Nick Diaz blev i veckan avstängd i fem år efter ett positivt drogtest i början av året. Fem år för marijuana, fem år för en drog som är laglig i många av USA:s stater. Hur tänkte man där?
Det var efter UFC 183 och Nick Diaz (26-9) förlust mot Anderson Silva (33-6) som drogtesterna chockade MMA-världen – en av sportens största legender och av många ansedd som bäst någonsin hade testat positivt för doping. Vad som däremot inte var särskilt chockerande men som i veckan stulit rubrikerna var Diaz positiva för marijuana. Det var långt ifrån första gången 32-åringens namn nämnts i samma mening som drogen och hans cannabisbruk är välkänt inom sporten.
HETAST JUST NU
I veckan fick så Diaz sin avstängning av Nevadas Atletiska Nämnd – fem år blir han borta och karriären som professionell MMA-fighter är med stor sannolikhet över. Med tanke på alla omständigheter kring UFC:s nya dopingregler och faktumet att marijuana nuförtiden är lagligt i flertalet stater i USA är frågan om en fem år lång avstängning inte är en av de största orättvisorna vi sett på ett bra tag inom sporten.
Årtiondets orättvisa?
Det finns ett par viktiga saker att tänka på i och med Diaz avstängning. Först och främst är den helt i linje med de nya riktlinjerna som utgår från ett slags ”three strikes, you’re out”-format. För dopingklassade droger är två år praxis för att sedan dubblas vid en eventuell andra och tredje förbrytelse. För ”mjukare” droger som inte nödvändigtvis är prestationshöjande följer man samma riktlinjer med undantaget att man vid ett första positivt test stängs av i ett år.
Det är alltså vad NSAC utgår ifrån. Om man däremot kliver tillbaka och ser hela bilden är en fem års avstängning inget mindre än bisarr. Visst har Diaz testat positivt för marijuana förut och av testerna i samband med UFC 183 att döma ska han ha intagit drogen nära tävlingstillfället. Ha däremot i åtanke att Silva stängdes av i ett år efter att ha dopat sig. Med det uttalade målet att förhindra doping och med faktumet att man inte testar fighters för droger som marijuana förrän en vecka innan matcher kan detta inte ses som annat än ett misslyckande. Ibland fungerar det inte att blint följa uppsatta regler när de är ologiska och faktiskt motverkar vad man försöker åstadkomma. Man kan inte helt och hållet bortse från den mänskliga faktorn. Om det inte är som Diaz själv påstår och UFC försöker göra sig av med honom det vill säga..
Lagar? UFC gör sina egna
Under federala lagar är marijuana fortfarande olagligt i USA, vare sig det handlar om medicinsk bruk eller inte. Då stater gör lite som de själva vill har man på senare år kringgått staten och i dagsläget är drogen helt laglig i fyra stater, Colorado, Washington, Alaska och Oregon. Utöver det är marijuana lagligt i ytterligare 18 stater under diverse begränsningar, exempelvis genom medicinskt bruk.
Denna våg av acceptans kan diskuteras i dagar, hur ekonomiskt gynnsamt det är och hur legaliserande sänker kriminalitet är väldokumenterat. Med allt det i åtanke och faktumet att Diaz förmodligen brukade drogen lagligt som invånare i Kalifornien och med medicinskt tillstånd spelar däremot ingen roll för UFC och NSAC. Ändå väljer man att stänga av en sann veteran, en publikfavorit och en odiskutabel legend i fem år och därmed inte bara sätta punkt för hans karriär i förtid utan ta ifrån honom hans levebröd.
Fråga er själva om ni tycker det är rättvist. Fråga er om det är nödvändigt, om det inte finns viktigare problem inom sporten att fokusera på. Är det bara jag eller verkar UFC sakta men säkert förvandlas till en själlös pengamaskin istället för en revolutionerande idrottsorganisation?
Vad händer nu?
Vem vinner egentligen på Diaz avstängning? Inte UFC eller fansen och verkligen inte Nick Diaz själv. Visst kassar NSAC in bötessumman på över en miljon svenska kronor vilket för dem inte är mer än symbolik. Småslantar för nämnden men under omständigheterna ett hårt slag för Diaz. Hela situationen skulle så enkelt kunna undvikas om det inte vore för byråkrati, denna oändliga byråkrati..
Jag minns en tid då det var roligt att följa UFC och hjältarna var de som klev in i oktagonen och offrade allt för publikens underhållning. Då var fighters det viktigaste. Idag kommer UFC som ett företag först. Fighters får en halv månadslön för matcher, alla måste använda samma ”uniformer” medan ett par utvalda superstjärnor accepteras in i en sluten cirkel av mångmiljonärer som uppriktigt sagt inte verkar bry sig om annat än pengar. Vad hände, vart gick det fel?
Farväl Nick Diaz, tack för alla oförglömliga ögonblick och osannolika prestationer du bjudit på i buren. Du är uppskattad och älskad, kanske inte av UFC men av fans världen över. En vacker dag kommer vi skratta åt hur löjlig en femårsavstängning för marijuana är medan riktig doping belönas med en ett år lång paus som i verkligheten inte blir mer än ett par månader.
#FREENICKDIAZ