, där en blivande makthavare vid namn George Sallfeldt går i spetsen för att bemöta kritiken på ett civiliserat och formellt sätt. Striden om svensk kampsport rasar för fullt och alla vill hjälpa till. Ironiskt nog lyckas Ringholm förena svensk fighting på ett sätt som inte varit möjligt tidigare, och gör därmed en tjänst åt den verksamhet han vill sätta stopp för.
Vid sidan av politiken fortsätter svensk MMA utvecklas i en hälsosam riktning. EVT 6 i Stockholm blir minnesvärd av flera skäl. Matti Mäkelä och Thomas Valentin går en match som sent ska glömmas, samtidigt som Elina Nilsson blir första svenska kvinnan att tävla och August Wallén gör en oväntad proffsdebut vid 36 års ålder. Fighters på export lyckas även sola sig i glansen av den japanska scenens sista storhetstid. David Bielkheden blir förste och ende svensk att tävla i Pride FC och trion Per Eklund, David Lejenäs och Navid Yousefi blir inbjudna till Shooto i Japan för att möta lokala toppnamn.
2007
2007 blir de glädjande nyheternas år och markerar slutet på den politiska perioden. Ringholms strävan att förvandla halvlegal kampsport till olaglig kampsport, får exakt motsatt resultat. Med införandet av Kampsportsdelegationen och kampsportslagen blir det istället uttryckligen lagligt. Efter ett par år av kontrovers och ovisshet är det en suck av lättnad som sprider optimism. För svensk MMA innebär det början på sanktionerade tävlingar under ett gemensamt förbund. Shootfighting öppnas upp så att alla som vill kan delta, oavsett teamtillhörighet, och arrangerar sin verksamhet i ligaformat med rankinglistor.
Svenska fans växer i antal och törstar efter mer information om vad som sker i världen. MMA-bloggen startar sin verksamhet för att erbjuda snabbare rapportering, och blir starten på den bloggkultur som med tiden ska bli främsta källan för nyhetsförmedling. På tävlingsfronten rasar det vidare med lokala och internationella framgångar. Mest minnesvärt såhär i efterhand, är den lyckade proffsdebuten för en ung man vid namn Alexander Gustafsson.
Vid det här laget hade MMA nått fram till det format som sporten har idag. Allt var förpackat i en prydlig, laglig form utan oklarheter. Det fanns inte längre olika namn på sporten och de flesta rivaliteter och konflikter mellan olika teams hade klingat av. Dramatiken utanför buren var över och allt som återstod var att öka dramatiken i den. Det skedde året efter, med Sveriges första UFC-fighter.