Här kommer då den tredje och sista delen i trilogin om MMAåret 2010. Del 3 handlar om internationell MMA och highlightar en del roliga, konstiga och grymma händelser. Missa inte MMAnytts topp 10-listor för 2010 i varje viktklass längst ned.
HETAST JUST NU
Related Posts
BEKRÄFTAT: Colby Covington är tillbaka!
16 november, 2024
Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?
11 november, 2024
Måndagskrönika: Ilia Topuria, självsäker eller arrogant?
4 november, 2024
Del 3 – Internationell MMA 2010
2010 var ett spännande år på många sätt i Sverige, men så också ute i vida världen. UFC flyttade fram sina positioner ytterligare och i Strikeforce förlorade Fedor för egentligen första gången. En upset som hette duga. I tungvikten hände rent allmänt spännande saker och mycket handlade om Brock Lesnar. Hans sjukdom hindrade honom från att gå en match i januari 2010 och den fick istället skjutas till senare under året.
2010 var också året då Lyoto Machida åkte på sin första förlust och sen även sin andra. Det var nog inte så många som trodde att Lyoto skulle förlora sina matcher under 2010 även om en förlust mot Shogun kändes helt rimlig/möjlig efter deras första möte 2009.
Årets spark ägde utan tvekan rum i matchen Anthony Pettis vs. Ben Henderson. Anthony Pettis spark var verkligen inget man ser varje dag. Han hoppade upp med ena foten mot burgallret och sparkade sen en flygande spark som träffade Ben Henderson rakt i plytet. Henderson var nära att bli knockad och hade det skett hade det utan tvekan också blivit årets knockout. Men Ben Henderson återhämtade sig.
Detta ägde också episkt nog rum på den sista WEC-galan någonsin då organisationen inlemmats i UFC. En intressant sammanlänkning som tycks föra fram de lättare viktklasserna på ett helt annat sätt.
Årets knockout då? Om man talar om vikten av knockarna så får det nog bli två stycken som delar på första platsen och det är Cain Velasquez knock mot Brock Lesnar samt Shogun Ruas knock mot Lyoto Machida. En del andra brutala knockar var: Marlon Sandro vs. Tomonori Kanomata, Marlon Sandro vs. Masanori Kanehara, Robbie Lawlor vs. Matt Lindland, Paul Daley vs. Scott Smith, Maximo och Blanco vs. Chang Hyun Kim
Årets submission blir inte den mest häpnadsväckande men det blir utan tvekan Fabricio Werdums triangel han fångade legendaren Fedor med i Strikeforce. Anderson Silvas triangel på Chael Sonnen var inte helt ”oviktig” och ”urusel” den heller direkt.
Werdum stod även för årets upset. Brocks förlust mot Cain ligger bra till också enligt många men det är något jag inte kan hålla med om då inte Cain var en så speciellt stor underdog. Något jag ser som en grundförutsättning för att det ska vara en stor upset. Nej men, Frankie Edgars vinster mot B.J Penn skulle kunna platsa och dessutom Jake Shields vinst över Dan Henderson.
Årets ringtjej måste bli Arianny Celeste då hon med utvik i Playboy i november blev större än störst i sitt lite märkliga yrke. Publiken applåderar ibland mycket mer åt henne än åt fighters vilket ju är galet. Hon och hennes funktion är en del av UFC.
Årets kvinnliga fighter 2010 är Cristiane Cyborg och hon tog över redan 2009 som den kvinnliga fightern nr 1 när hon slog Gina Carano, men under 2010 vann hon mot Marloes Coenen och Jan Finney och behåller sin plats på tronen utan tvekan. Hon har en förlust i sin karriär och den kom i hennes första match.
Årets genombrott bör stå mellan Jon ”Bones” Jones och George Sotiropoulos och det är den sistnämnda som tar hem MMAnytts utmärkelse. En fantastisk grappler som känns farlig i alla lägen och som först 2010 på riktigt blev något att räkna med.
Årets fight är alltid svårt att välja och många kommer tycka annorlunda i 9 fall av 10. Det finns väldigt många kandidater till årets fight 2010 den saken är säker. En som stack ut i slutet av året var Pettis vs. Henderson på WEC:s sista gala. Det var en jämn match som egentligen hade allting förutom ett avslut. Men Pettis spark i femte ronden kommer utan tvekan gå till historien. Anderson Silva vs. Chael Sonnen bör få ett omnämnande också. Inte kanske för den fantastiska matchen utan för hur den tillsist blev. Snacka om Hollywood slut. Den hade kort sagt det enda som saknades i matchen mellan Pettis och Henderson. Nämligen ett avslut som kändes oväntat. Fedor vs. Rogers var en match som fick MMAnytts diskussion om galan att totalt explodera. Det har sällan skådats en sådan inlevelse tidigare, men det var 2009 och även om inlevelsen fanns där i matchen mellan Fedor och Werdum så var det inte på samma nivå.
