2012 har snart lämnat oss, och då medföljer alltid dessa traditionella priser och titlar. De är prestigefulla, seriösa och väluttänkta. De är dessvärre tre främmande ord för mig, så med endast några timmar kvar på året kör vi på med årets mest oseriösa, irrelevanta MMA-priser och titlar. Med titlar som ”årets misshandel” och ”Årets bästa halloween-dräkt så tror jag att ni förstår vad det är för slags priser. Här är några av årets vinnare enligt mig, dela gärna med er av era egna vinnare i kommentarerna!
HETAST JUST NU
Related Posts
Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?
11 november, 2024
Måndagskrönika: Ilia Topuria, självsäker eller arrogant?
4 november, 2024
Måndagskrönika: Korruptionsskandal i UFC? – Inte helt omöjligt
28 oktober, 2024
Fredagsfrågan: Är Islam Makhachev bättre än Khabib Nurmagomedov?
18 oktober, 2024
Årets mest oengagerade fightingstil: Dave Herman
”Peewee” uppvisade i sina matcher mot ”Minotauro” Nogueira och Stefan Struve, en stil och attityd som utstrålade total nonchalans. Herman verkade inte kämpa med någon angelägenhet, hans kroppsspråk tydde på att han inte riktigt brydde sig om matchen. Det är rent av bisarrt, då han faktiskt är en fighter med potential. Varför han slåss på ett sätt som tyder på att han inte alls har kul eller fokuserar på matchen vet jag inte.
Årets mest negativa väntade besked: Nick Diaz testar positivt för Marijuana, Alistair Overeem för högt tstosteronvärde
Kandidat: Strikeforce lägger ner
Jag erkänner redan nu: jag fuskar. Två fighters får helt enkelt samsas om detta prestigefulla, icke-existerande pris. Finns det någon som läser detta som inte vet att Diaz har en liberal drogpolicy, och ofta röker marijuana? Var det någon som blev legitimt överraskad av att han testade positivt efter sin match mot Carlos Condit på UFC 143? Trodde väl inte det. Straffet han fick tycker jag personligen var alldeles för grovt för vad han gjorde, och då mindre väntat. Jag vågar dessutom påstå att de flesta av er anat att Overeem stoppar mer än hästkött i kroppen. Besvikelsen övervägde förväntan gällande Overeem och för högt testosteronvärde, vi vill fortfarande se honom möta Junior Dos Santos
Årets mest positiva väntade besked: Jose Aldo vs Frankie Edgar
Dana White hade tjatat på Frankie Edgar om att gå ner till fjädervikt länge, fansen ville se en match mellan han och Aldo också. När han förlorade sin andra match mot Benson Henderson och lättviktstiteln kändes längre bort än någonsin tidigare. När Erik Koch sedan blev skadad inför mötet med UFCs fjäderviktskung fick vi äntligen den matchen många av oss hade önskat och förväntat…tills ännu en skada ställde in matchen. Det var som tur är bara tillfälligt, och vi får se herrarna mötas den andra februari nästa år.
Årets tjat: Chris Weidman vill möta Anderson Silva
Kandidater: Johny Hendricks vill möta Georges St-Pierre, Dana White om Anderson Silva vs. Jon Jones, Michael Bisping vs hela mellanviktsdivisionen.
Visst är det intressant hur Weidman gick från en tyst ung talang med mycket potential till en av UFCs tjatigaste mellanviktare? Det började med en väldigt artig och respektfull önskan efter att han besegrade Mark Muñoz. Sedan blev det mer och mer tjat för varje av Anderson Silvas planer som offentliggjordes. Det har nu gått så långt att han sagt att det känns som att mellanviktsmästaren undviker honom. Jag tycker snarare det känns som att Weidman tjatar ut sin titelchans allt för mycket innan det blivit aktuellt.
Årets bästa matchingång: Diego Sanchez (UFC on Fuel TV: Sanchez vs Ellenberger)
Kandidater: ”Rampage” Jackson (UFC 144), Dave Herman (UFC 153), Georges St-Pierre (UFC 154).
Jag älskar Diego Sanchez. Han är inte världens mest tekniskt begåvade fighter, han kommer förmodligen aldrig vara UFC-mästare och jag vet inte riktigt alltid vad han håller på hela tiden, med men jäklar vad han satsar allt när han gör det! Vare sig det är hans ”yes”-hjulningar eller att stå ut med fyra ronder misshandel signerad BJ Penn så kan man aldrig, någonsin ifrågasätta hans hjärta. När han gjorde sin entré mot Ellenberger i huvudevenemanget på UFC on Fuel TV var det som om Ultimate Fighter-deltagaren skulle gå match mot en vampyr, då han med luva och hans klassiska spända ansikte gick ut till buren med ett silverkors högt upphöjt och en inlevelse som nästan var alldeles för stark. Det var en av mina favorit entréer någonsin i MMA, och årets bästa.
Årets misshandel: Glover Teixera vs Fabio Maldonado
Kandidater: Tyrone Spong vs Travis Bartlett, Jimi Manuwa vs Kyle Kingsbury, Cain Velasquez vs Junior Dos Santos
Låt mig beskriva känslorna jag fick när jag såg Texiera vs Maldonado. Det påminde mig om när jag som en ung pojke såg en katt som hade blivit överkörd av en bil, men som fortfarande levde. Jag ville att katten skulle få en chans att leva, men jag visste att det inte var lönt, jag insåg att det var bättre att få ett slut på lidandet, något min familj gjorde. Det var ungefär så det kändes när Teixera hade Maldonado på marken och öste ner slag i hans ansikte som smärtsamt regn i en storm av knytnäveslag. Jag trodde att matchen skulle stoppas mycket tidigare än vad den gjorde, och vinsten hade lika gärna kunnat rubriceras som ”TKO (grov misshandel)”, men Maldonado visar åtminstone att han är en riktig krigare.
