Nattens gala bjöd publiken i Nashville på två matcher som avgjordes av ifrågasättbara domarbeslut. Var Beneil Dariush värd sin vinst mot Michael Johnson, och var Frankie Saenz rättmätig vinnare mot svenske Sirwan Kakai? Bägge matcherna slutade i delade domslut och åsikterna är skilda…
Under natten var det dags för UFC Fight Night 73: Teixeira vs Saint Preux i Nashville, Tennesse. Flera imponerande avslut rundades av med en huvudmatch mellan de topprankade lätt tungviktarna Glover Teixeira (23-4) och Ovince Saint Preux (18-7), där den förstnämnda lyckades strypa ut ”OSP” för att återvända till vinstkolumnen.
HETAST JUST NU
Related Posts
Michael Johnson om Khabib: ”Hjälpte mig att bli bättre”
24 december, 2024
Beneil Dariush om framtiden: ”Jag är inte galen”
18 december, 2024
Michael Johnson utmanar UFC-stjärnan – efter helgens seger!
16 december, 2024
Michael Johnson vinner med besked – BRUTAL KO
15 december, 2024
Två av galans matcher slutade dock i delade domslut, om än den ena mer kontroversiell än den andra.
I galans delade huvudmatch stod underdogen Beneil Dariush (12-1) för en, vad jag själv och de flesta andra anser, oförtjänt skrällseger mot den topprankade lättviktaren Michael Johnson (16-9). Två av tre poängdomare ansåg att Dariush tog hem två av tre ronder, och trots att den tredje domaren dömde 29-28 till Johnsons fördel menar vissa att det till och med rörde sig om en klar 30-27, det vill säga att han borde vunnit varje rond.
På galans underkort ställdes svenske Sirwan Kakai (12-3) mot den nummer 14-rankade bantamviktaren Frankie Saenz (11-2), i en match där domslutet förmodligen var en aning mindre chockerande. Visst tyckte en del, inklusive kommentatorn Kenny Florian, att Kakai förtjänade vinsten. Utan att vara partiska som svenskar håller dock många nog med om att bägge fighters hade sina stunder, och att matchen egentligen hade kunnat sluta åt vilket håll som helst.
Något som inte riktigt kan sägas om den delade huvudmatchen på samma sätt.
Medan Johnson var den som ständigt höll pressen, försvarade samtliga nedtagningsförsök och träffade hårdast, kom Dariush visserligen in mer i matchen i den andra ronden, och i synnerhet den tredje. En del håller nog med poängdomarna om att Dariush knep den sista ronden – men den andra? Visst var den inte lika solklar som den första ronden, där Johnson nästan avslutade matchen med en höger. Men nog låg han definitivt fortfarande steget före med sin press och överlägsna slagkraft, har jag fel?
Vad gäller svenske ”Zohan”, anser i alla fall jag att domslutet var rättvist. Domarsiffrorna var 28-29, 30-27, 30-27 och vissa klagar på de domare som dömde varje rond till Saenz. Jag menar dock på att matchen egentligen var så pass jämn rakt igenom att varje rond kunde gå åt vilket håll som helst.
Det kändes på något sätt som att Saenz styrde mer med sin press, och att hans hårda attacker var mer hotfulla än Kakais kontringar. Visserligen såg amerikanens teknik sämre ut mot matchens slut, men han hade verkligen gjort markanta förbättringar i sitt stående i jämförelse med hans tidigare matcher och var dessutom den som träffade mest enligt statistiken. Och även om ”Zohan” säkrade flest nedtagningar, lyckades Saenz alltid ta sig upp ganska snabbt. Dessutom fick även Saenz till en nedtagning och hade stunder på marken med ground and pound och ett strypförsök.
Så för att summera mina egna åsikter kring nattens två delade domslut, så borde det rimligtvis enbart handlat om ett. Ibland är matcher så pass jämna med små marginaler, att poängkorten kan vara vitt skilda just för att det inte finns någon klar vinnare. Kanske borde Kakai vs. Saenz slutat oavgjort, som vissa föreslagit. Det rörde sig hursomhelst mer om ett sylvasst domslut än vad man skulle kalla ett ”rån”.
Den delade huvudmatchen, däremot, borde verkligen inte slutat som den gjorde. Enhälligt domslut i fördel för Johnson var vad de absolut flesta väntade sig, och det är olyckligt att resultatet blev som det blev i den matchen. Lättvikten är en av de mest proppfulla divisionerna med talang, där det är oerhört tufft att klättra i rankingen. Det skiljer hela sju placeringar på rankingen mellan herrarna och nu finns det chans att Dariush övertar Johnsons femteplats.
Är det verkligen någon som tycker att Dariush visade att han är bättre än Johnson?
Det tror jag inte. Visst kan man sitta och överanalysera eller stirra blint på statistiken som gav en betydligt jämnare bild av matchen. Man kommer dock inte undan faktumet att det rör sig om en fight. Hur får man det till att den som ständigt styr tempot i matchen och är den enda som är nära till avslut, med stor skillnad i slagkraft, förlorar – oavsett om man bedömer rondvis eller matchbilden som helhet?
Det kan i alla fall inte jag förstå mig på.