Årets sämsta comeback var utan tvekan Karo Parisyans comeback i UFC. Karo var både otränad och allmänt loj. Han hade ingenting att göra på den absolut högsta nivån inom MMA. Karo bär inte längre upp smeknamnet ”The Heat” den saken är säker.
Årets ”tunnaste” hype = Mariusz Pudzianowski, sprack som en bubbla i hans match mot Tim Sylvia i maj månad.
Äckligaste skadan 2010 var nog den skadan Duane Ludwig drog på sig i sin match mot Darren Elkins på UFC on Versus 1. Duane Ludwig kunde återkomma till match igen sen 8 månader senare och vann då ett delat domslut mot Nick Osipczak.
Sämsta bloggen 2010 var den fängelsblogg War Machine författade. Han försökte på alla märkliga vis hålla kvar lite intresse i sig själv som person, men har blivit tragisk sedan längesen.
Årets mest spektakulära judokast i MMA 2010 stod Rick Hawn för på Bellator 33. Det ser så lätt ut men det är mycket skicklighet bakom.
Årets bästa trashtalk 2010 var Chael Sonnens trashtalk inför matchen mot Anderson Silva. Det är inte ens något att snacka om. En bubblare i den här kategorin är Josh Koscheck som borde gå i skola hos trashtalkens Yoda, Chael Sonnen. Men Kos kan också snacka skit, något han visat väldigt många gånger. I hans fall är det självuttalat ett sätt att komma in i huvudet på sina motståndare. Mot GSP var det fel taktik tydligen då GSP snarare triggades och blev mer fokuserad.
Årets mest ojämna match var den mellan Randy Couture och James Toney. Underhållningsvärdet existerade väl, men utöver det kommer matchen kanske bli känd som Randys sista match. Lite ironiskt var att efter matchen fick Randy sitt svarta bälte i BJJ. Nu har just det sin bakgrund i att deras bälten i No-Gi BJJ ska delas ut officiellt och de vill gärna sprida det faktum att det de ens har bälten i No-Gi BJJ. Men det fick en del ögonbryn att höjas helt klart. Det kan vara så nu att Randy kommer möta Lyoto Machida under 2011. En onödig risk tycker många, men Randy behöver inte bevisa något för någon och kan gå ut på en dålig not om det skulle bli fallet. Egentligen en win-win situation för Randy som drar mot 50.
Årets bästa record, när 2010 slutat, står fortfarande Nazarelo Malegarie för som under sin karriär skrapat ihop 19 vinster och inte en enda förlust. Strax bakom honom kommer Lyle Beerbohm med 17-0 och Phillip Miller (som slutade slåss för 7 år sedan) med 16-0. Angående Malegaries record så skall jag påpeka att han inte direkt mött världens bästa fighters. Han har trots sitt record är rankad ”bara” 49:a i världen i sin viktklass (fjädervikt). Det kanske vore någon för Hamid Corassani att möta? Det finns också många som har ruskigt bra record förstås, men med en del förluster. Jose Aldo exempelvis har skrapat ihop ett record på 18-1. Fedors 31-2 är ju inte helt illa pinkat heller totalt.
Flest vinster på KO/TKOs 2010 fick Konstantin Gluhov (14-5) som vann inte mindre än 8 (!) matcher på KO/TKO. Tysken Jonas Billstein (9-0) kommer tvåa med 6 stycken KO/TKO.
Flest vinster på submissions under 2010 delas mellan fyra fighters som alla skrapade ihop inte mindre än 6 stycken vinster via sub var. De fyra är Marlin ”Shorty” Weikel (6-1), Bill Albrecht (17-11), Gilberto ”Giba” Galvao (15-3) och Andre Lobato (9-2).
Under 2010 fortsatte vi se en hel del dåliga och märkliga domslut och detta ledde till att man beslutade att börja pröva ett nytt poängsystem på lite mindre galor och i vissa amatörmatcher 2011. Det rör sig om möjligheten att dela ut halva poäng. 2010 var också ett år med massor av politik kring MMA och året då Chael Sonnens hearing om sin doping sågs av miljoner och åter miljoner tittare live på sina datorer. Men det var också året då The Strikeforce Nashville Brawl ägde rum efter det att Jake Shields vunnit och Mayhem stormade in för att hypa en möjlig kommande match. Något som inte Shields goda vänner och team uppskattade.
