Jag har ett ovanligt önskemål. Det är inte ofta man får stanna kvar i världens största MMA-organisation om man inleder med två raka förluster. Vissa får det, men då är det nästan alltid tredje gången gillt som gäller och en vinst är ett måste – annars ryker UFC-kontraktet. Men det finns undantag från de oskrivna reglerna och jag tycker att Daniel Teymur bör bli ett sådant fall.
Igår förlorade svensken sin tredje raka match i oktogonen och många tar nu för givet att hans UFC-karriär har nått sitt slut. Lägg ner dessa slutsatser.
HETAST JUST NU
Related Posts
Sluta vara så negativa mot våra svenska fighters och ta istället några minuter för att läsa vad jag har att säga. Det finns flera omständigheter som talar till Teymurs fördel och i det här särskilda fallet är argumenten för att ge honom en fjärde chans i UFC rätt starka.
Låt mig börja med det svagaste skälet – men skäl likväl. Det har hänt förr. Och nej, jag syftar inte på ärrade UFC-veteraner som fått hänga kvar trots flera förluster i rad – bara för att de är stora namn som gjort upp mot toppen. Jag snackar om fighters vars situation direkt kan jämföras med Teymurs.
En förlust i TUF och tre i UFC – men Danny Martinez släpptes inte
Den amerikanske bantamviktaren Danny Martinez hade först med Zuffa (UFC:s moderföretag) att göra när han fightades om en plats i The Ultimate Fighter-huset inför den 18:e säsongen. Då blev det en submissionförlust mot Davey Grant, som sedan kom att ta sig till final i turneringen. Efter att säsongen var överstökad fick Martinez ändå ett UFC-kontrakt, och inledde med två raka domslutsförluster mot Chris Cariaso och Scott Jorgensen – innan han fick en tredje chans mot den debuterande svensken Sirwan Kakai.
Matchen mot Kakai togs på drygt en veckas varsel efter att flera fighters hade fått visumsvårigheter, vilket innebar att UFC tvingades boka in flera nya matcher på kort varsel till UFC Fight Night 70. Martinez förlorade återigen på poäng – och här tillkommer det relevanta: han erbjöds ändå en fjärde chans!
Kanske var det för att tacka honom för att han hoppade in så snabbt (även om samma tacksamhet inte visades för Kakai), eller kanske var det helt enkelt så att hans underhållande fightingstil uppskattades. Vem vet, hur mycket vi än försöker applicera logik på UFC:s agerande så går det inte – de är helt enkelt väldigt oförutsägbara emellanåt, vilket kan innebära både för- och nackdelar för deras fighters.
Martinez mötte hemmafightern Richie Vaculik i Australien i sin fjärde UFC-match och vann denna gång via domslut.
Marcin Held hade maximal otur i sina matcher – fick en sista chans på hemmaplan
Exempel nummer två heter Marcin Held. Visst hade han ett större namn innan UFC-karriären, som en etablerad lättviktare i rivalorganisationen Bellator MMA – där han till och med utmanade om bältet. Men missförstå mig rätt, Held var knappast någon megastjärna utan ändå en rätt ”vanlig” UFC-debutant för alla utom de mer inbitna MMA-nördarna. En bra karriär i Bellator är för övrigt inget som brukar ge specialbehandling i UFC – tvärtom. De som såg den forne Bellator-mästaren Lyman Good hånas av UFC-bossen Dana White när han försökte slå sig in i TUF 19 vet vad jag snackar om …
Nåval, Held matchades tufft i UFC-debuten när han ställdes mot veteranen Diego Sanchez, som många dock trodde var på nedgång – så pass att nykomlingen kom in som storfavorit. Held inledde starkt och var nära på att vinna med en giljotin, men Sanchez kom sedan igång och vann slutligen domslutet efter tre ronder.
Nästa match för Held blev mot Joe Lauzon som många tycker att han bör ha vunnit. Poängdomarna höll emellertid inte med och en delad domslutsförlust var ett faktum. Med två raka förluster i ryggen fick Held sedan en tredje chans på den senaste UFC-galan i Stockholm, där han kontrollerade de två första ronderna och var påväg mot en efterlängtad poängvinst – innan han plötsligt blev tvärknockad av Damir Hadzovics knä.
Då 0-3 i UFC, men resan var inte över ännu. Även Held fick en fjärde chans i UFC när organisationen besökte Gdansk i hans hemland Polen. Där lyckades han också tillslut kamma hem sin första seger i oktogonen, när han kontrollerade talangen Nasrat Haqparast i tre ronder för att vinna på poäng.
UFC har inget att förlora – så låt Daniel Teymur slutföra kontraktet på hemmaplan!
UFC-fighters skriver nästan alltid på ett kontrakt som gäller för fyra matcher och det är viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget. Både Martinez och Held släpptes nämligen efter sina vinster – något som annars inte är möjligt. Kontrakten var över, de båda vann på poäng och UFC ansåg helt enkelt att de inte längre var värda besväret.
Nu har Daniel Teymur förlorat tre raka matcher i UFC. Vad talar då för att han ska få samma fjärde chans som de ovannämnda fick? UFC Stockholm. Organisationen ryktas som känt återvända till den svenska huvudstaden den första juni, vilket kan och bör bli Teymurs räddning som UFC-fighter.
Jag är förstås blågulögd och småpartisk, men att Daniel Teymur är en mer underhållande fighter än exemplen ovan ser jag som en rätt okontroversiell åsikt. I debuten visade han att han var beredd att fightas på kort varsel, när han tog sig an Danny Henry i en tyngre viktklass och krigade till sig en ”Fight of the Night”-bonus på 50 000 dollar trots poängförlust.
Därefter följde ännu ett spännande krig där han åkte på en sen submissionförlust mot en het talang i form av Julio Arce. Sedan kom gårdagens submissionförlust – mot den tidigare Cage Warriors-mästaren Chris Fishgold som knappast var en lätt motståndare. Även den matchen var underhållande att följa och Teymur var knappast chanslös inne i buren.
Nu pekar allt på att UFC kommer till Stockholm. Daniel Teymur är ett av Sveriges största namn, UFC har honom redan under kontrakt – varför inte bara ta med honom här där han säljer, en sista gång när de ändå inte har något att förlora? Jag som svensk hade hellre sett det än någon random ryss.
https://www.instagram.com/p/BRQm1AaFX3c/
Med bröderna Teymur vet man alltid att underhållning garanteras.
Den här krönikan publicerades först på MMAnytt.se den 24 februari klockan 16.50.
