Efter snart sju år som MMA-skribent bestämde jag mig i höstas att göra mitt livs hittills största MMA-resa; att på egen hand åka till USA för att bevaka UFC on FOX 10 i Chicago och UFC 169 i Newark. I följande text beskrivs denna resa tillsammans med tankar, funderingar och personliga perspektiv.
HETAST JUST NU
Related Posts
Måndagskrönika: Grappling är en del av sporten, eller?
25 november, 2024
BEKRÄFTAT: Colby Covington är tillbaka!
16 november, 2024
Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?
11 november, 2024
Dagen inleddes med en stadig frukost bestående av eggs florentine, stekt potatis och rostat bröd. Jag ville hålla mig mätt både fram och tillbaka från Manhattan till Newark och Prudential Center där invägningarna inför UFC 169: Barao vs Faber II skulle hållas.
Jag tog NJ Transit från Penn Station på Manhattan på tok för tidigt, men det gav mig tid att strosa i Newark och leta efter tecken att UFC var i stan. Men där precis som på Manhattan handlar nästan alla budskap om Super Bowl XLVIII som hålls i New Jersey på söndag. Jag misstänker att UFC inte ens försökt att nå fram med sitt budskap till allmänheten genom reklam, det skulle drunkna i allt om finalen i NFL. Det enda jag kunde finna var små flaggor längst vägen vid självaste Prudential Center. Yay!
Eftersom jag hade tid över i Newark bestämde jag mig för att ta en promenad till de mer centrala delarna. Det blev snabbt väldigt ghetto och jag kände mig oerhört vit. Under en längre period den ende vite för att vara helt korrekt. Svarta män stod på gatan och sålde smink, ”de senaste dvd-filmerna” och ”äkta” väskor från Louis Vuitton. Jag kan berätta att det finns många affärer som säljer sneakers där, hann besöka flera av dem och det var rea på nästan allt. I en av skoaffärerna stod tre svarta män i 50-års åldern med gluggar i sina leenden gungandes till Jay Z:s ”Big Pimpin”. De kunde texten och var inte bekymrade över att ljudligt hänga med i låten. Det var svårt att sluta le åt dem och åt den asiatiske affärsinnehavaren som såg lagom road ut. Det var det roliga. Det mindre roliga var att polisinsatserna för att få bort knarkförsäljning i detta område uppenbarligen har prioriterats om.
Väl på plats för invägningarna inledde Jon Jones evenemanget med att hålla en frågestund för den grupp av fans som var på plats. Det var färre än man kunde föreställa sig med tanke på att mästaren i lätt tungvikt var på plats. Reed Harris kallade de samlade för ”hardcore fans” för de hade trotsat kylan för att ta sig dit. Det var -2 grader när jag kom fram. Inte så hardcore som i Chicago, där jag upplevde att det var mer människor på plats för frågestunden med Demetrious Johnson. Kanske ännu en konsekvens av Super Bowl som man inte ska dra så stora slutsatser av.
Under frågestunden kom en snubbe fram iklädd en ”The Mauler”-tee. Minns inte exakt vad han sa men Jones kommenterade att han visste att det skulle finnas minst ”en sådan” i publiken. Jag gick fram till honom efter frågestunden och det visade sig att han var svenskättling, privatdetektiv och har Gustafsson som favorit. Han skulle till Sverige till sommaren för att spela dragspel. Kul kille helt enkelt!
Det mest anmärkningsvärda under invägningarna var att John Lineker ännu en gång missade vikten. UFC:s matchmäklare Joe Silva gick direkt fram till vd Dana White och tog ett snack med honom. Silva såg allt annat än nöjd ut. Kontraktet hänger kanske på en skör tråd om Lineker inte vinner. Eller så kommer de tvinga upp honom en viktklass. Det var i alla fall vad jag tänkte när jag såg dem tala.
Det som nu återstår är själva galan, som jag kommer att direktrapportera från. Hoppas ni gör mig sällskap!
Läs gärna om min första dag i New York. Kanske också mina äventyr i Chicago kan vara av intresse.
Foto: Patrick Jenkinson för MMAnytt/Burspråk.