Innan jag avslutar ”årets bästa 2010” med bästa walkout och bästa fighter ska jag gå in på något hemskt som skedde 2010. Under 2010 hade vi ju också nämligen en tragisk händelse inom MMA då Michael Kirkham avled efter sin första professionella MMA-match . Det ägde rum efter det att den 206 cm långe, 70 kg lätte Kirkham slammades så olyckligt att han genast blev medvetslös och senare avled på sjukhuset. Det var Kirkhams debut som proffs. Dana White undersökte saken och skyllde det hela på för dålig läkarkontroll både före och efter galan. Det är viktigt med adekvat kontroll och att enbart totalt friska individer sysslar med MMA som proffs. Faktum är att MMA och kampsport som helhet har ytterst få skador. Procentuellt mycket färre än exempelvis innebandy eller bollsport. Det låter kanske konstigt, men en mycket intressant tes som Jonathan Broberg har på kampsportsförbundet är att man i MMA och kampsport är beredd på att ta stryk i regel och därför förbereder sig dels fysiskt och psykiskt inför det hela. Nu är inte den tesen bevisad helt ännu förstås, men har sin bakgrund i det olika ortopeder sagt till Jonathan. I Sverige har vi få rapporterade skador inom kampsport och då pratar vi procentuellt gentemot andra sporter.
Dana White sa bland annat följande om Kirkhams tragiska bortgång:
This is the safest sport in the world when done properly. As we go out there and get this thing sanctioned in all these different states, here’s the problem, I need these smaller promotions to exist but here’s the deal. If you can’t afford to do the proper medicals before the fight you don’t belong in this business
Matchen som Kirkham gick utspelade sig i South Carolina i USA och där finns det inget krav på att en fighter måste gå igenom en fullständig läkarkontroll.
The bottom line is I don’t care what state it is, what commission, if that company doesn’t have enough money to do the proper medical tests on the fighters before and after the fight, go open a (expletive) doughnut shop. Go do something else. Open a laundry mat. This isn’t the business you should be in.
That fight lasted 22 seconds. It’s not like this was some three-round war where this kid took a lot of head damage. I’m no doctor, but I believe there was a pre-existing injury that they didn’t find in pre-fight medicals. And if you don’t have the money to do the proper medicals go get in another business. This isn’t the business for you.
Vad läkarkontrollen missade i South Carolina var att Kirkham åkte på en teknisk knockout i en amatörmatch endast 63 dagar innan hans tragiska bortgång. Han blev placerad i karantän i 30 dagar, som alla som blivit knockade blir, vilket innebär att man inte får sparras med kontakt mot huvudet. Men när han fyllde i hälsoblanketten inför sin sista match lämnade han rutan, som frågade om han blivit satt i karantän någon gång tidigare, blank.
Dana White fortsatte:
The UFC has saved people’s lives. Guys have come on the show, for The Ultimate Fighter, with brain injuries and all these sorts of problems, and they’re detected. You get a CAT scan. You get an MRI. You get an EKG, a full battery of tests before you go in and compete. When that’s done you find the stuff that’s wrong. Thiago Alves, (som inte blev godkänd i de preliminära läkarkontrollerna inför UFC 111s returmatch mot Jon Fitch på grund av en avvikelse i hjärnan) he’s fought in the UFC for a long time. Some freak, weird thing happens in his brain. If he was fighting in that South Carolina show they would have never found it.
No one has ever died in the UFC.
Martin Johansson här på MMAnytt skrev ett väldigt tänkvärt och bra stycke om saken:
Dana White har rätt, noggranna läkarkontroller räddar liv. De bör vara krav på vad man måste genomgå innan en match oavsett vilken organisation man ska deltaga i, och det är av allas intresse att saker som detta aldrig händer igen. Det känns skönt att kunna backa upp sportens säkerhet med statistik. Men det känns också tråkigt att Kirkham inte blir mycket mer än statistik efter detta hänt. Men förhoppningsvis kan detta föra med sig något positivt också i form av säkerhet för alla de som fortfarande utövar det här både i träningslokalerna och i matcherna.
2010 bjöd på massor av bra matcher och galor den saken är säker. Även en hel del show. Att gå in till ringen/buren inför fight är en del av showen och några som tog det till en annan nivå var Jason ”Mayhem” Miller som dansade ihop med danserskor, King Mo som alltid gör stor show av sina ingångar och Tom Lawlor som även han har förstått värdet av showen. Skulle Reza dansat med sina magdansörer innan match så skulle han nog tagit hem den här kategorin även internationellt. Mayhem Miller vinner kategorin 2010 då han inte bara har dansöser utan även dansar själv.
Den bästa fightern 2010 är inte lätt att utse. En del skulle nog säga Jose Aldo, andra Cain Velasquez och en del också Frankie Edgar. Overeem och Anderson Silva är också helt klart möjliga kandidater men det får bli Cain Velasquez.
