Efter en insats som inte förtjänar annat än hyllningar verkar många svenska fans vara missnöjda med Alexander Gustafssons prestation.
UFC 192 slutade precis så som många hade väntat sig – fem tuffa ronder mellan två fighters i världsklass som inte var villiga att ge motståndaren så mycket som en tum. Upp och ner gick det, fram och tillbaka men i slutändan stod Daniel Cormier (17-1) som vinnare och kan för första gången hämta tillbaka bältet till San Jose. Ännu än gång stod Alexander Gustafsson (16-3) som ”förlorare”. Vad tycker omvärlden, vart står fansen och vad väntar ”The Mauler” vid hemkomsten?
HETAST JUST NU
Nackdelen med MMA som en mainstream-sport
Dagen efter matchen begick jag misstaget att kolla in kommentarsfälten till MMAnytts Facebook-uppdateringar rörande UFC 192. Jag vill inte förminska det stöd som faktiskt fanns där då en hel del uppskattning hittas bland kommentarerna. En övervägande majoritet av de som kallar sig själva för MMA-fans fick mig däremot helt ärligt att må illa. I deras ögon var Alexander Gustafssons insats mot Cormier, en av världens absolut främsta fighters, ”feg”, ”pinsam”, ”patetisk”… ”Varför springer du iväg från fighten”, ”du skulle ha avslutat honom efter knät i tredje ronden”, ”dags att byta gym”, ”viljan fanns inte där”. Tro det eller ej så är dessa mer eller mindre direkta citat från Facebook.
Det som verkligen frustrerar mig är kommentarerna om svenskens bristande vilja och hjärta. Det är en sak om folk inte förstår sig på Gustafssons stil och inte har sett honom ”springa” runt oktagonen förut. Det har mer med okunskap att göra än något annat. Att däremot ifrågasätta hans vilja och kalla honom för feg efter fem ronder som de i helgen… Det är inte acceptabelt. Bara att ta sig till UFC är imponerande i sig, det är något som inte ens en procent av människor lyckas med. Att utmärka sig som en av världens bästa och ta sig hela vägen till en titelchans är något som en procent av enprocentarna klarar av. Hur kan man ifrågasätta viljan hos någon efter en match som den mellan Gustafsson och Cormier?
Jantelagen hänger fortfarande över oss
Som så många gånger förr är Alexander Gustafsson ”offer” för många svenskars bristande vision. Så fort någon ”av våra egna” åstadkommer något stort, sticker ut eller drar till sig uppmärksamhet kommer trollen ut från under sina broar. Zlatan Ibrahimovic var en av världens bästa fotbollsspelare i flera år innan svenskar erkände Rosengårdssonen som en av våra främsta exporter. Alexander Gustafsson är feg och en förlorare efter att ha gått tio legendariska ronder mot två av de bästa sporten någonsin skådat. Som sagt, jantelagen, du skall inte tro att du är något, hänger fortfarande över oss. Ge ditt allt för att uppnå något, lägg ner ditt hjärta i en dröm och så har hela världen plötsligt rätten att kritisera allt du gör.
Den välkända dikten ”The Man in the Arena” av Theodore Roosevelt summerar Alexander Gustafssons nuvarande situation alldeles utmärkt:
It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.
Medan många som är kunniga inom sporten såg exakt vad som hände i oktagonen i söndags morse, förstod vilken osannolik prestation Alexander Gustafsson stod för och vilken kaliber av fighter svensken utvecklats till är andra betydligt mer kritiska.
Vinst eller förlust, en insats som den i helgen förtjänar respekt. Med tanke på många av de svenska fansens ståndpunkt är frågan däremot om Alexander Gustafssons hemkomst verkligen blir en höjdpunkt…