Den svenske fightern Amir ”Atommyran” Albazi har flugit under MMA-radarn ett tag. Men när han tog hem sin femte segern för en månad sen var det dags att bryta den trenden. Därför tog MMAnytt chansen att tala med Albazi om dåtid, nutid och framtid.
HETAST JUST NU
Related Posts
Khamzat om erbjudandet att träffa Andrew Tate: ”Jag hade inte tid”
30 november, 2024
EXKLUSIVT: Intervju med David Jacobsson inför MTFL 10!
29 november, 2024
Fernando Flores bokad för huvudmatch på ICE CAGE 3
29 november, 2024
Whittaker: “Khamzat Chimaev kommer vara en mardröm för toppdivisionen”
28 november, 2024
Amir ”Atommyran” Albazi (5-0) utvecklade sina talang på Fightone i Stockholm under många år innan han relativt nyligen anslöt till London Shootfighters. Han tog sin femte raka seger på Ultimate Challenge MMA 41 förra månaden och nu är siktet inställt på match för Cage Warriors. Allt detta och mycket mer kom upp i MMAnytt intervju med den lovande talangen.
Du är nästan uppvuxen på Fightzone, så hur känns det att ha lämnat klubben?
– Låt mig säga att det var det svåraste beslutet jag tagit i mitt liv med tanke på att jag ser inte Fightzone som en klubb. Fightzone är familj och jag kom in där som ett barn. Med andra ord är det som när ett barn lämnar sin familj vilket alla kan relatera till när den dagen kommer så kändes det. Vi alla lämnar hemmet en vacker dag och varför gjorde jag det, jo för att vi alla behöver utvecklas och komma till ’another level’ komma ur sin komfortabla zon, berättar Albazi för MMAnytt.
– Med det sagt så vill jag säga att utan Fightzone hade jag inte varit där jag är idag. Framgången är tack vare min familj i Fightzone. Den utvecklingen jag fick där tror jag var mycket tack vare rätt tajming, tur, och nå övre makt styrka som placerade mig där för det investerade verkligen i mig.
Hur känns det att din Fightzones Hans Ersson inte längre är en del av vardagen som han måste ha varit?
– Sir Ersson och Margareta Myhr har stått mig nära sen dagen jag klev in i Fightzone. Som jag nämnde tidigare så är det familj för mig. När man tänker klubb generellt så ser man det som en lokal dit folk går och tränare and thats it! Men inte i Fightzone med Sir Ersson och Margareta Myhr. Det har ställt upp för mig på alla planer som enbart en familj kan göra. Innanför klubbens väggar och utanför klubbens väggar, sportsliga utvecklingen till personliga utvecklingen. Glöm ej heller att jag kom som flykting till Sverige, så att bli omhändertagen som jag blev utav dom är obeskrivligt.
– Jag kommer aldrig glömma när jag satt i Sir Erssons bil på väg hem tänkande för mig själv ”varför skjutsar dessa människor hem mig?”. Jag kunde inte förstå varför och hur en tränare kunde vara så omtänksam och det var det som fick mig att återkomma till Fightzone eftersom dessa två individer investerar i mig och andra atleter i klubben med sitt hjärta. Det kunde lika gärna öppnat en storklubb och tjänat mer pengar med större klasser och medlemskap. Men jag märkte med tiden hur det hellre skapade en familjär kultur där sporten var grunden för disciplin och personlig utveckling. Resterande stunder där man umgicks var indirekt mentorskap, stöd och vänskap i form av en familj orienterad kultur där alla stötta alla oavsett nivå, bakgrund, utseende etc och med allt detta sagt så kan jag garanterat säga att de är en sådan kultur som skapar success på alla planer i ens liv.
– Jag saknar Fightzone och kommer alltid sakna familjen dock kan jag säga att jag även hittat ett till hem där jag trivs och även om Fightzone, familjen Sir Ersson & Myhr inte är med mig fysiskt så finns dom alltid i mina tankar i allt jag gör i mitt liv eftersom tack vare deras tid och investering så är jag den jag är idag min framgång är deras framgång. Jag blickar alltid framåt men glömmer aldrig min familj och rötter!
Berätta om din flytt till London.
– Jag flyttade till London för att studera sportvetenskap på grund utav att jag ville utveckla min kunskap från ett teoretiskt perspektiv med tanke på att mesta dels av mitt liv spenderas i det praktiska inom sport världen. Jag tror stark på att man måste ha både det praktiska och teoretiska i baggaget för att nå nya nivåer men även att kunna vara medveten om hur människans kropp fungerar.