Topp 10 i hela världen i varje viktklass 2010
Det är alltid diskussioner om vem och vilka som är bäst och här kommer mina högst subjektiva listor. Dessa går alltid att diskutera och personligen är jag främst gillande av Fightmatrix listor då dom bara baseras på vem som slagit vem och inaktivitet. Inaktivitet 2010 gör att man inte kan vara med på mina listor.
Bantamvikt
-
Dominick Cruz – Krönt konung och hans enda förlust i karriären (17-1) kom mot Urijah Faber.
-
Urijah Feber – Lite mer kvar att bevisa i viktklassen innan han bör rankas som etta.
-
Brian Bowles och Joseph Benavidez – Båda två har bara fått stryk av Cruz. Ett möte dom emellan vore bäst.
-
–
-
Miguel Torres – Ett record på 38-3 är närmast otroligt bra och han kan mycket väl stiga på listan 2011.
-
Masakazu Imanari – I brist på motstånd som är i den absoluta toppen är han svår att ranka högre.
-
Zach Makovsky – Har gjort ett fantastiskt 2010 med hela 6 stycken vinster på lika många försök.
-
Scott Jorgensen
-
Wagney Fabiano – Förlorade sist mot Benavidez men är en stabil top10-fighter utan tvekan.
-
Renan do Nascimento Mota Pegado och Michael McDonald – Renan har ett record på 25-1 och spådd en lysande framtid är han dock ännu lite oprövad mot de allra bästa. Han kan mycket väl ha sitt stora genomgrott i WEC 2011. Michael är 11-1 och riktigt lovande även han.
Fjädervikt
- Jose Aldo
- Marlon Sandro – 17-1 och har vunnit övertygande sina två matcher 2010, båda på grymma knockar. En drömmatch vore mellan Sandro och Aldo.
- Babiano Fernandes – förvisso har han bara gått en match i år och det en vinst mot Joachim Hansen, men han har nu vunnit alla matcher sen 2007.
- Hiroyuki Takaya – Vad sägs om att knocka Hansen och Chase Beebe i år? Ingen dålig bedrift, men frågan är om inte Omigawa egentligen borde ha den här platsen?
- Michihiro Omigawa – Snuskigt bra i viktklassen och har slagit både Sandro och Takaya som är rankad högre än honom. Det ska bli kul att se honom igen i UFC. Det verkar som att detta är hans viktklass.
- Manny Gamburyan
- Mike Thomas Brown
- Joachim Hansen
- Joe Warren
- Josh Grispi
Lättvikt
- Gray Maynard – Det är inte många andra som rankar honom högst, men jag har svårt att sätta upp Edgar över då denna förlorat mot Maynard. Deras andra fight var 2011 och även om jag där nog tycker Edgar, om någon, var den bättre fightern så står jag fast vid att bästa lättviktaren 2010 var Maynard.
- Frankie Edgar
- Gilbert Melendez
- Shinya Aoki
- Eddie Alvarez
- Jim Miller
- George Sotiropoulos
- Kenny Florian
- Anthony Pettis
- Evan Dunham, Takanori Gomi och Benson Henderson
Övrigt: Hade B.J Penn fortsatt i viktklassen hade han varit rankad mycket högt. Valet fanns förstås att ranka honom i två viktklasser, men jag följde här Fightmatrix linje och rankade honom som welterviktare.
Weltervikt
- George St. Pierre
- Jon Fitch
- Jake Shields
- Josh Koscheck
- B.J Penn
- Carlos Condit
- Nick Diaz
- Martin Kampmann
- Thiago Alves
- Paul Daley
Mellanvikt
- Anderson Silva
- Chael Sonnen
- Nate Marquardt
- Yushin Okami
- Demian Maia
- Wanderlei Silva
- Jorge Santiago
- Ronaldo Souza
- Robbie Lawler
- Michael Bisping
Inaktiv 2010: Vitor Belfort
Lätt Tungvikt
- Mauricio Rua
- Quinton Jackson
- Lyoto Machida
- Rashad Evans
- Ryan Bader
- Dan Henderson
- Randy Couture
- Gegard Mousasi
- Rich Franklin
- Rafael Cavalcante
Inaktiv 2010 som skulle varit på listan: Forrest Griffin
Övrigt: Jon Jones kan nog också tillhöra den här skaran, men han behöver spöa folk på den först bara. En vinst över Bader gör att han utan tvekan kommer in på listan.
Tungvikt
- Cain Velasquez
- Fabricio Werdum
- Fedor Emelianenko
- Junior dos Santos
- Brock Lesnar
- Shane Carwin
- Alistair Overeem
- Josh Barnett
- Frank Mir
- Antonio Silva
Uppdaterad 7 januari: Tog bort 1 faktafel och korrekturläste artikeln.