Årets missmatchning: Chad Mendes vs Cody McKenzie
Kandidater: Tyrone Spong vs Travis Bartlett
Var det någon som trodde att McKenzie hade någon som helst chans mot Mendes? Låt oss ta en titt på deras tidigare matcher. Mendes förlorade för första gången i sin karriär mot Jose Aldo, världens bästa fjäderviktsmästare, och hade innan dess två raka vinster i UFC . McKenzie hade precis vunnit en match mot UFC-nykomlingen Marc leVasseur, och hade innan dess två raka förluster mot Yves Edwards och Vagner Rocha. Det känns som en lagom stor skillnad i erfarenhet och nivå på motståndet. kan jag tycka. Mendes körde över McKenzie, inte helt oväntat, och vinner årets missmatchning.
Årets besvikelse: Stephan Bonnar
Som Patrick beskrev väldigt bra i sin krönika så förstörde Bonnar allt han hade byggt upp inför matchen mot Silva när han sedan testade positivt för steroider. Hela Rocky-vinkeln, hans sista, största och viktigaste match någonsin blev fullständigt fördärvad och dessvärre kommer skammen inte försvinna inom en snar framtid. Jag hejade på honom när han mötte Silva, nu är jag glad att ”The American Psycho” förlorade.
Årets utbrott: Kevin Randleman
Kandidater: Dana White, Nick Diaz, Julian ”Let me bang, bro!” Lane
Om ni inte har sett klippet där Randleman talar (skriker) om Matt Riddle, så bör ni göra det nu, det kan ni göra här. Visserligen var han inte lika destruktiv som TUFs Julian Lane, men han utmanade Riddle till gatuslagsmål utan att ha konsumerat en enda droppe alkohol, betydligt tuffare än meningslöst fylletjaffs.
Årets bäst genomförda Gangam style-dans: Brad Picket
Kandidater: Quinton ”Rampage” Jackson
Trots att jag uppskattade ”Rampages” Gangam style-dans på The MMA Hour med Ariel Helwani, så var Brad Pickets något bättre. Han hade mer inlevelse, rörelserna och stegen var smidigare, och ja just ja, Picket hade precis knockat Yves Jabouin totaly medvetslös innan! Knockout följt av en briljant dans, vad mer kan man önska sig? Fråga bara Ryan Jimmo.
Årets bästa halloween-utklädnad: Antonio ”Bigfoot” Silva
Detta bevisade att ”Bigfoot” Silva har både humor och självdistans. De är alltså två egenskaper som inte slukats av hans enorma Judge Dredd-liknande haka. När brassen klädde ut sig till Frankensteins monster var det både en klockren och väldigt välgjord dräkt. Vi kanske får se Dave Herman köra en Wolfman-dräkt nästa år, endast gjord på eget hår givetvis.
Årets trend: Att testa positivt för marijuana
Kandidat: Att skada sig inför match
Nick Diaz, Matt Riddle, Dave Herman och Thiago Silva kan inte ha fel! Detta kändes som något som kom tillbaks gång på gång, och det blev årets icke-officiella trend. Frågan är om trenden fortsätter nästa år.
Årets sämsta låt: Arianny Celeste feat. Manufactured Superstars – On Top of the World
Herrejävlar, inte ens autotune kunde rädda denna låten. Den var även sämre än Joe Rogans a capella ballader. Att gruppen hette “manufactured superstars” kunde inte vara mer passande, med tanke på att Arianny Celeste egentligen inte har någon riktig musikalisk talang. Manufactured Superstars agerade medbrottslingar när de och Arianny gjorde årets sämsta låt.
Årets “är han död?”-knockoutpris: Siyar Bahadurzadah vs Paulo Thiago
Det är en helt annan grej att se MMA live än på TV eller datorn, via en fullt, 100% lagligt nerladdad fil. När jag såg hur Thiago föll när Bahadurzadah knockade honom så hade man trott att brassen föll in i koma direkt. Det var nästan på gränsen till obehagligt, men såvida Thiago inte är en extremt funktionell zombie i dagens läge så klarade han sig. Däremot så var denna knockouten årets ”är han död?”-knockoutpris.
Årets sämsta match: Matt Secor vs Michael Hill
Jag vill inte ens slösa energi på att skriva om denna matchen. Visst kan vi klaga på Okami vs Belcher, men Secor vs Hill var inte bara tråkig, den var plågsamt tråkig på ett frustrerande sätt. Men på något bisarrt vis så var den så dålig att den vinner en titel i år, det är något av ett tröstpris för båda deltagarna.
Årets mest pinsamma: Julian Lane
Jag tror inte jag behöver säga mycket om Lane som ni inte redan sagt själva och som ni inte redan vet. Innan serien ens hade börjat och det enda jag sett från TUF 16 var trailern, visste jag att han var något av en Junie Browning-typ. Jag visste inte att han skulle dra på sig sådana fjortis-nivåer av fylleilska att han vinner titeln som årets mest pinsamma MMA-fighter.
