Jag gillar att skriva av mig med lite tankar efter en gala har avslutats. UFC 94 blev inget undantag. Även fast gala nummer 94 var domarnas gala med ett nytt rekord på domarbeslut så var det värt pengarna. Även fast jag inte betalade något utan såg den gratis på Tv4 Sport.
HETAST JUST NU
Related Posts
Khabib avslöjar: Den tuffaste motståndaren jag någonsin mött”
2 december, 2024
BEKRÄFTAT: Colby Covington är tillbaka!
16 november, 2024
På matchkortet med 10 matcher var 8 av dessa ett domarbeslut. UFC 94 krossade med dessa siffror de tidigare rekordhållarna UFC 33, Fight Night 4, Fight Night 7, UFC 76, UFC 87, UFC 89, and UFC 90 som alla innehåller 6 domarbeslut. Inget tidigare UFC-event har heller innehållit mer än 2 delade domarebeslut. UFC 94 innehöll 5, det rekordet hoppas vi aldrig blir brutet.
Med dessa siffror ur världen så skulle jag aldrig någonsin kalla UFC 94 en dålig gala. En match kan vara otroligt underhållande även fast ingen avslutar den. Det är ju självklart att det blir bättre ifall man får ett riktigt avslut. En knockout eller ett lås gör att man sitter och biter på naglarna lite oftare än beslut efter beslut.
Ett exempel på detta är den alltid underhållande Clay Guida som gick den första matchen på huvudkortet mot Nate Diaz. Guida är av någon anledning alltid underhållande att se och håller alltid högt tempo. Det han saknar är dock avslutningsförmåga. Av hans 8 UFC-matchen han hittils hunnit med har 5 varit på beslut. Detta brukar, trots vinst, inte låta så bra i UFCs VD Dana Whites och UFCs matchmäklare Joe Silvas öron (Lyoto Machida någon?). Det är troligen därför han inte gått närmare en bälteschans. Mattmakaren Guida är den ständiga grindvaktaren, en person man måste möta innan man får gå vidare mot bältet.
Den andra matchen jag vill ta upp är den matchen alla satt och väntade på. Den matchen jag stod upp när jag tittade på den, Georges St. Pierre mot BJ Penn. Det nämnde i förbifarten någon gång på vägen att det skulle vara en historisk match. Och de skojade inte, det var väl troligen en av de största matcherna i UFCs historia. Även fast jag hatar att säga så.
Det jag mest satt och funderade på under hela matchen var vem som skulle kunna stoppa GSP vid det här laget. Även om Penns boxning såg riktigt skarp ut för tio galor sedan under UFC 84 mot Sean Sherk så var GSPs boxning ett steg högre. Penn verkade inte riktigt så snabb som han brukade vara och såg bokstavligen sömnig ut när han vandrade in i ringen. Han försökte sig möjligen på en Fedor men misslyckades totalt. Efter fjärde ronden hade BJ Penn fått nog och matchen stoppades i pausen inför rond 5.
När nästa historiska UFC-ögonblick infaller får vi nog vänta och se, men jag hoppas innerligt på UFC 100. Vi får åtminstone tills dess längta efter en match mellan Georges St. Pierre och Thiago Alves. En matchning som kan bli mycket intressant.
En av de två matcherna som inte gick till domarbeslut var de två som aldrig blivit besegrade, Lyoto Machidas och Thiago Silva. Den har matchen gjordes intressant just av den anledningen. Ingen av dessa två hade innan galan blivit besegrade, båda hade gått 13 matcher och någon av dom var nu tvugna att lämna ringen med ett befläckat rekord med 13 vinster och en förlust.
Silva gjorde det klassiska misstaget alla gör mot Machida, han jagade honom. Silva hade sagt i intervjuer innan matchen att det var precis det han skulle göra och höll också löftet. Till Machidas stora glädje. Det slutade med den snyggaste knockouten under galan. Förstås också den enda knockouten under galan så att det var den snyggaste kanske inte räknas. Även om knockouten blev av precis när klockan ringde så lyckades den inte rädda Silva från att drömma sött.
Och i skuggan av de två största matcherna har vi en match jag trodde skulle bli lite halvtrist, Stephan Bonnar mot Jon Jones. Efter matchen var över skulle jag vilja säga att en ny MMA-stjärna är född. Jon Jones gjorde ett otroligt arbete med att dominera Bonnar runt om i oktagonen, med flertalet kast och snygga jabbar. Stephan Bonnar, som kom in i MMA-historien efter sin förlust mot Forrest Griffin efter finalen i The Ultimate Fighter 2005, blev aldrig avslutad av Jon Jones och matchen gick som många andra till ett domarbeslut. Också ett av de få matcherna som fick ett enhälligt beslut. Helt förståligt, jag tror jag aldrig sett en snurrande armbåge på samma sätt förut. Bonnar åkte i marken direkt men var inte helt ute, ett avslut här skulle med garantier låtit Jon Jones hamna i repriser i många år frammåt.
Men ta inte mina ord på det utan gifarna här berättar snarare hela sanningen. UFCs matchmäklare Joe Silva beskriver ungefär min reaktion på händelsen.
Som ni ser så är Jones slagstil väldigt annourlunda. Det såg ut som Bonnar hade svårt att kontrollera honom vid ett flertalet tillfällen vilket öppnade utrymme för snygga judokast från Jones håll. Ett av de snyggaste är också när Bonnar ser ut som en påse mjöl som åkte i backen.
Som det ser ut här så har Jones en lysande framtid inom UFC om han bara lyckas avsluta matcherna. Med rätt träning och rätt motstånd skulle jag kunna se Jones som en bälteshållarehållare om två år.
Gratulerar till vinsten, en MMA-stjärna är född.
