Hur kan man förvänta sig ett gemensamt fackförbund när många fighters tar det första tillfället i akt att vända sig emot varandra? Är det konstigt att UFC:s arbetsvillkor inte är de bästa när inte ens de anställda vill se det gå bra för sina kollegor?
Det är med Sage Northcutts (7-1) förlust mot Bryan Barberena (11-3) och framförallt reaktionerna på 19-åringens fall i åtanke som jag skriver den här artikeln. Hur kommer det sig att så många fighters tog tillfället i akt att sparka på ”Super” när han redan låg ner? Det var samma visa när Ronda Rousey (12-1) förlorade och även fast omständigheterna inte kunde vara mer annorlunda känns det som om samma skäl ligger som grund för beteendet – avundsjuka.
HETAST JUST NU
Sage Northcutt verkar ha allt – han är som tagen ur en superhjältefilm, har en stark familjeenhet bakom sig, är intelligent, nästan osannolikt positivt, bemöter alla med ett leende och kallar folk för ”Mr” och ”Sir.” UFC har fattat tycke för 19-åringen som med tre UFC-matcher i ryggen drar in mer pengar än många veteraner.
Det måste vara därför fighters som Tony Ferguson (20-3), T.J Grant (21-5) och Mike Brown (26-9) hoppade på möjligheten att äntligen få kasta skit på Northcutt. Visst är det förståeligt att man tar illa vid sig när någon kommer in från ingenstans, möter betydligt sämre motstånd och ändå tjänar mer pengar än en själv. Samtidigt är det väldigt tveksamt att rentav fira någon annans förlust, för att inte nämna en 19-årings.
Under veckans MMA Hour tog Ariel Helwani upp en intressant poäng rörande Northcutts situation. Det är inte fightern som förtjänar kritik för möjligheterna han ges, om någon nu måste få skit bör det ju vara UFC och Dana White. Vem skulle inte säga ja till att gå i Sages skor, åtminstone innan helgens förlust? Skulle en 19-årig fighter med en livslång dröm om att tävla i UFC tacka nej till ett erbjudande från chefen själv för att han inte ser det som rättvist att han tjänar och marknadsförs mer än andra som varit i företaget längre? Är detta ett logiskt tankesätt?
Så i slutändan känns hatet som riktas mot individer som Sage Northcutt, Paige VanZant (6-2), Ronda Rousey (12-1) och Conor McGregor (19-2) missriktat. Fighters drar sig för att öppet kritisera UFC, vilket är förståeligt. Men varför inte fokusera på sig själv, hur man kan sticka ut och på så sätt dra till sig mer uppmärksamhet istället för att försöka dra ner de som av en eller annan anledning befinner sig i blickfånget? Hur mycket folk än önskar att så var fallet blir man inte en stjärna av en slump, det finns en anledning till att alla vet vem Sage Northcutt är medan Tony Ferguson, en överlägsen fighter, inte slagit igenom på samma sätt.