Efter ett långt uppehåll är det nu dags för en av de mest lovande svenskarna i UFC att göra comeback. Magnus ”Jycken” Cedenblad känner sig bättre än någonsin och ser fram emot att visa vad han verkligen går för, när han går upp mot sydafrikanen Garreth McLellan på UFC Rotterdam i morgon.
”Jag skäms över mina tidigare prestationer,” säger han till MMAnytt.
HETAST JUST NU
Länge har de svenska fansen längtat efter att se mellanviktaren Magnus Cedenblad (13-4) tillbaka i oktagonen. Med tre raka vinster bakom sig har han ett bra utgångsläge för att ta sig upp i rankingen, men har dock tvingats vara borta i drygt ett och ett halvt år.
Han har nämligen tacklats med en knäskada som gjorde att han tvingades till operation.
”Jag har haft en broskskada i knät som jag var tvungen att operera,” berättar 34-åringen. ”Jag saknar ju lite brosk, så jag har haft det en längre tid. Det har ju liksom bara blivit värre och värre och alltid under mina camps inför match så svullnade knät upp som fan och jag hade svårt att träna, liksom. Så jag kände att jag behövde ta tag i det, jag orkade inte ha ont hela tiden.”
Kunde inte gå på ett halvår
Att rehabilitera knät tog därefter otroligt lång tid. På tre månader fick han inte ens sätta ner foten i marken och sedan tog det ytterligare tre månader innan han kunde börja gå på benet, förklarar han.
”Alltså det tog ju så sjukt lång tid med rehaben. Jag fick inte gå på benet på över ett halvår och på tre månader fick jag inte ens sätta ner foten i marken. Så det tog faktiskt fruktansvärt lång tid. Sedan att uppehållet just blev till nu, ja, jag sa ju till att jag kunde gå lite tidigare, egentligen. Jag hade kunnat gå match i mars kanske, men två månader hit eller dit känns inte som det gör någon skillnad. Först var jag väldigt stressad på att komma tillbaka, så tog rehaben så sjukt lång tid och när det väl hade gått ett år så kändes det lite, aja.”
Vidare erkänner han att sättet han tidigare tränade på förvärrade skadorna. Att han inte riktigt lyssnade på sin kropp, helt enkelt. Nu har han lagt om en hel del i sin träning vilket har gjort stor skillnad.
”Sättet jag tränade på gjorde det värre också, egentligen,” säger han. ”Jag har lagt om väldigt mycket i min träning, så det går mycket bättre nu.”
Ser positivt på det långa uppehållet
Som elitidrottare med vinnarskalle kan det vara riktigt tufft mentalt att tvingas hålla tillbaka på grund av skador. ”Jycken” förklarar dock att han försökte vända det till något positivt, och menar att det faktiskt varit till hans fördel.
”Tiden borta försöker jag alltid vrida och vända till något positivt, liksom. Just tiden borta tror jag fick mig att uppskatta det mer och samtidigt få typ en distans till det också. Jag känner att det verkligen har arbetat till min fördel.”
På frågan om han känner sig 100 procent nu svarar han följande:
”Ja, det gör jag. Man har alltid lite småskavanker i den här sporten, i all elitidrott. Men ja, det är 100 procent nu.”
Skäms över sina tidigare prestationer
I morgon är det äntligen dags för Cedenblads återkomst. På UFC Fight Night 87 i Rotterdam ställs han nämligen mot Garreth McLellan (13-3) på underkortet.
Han känner inte nödvändigtvis att motståndaren är den stora nöten att knäcka här. Snarare menar han att det är en match mot sig själv och att han verkligen vill visa vad han går för. Sina tidigare prestationer är bråkdelar av vad han är kapabel till, anser han.
”Inför utmaningen känner jag mig fantastiskt bra,” säger han. ”Alltså grejen är att jag ser inte han som den store utmaningen – den stora utmaningen är mig själv. Alltså om jag bara får till det och presterar på den nivån jag vet att jag kan prestera… Jag har sagt det så många gånger. Jag skäms över mina tidigare prestationer. När folk frågar hur de kan se mina matcher i UFC brukar jag svara att det inte går. Jag skäms, det är pinsamt. Det är så långt ifrån den nivån jag vet att jag håller. Så det blir min stora utmaning i den här matchen – att få till det.”
Tänker inte spela det säkra kortet
Han fortsätter med att berätta om hur missnöjd han var med sin senaste vinst. Den fjärde oktober 2014 ställdes han mot Scott Askham (14-2) framför hemmapubliken i Globen, och tog hem en relativt jämn match via domslut. I matchen blev han skakad av en hård frontspark, men lyckades sedan kontrollera motståndaren därifrån.