– Flytten till ett nytt land var ett stort steg att ta och det var mycket tuffare än jag hade förväntat mig. Med tanke på att jag knappt kunde tala engelska och inte kände någon så testade jag verkligen min karaktär. Nu har det gått ett år och äntligen kan jag säga att jag hittat ett nytt hem, etablerat mig och skapat en stabil rutin. Lägg därtill att jag även på börjat mitt andra år på min kandidatexamen på University of Roehampton.
Vad är den största skillnaden mellan FightZone och London Shootfighters?
– Träningsmässigt så är den största skillnaden på träningspassen allmänt mellan Sverige och London Shootfighters den individuella aspekten. London Shootfighters så fokuserar man mycket på individuell träning som är specialiserad och skräddarsydd efter ens styrkor och svagheter som fighter. Till exempel istället för att ha direkta boxnings-, brottnings- eller grapplingpass för proffsutövarna så kör dyker man upp till träningarna där huvudtränaren delegerar proffsutövarna till specifika pass med inriktning till exempel drill och teknik med brottning och grappling-coachen, eller mits med boxningscoachen eller så njuter man av sparringen i capen. Men man måste även förstå att sporten har mer resurer här lägg därtill att det flesta proffsutövarna är väletablerade vilket adderar på ens utveckling förutom träningarna. Det är många faktorer som spelar roll. Den mentala biten man får automatisk från det som är UFC och Cage Warrirors rutinerade är guldvärt. Låt oss säga all inclusive vilket har gjort att jag fått en grym utveckling under detta år.
Det finns flera exempel på bröder som tävlar i kampsport. Berätta om din relation till din bror. Är det mer konkurrens eller mer stöttning? Kanske både och, men berätta. Ni verkar vara väldigt nära varandra.
– Jag och min bror Omid står varandra väldigt nära. Utan honom skulle jag nog aldrig ha klarat mig att fortsätta träna så hårt som jag gör idag. Han är den enda personen skulle jag gissa som känner mig bäst ut och in för vi har delat på denna resa sen dag ett. Låt mig säga såhär istället. Omid känner mig bättre mer än vad min egna mamma gör. Vi har bott tillsammans själva i ett par år i Sverige inkludera att vi tränat med varandra varje dag. Att vi nästan är i samma ålder gör att vi tanker likadant och i samma banor med tanke på att vår utveckling sker tätt inpå varann lägg därtill nu att vi flytta samtidigt till London, börja studera samma utbildning tillsammans etcetera.
– Vår träningsmässiga relation är nog det som har gjort att vi båda har blivit så bra. Vi har kommit varandra ännu närmare genom sporten. Det är både konkurrens i träningen och sparringen där vi försöker pusha varandra så mycket som möjligt. Omid kan inte låta lillabror gå och träna medans han slappar vice versa. Det är mycket stolthet och mentalitet spel som pågår medvetet och omedvetet konstant i vårt liv. Vi mäter och konkurrerar mot varandra men vill samtidigt ha varandras bästa. Därför blir det alltid att vi motiverar varandra att utvecklas vilket är en stor del i stöttning i vardagen och träningen. Eftersom vi delar samma resa så delar vi samma känslor på alla planer, när han vinner så vinner jag vice versa. Lyckan är likadan, likså stressen innan match och känslor och så vidare. Vi är en och samma – united!
Tidigare i år kom nyheten att du hade skrivit på för Cage Warriors. Vad hände med ditt kontrakt?
– Jag har fortfarande ett kontrakt med Cage Warriors. Men på grund utav att jag inte har gått en MMA-match på ett tag så fick jag dispens att medverka i UCMMA 41 med tanke på att det var en förfrågan som dök upp sista minuten.
Vad är nästa steg i karriären – både sportsligt och privat?
– Från den sportsliga sidan så är målet att erövra bätet i Cage Warrirors. Vilket är prio! För att nå en ny nivå och plattform och bevisa för mig själv att jag ständigt utvecklas. Och bältet är enbart en tidsfråga. Tålamod är något jag lärt mig under dessa år väldigt mycket. Det kommer med mognaden och det man har runt omkring sig. Lägg därtill att jag även kommer representera Irakiska landslaget framöver i Jiujitsu där jag kommer tävla på internationell nivå.
– När det gäller mitt privata liv så vill jag först och främst ta min kandidatexamen inom sportvetenskap och vidare studera en masterutbildning för att fördjupa mig och specialisera mig inom ett område i kombination utav min sport för att kontinuerligt utvecklas på alla planer i mitt liv. Jag har även lång siktiga mål med att agera som en inspiration för andra unga som delar min bakgrund genom att medverka i workshops i skolor och så vidare.
Amir vill tacka manager Hessam Zanganeh, Sweden fighter’s och sponsorerna Valeu clothing som har sponsrat honom sedan början av karriären och Undisputed för deras kosttillskott som håller honom fräsch.