”Jag känner nu att den utveckling jag gjort senaste halvåret är större än någonsin. Nu finns det inget stopp, nu går vi för bältet.”
Nu vägrar han att köra tråkigt och säkert.
”När jag vann i Globen sist kände jag att om jag fortsätter så här kan jag lika gärna skita i det,” berättar han. ”Jag skulle kunna göra på samma sätt i den här matchen och vinna den. Jag skulle kunna ta ner honom, hålla fast honom och bara tråka ut honom. Men jag känner att det är så långt ifrån den fighter jag är och de skillsen jag har. Det är det viktigaste för mig, alltså att kunna bli så bra jag bara kan bli och det är det jag ska få till i den här matchen, hoppas jag.”
”Så länge jag fortsätter vinna så kommer jag klättra i rankingen”
Med tre raka vinster hade man kunnat tänka sig att ”Jycken” skulle ställas mot en högre rankad motståndare än McLellan, som har ett matchfacit på 1-1 i UFC.
För svenskens del kvittar det, emellertid.
”Det spelar ingen större roll,” menar han. ”Jag vill ju alltid möta de bästa liksom, men jag förstår väl UFC:s beslut. Jag har ju varit borta väldigt länge. Man måste ju bygga upp ett litet momentum och bli ett namn eller vad man kalla det. Sedan får man klättra, liksom. Men jag tycker att det är en okej match att komma tillbaka till.”
Han förklarar att han resonerar precis som han gjorde innan UFC-kontraktet – fortsätter han bara vinna så kommer det. Då blir det oundvikligt.
”Någonstans väntar det väl alltid topprankade om jag fortsätter vinna. Det känns bara som att det är oundvikligt. Förut frågade många när det var dags för UFC, när jag hade några raka vinster. Och då sa jag det, att det kommer komma bara jag fortsätter vinna, liksom. Det är samma sak här. Så länge jag fortsätter vinna så kommer jag klättra i rankingen och tillslut kommer jag vara där. Det är ju oundvikligt att inte klättra om man bara vinner hela tiden. Nu kommer jag ta min fjärde raka vinst, så får vi se vad som väntar efter det.”
Tränar numera på Pancrase Gym igen
Sedan en tid tillbaka har Cedenblad gått tillbaka till Pancrase Gym, från att tidigare hållit till på Allstars Training Center under en tid. Ett byte som han är nöjd över.
Inför matchen åkte han även ner till Albuquerque för att träna på Jackson-Wink MMA, men var där sjuk större delen av tiden och fick därför inte ut så mycket av resan som han hade hoppats.
”Jag har bytt klubb, jag tränar på Pancrase igen och det har varit fantastiskt. Jag har också varit i Albuquerque hos Greg Jackson, vilket gick sådär då jag var sjuk. Joakim Engberg kommer att vara i min hörna, vi har lagt upp en gameplan och det känns jättebra, faktiskt. Det känns sjukt kul det här.”
Vill gå två till tre matcher om året
Nu när han har rehabiliterat sin skada ordentligt och tagit sin tid att förbättra sig, känner han att han vill ligga på mellan två och tre matcher årligen. En är för lite, fyra skulle bli för mycket.
”En är för lite. Två eller tre är lagom, skulle jag säga. Fyra skulle vara för mycket. Två-tre matcher på år vore optimalt. Grejen är att jag fortfarande har mycket att lära, känner jag. Jag vill utvecklas. När jag väl kommer in i topp 10 finns det ingen återvändo. Om jag går två matcher nu i år, vinner dem och två matcher nästa år, då ligger jag plötsligt på sju raka vinster och en titelchans börjar komma på tal. Det är ingen stress. Två-tre matcher vill jag ligga på, en är på tok för dåligt men det är ju skador som har gjort det så.”
Siktar mot titeln
Nu, efter all denna tid på sidlinjen, känner han att inget kan stoppa honom. Målet nu är att knipa mellanviktsbältet.
”Jag känner nu att den utveckling jag gjort senaste halvåret är större än någonsin,” förklarar han. Nu finns det inget stopp, nu går vi för bältet.”
På frågan om hur matchen i morgon slutar svarar han självsäkert:
”Huvudspark. Det ska fan bli en huvudspark och $50,000 dollar.”
Hur tror ni det går för ”Jycken” i morgon?
Foto: Per Häljestam