”I fear not the man who has practiced ten thousand kicks once. But I fear the man who has practiced one kick ten thousand times” – Bruce Lee
Efter all hets kring UFC Stockholm 2013: Gustafsson vs Mousasi så har den tredje och sista delen av Det gyllende draget skjutits upp, men nu är det här. Åter igen så tar vi en titt på nostalgiska och kännetecknande grep och slag. Att vara så bra på en teknik att man kan göra den om och om säger mycket om hur man bemästrat den, och det är oerhört effektivt. Se bara på det klassiska Bruce Lee-citatet ovan.
HETAST JUST NU
Related Posts
Dana White är RASANDE på ESPN efter UFC 313
11 mars, 2025
MMANytt Podden Avsnitt fem med Lilliehöök och Gonzalez
10 mars, 2025
UFC Fight Night 252: Cejudo vs Song – Fullständiga resultat
23 februari, 2025
I den första delen tog vi en titt på bland annat Mirko ”Cro Cop” Filipovics höga spark, i del två såg vi på Chuck ”The Iceman” Liddells ”overhand right” med mera. I den sista delen kommer vi ta en titt på bland anant Diaz-bödernas ”Stockton slap-boxing” och Wanderlei ”The Axe Murderer” Silvas ”windmill punches.
Quinton ”Rampage” Jacksons ”slams”
Ett av de mest ikoniska klippen från Pride-tiden är när ”Rampage” kastar ner Ricardo Arona i golvet, vilket knockar brassen direkt. Det var storslaget, imponerande, och nu nästan åtta år senare är det rent av klassiskt. Brassen kopplade en triangel, och istället för att jobba sig ur med BJJ så gjorde amerikanen istället det som gjorde honom till en MMA-ikon, han lyfte upp Arona så högt som han kunde och smällde sedan ner honom. Kommentatorerna och publiken kunde knappt tro sina ögon, och det är en av de mest spektakulära och berömda smällarna i MMA även idag. Många av lätt tungviktarens lyft var obehagligt höga, och han slängde ner sina motståndare som om han försökte spräcka ringen med deras kroppas. Ibland liknade hans kast något från WWE, fast på riktigt.
Även om Arona och Masaaki Satake är de enda två som avslutats direkt av Jacksons ”slams”, så har även bland andra Matt Linland, ”Ice Cold” Igor Vovcachyn och Ryan ”Darth” Bader tagit en åktur på ” The Rampage Express”. Dessvärre så har vi inte riktigt fått se lika mång slams i UFC. Men Jackson har sin sista match i UFC inbokad mot Glover Teixera på UFC on FOX 6 i helgen, och ”Rampage” har sagt att han vill ”förgöra” brassen och underhålla fansen. Jag vet ett säkert sätt som han kan underhålla många fans: en sista, ordentlig ”slam”.
Diaz-brödernas ”Stockton slap-boxing”
Detta är nog en av de mest unika signum som finns med, eftersom jag egentligen fuskar. Deras ”slap-boxing” är svårslagen av andra, men att lägga till stockton-stilen, vilket innebär att de samtidigt pratar och slänger ut förolämpningar, som förargar och distraherar motståndarna, det gör det ännu mer speciellt. Det är alltså inte enbart deras boxning, där slagens styrka varierar från 50-100% men aldrig tar slut, och är lika plågsamt och utdraget som en könssjukdom. Ta den briljanta och oortodoxa boxningstekniken, blanda det med de unika personligheterna Diaz-bröderna har, så att de höjer garden och kaxigt bjuder in till slag. Detta samtidigt som de skriker något i stil med ”Stockton, motherfucker, Stockton!”, och vi har en gyllene kombination myntat av Stockton-sönerna, som ingen annan kan härma. Frank Shamrock berättade om hur slagen i sig inte orsakar så mycket skada, men de kommer i ett tempo och antal som överväldigar och bryter ner ens vilja. Samtidigt som de svär åt och förolämpar en, det är en minst sagt frustrerande kombination.
Donald ”Cowboy” Cerrone har oerhört bra thaiboxning, och han är problem stående för vem som helst. Vem som helst utom Nate Diaz, tydligen. Den yngre Diaz-brodern bröt ner ”Cowboy”, både med slag och uppjagning. Innan den tredje ronden började slängde Diaz upp sina mittenfingrar, och Cerrone nickade till, nästan som att han erkände att han var besegrad. Det är vad en Diaz gör när de är som bäst. Ta en titt på Nick Diaz match mot BJ Penn, och där ser vi ännu ett fall av dominans. Diaz bjöd in till slag, släppte garden helt, stack fram huvudet och tog emot Penns jabb som om han försökte slå ”The Prodigys” näve med hans huvud.
Det fungerar inte alltid, men det är utan tvekan en av MMAs mest unika och utmanande fightingstilar, där de slåss med råa känslor och intensitet, och det är inte många som klarar av den stilen. Den äldre Diaz-brodern har hela 13 vinster på T/KO, och många av de vinsterna är ett resultat av deras ”slap-boxing”. Den yngre brodern har ”endast” tre vinster på T/KO, men han har elva vinster på submission, och många av de låsen är ett resultat av att Diaz brutit ner sin motståndare med slag först.
Säg vad man vill om hur professionellt det är, men den stilen är unik, effektiv, och ingen gör det så som Diaz-bröderna gör.
Dan ”Hendo” Hendersons ”H-Bomb”
Det är ingen slump att Hendersons kännetecknande slag har samam namn som en bomb, den har ungefär lika mycket kraft! Det mest berömda slaget kom säkerligen mot rivalen Michael ”The Count” Bisping, som amerikanen såg ut att knocka in i en koma. Hendersson laddade upp slaget från den ena sidan av oktagonen, och öste ner direkt på brittens haka, och följde sedan upp med några slag på den redan medvetslösa Bisping. Det är självklart att Henderson vann ”Knockout of the Year” för den knocken, reprisen kommer att visas otaligt många gånger, och det är redan en av de mest berömda knockouterna i UFC på senare år.
Även fighters som Wanderlei Silva och den store Fedor Emilianenko, för att nämna några, har blivit offer för Hendersons ”H-Bomb”. Det kan diskuteras hur många som har knockats av just en ”H-Bomb” och hur många som avslutades av slag som följde, men med 13 vinster på T/KO, och mång av dem på en ren, brutal knockout. Så behöver vi nog inte fastställa exakt hur många som blivit sänkta av Henderson på samma sätt som om de blivit skjutna med ett hagelgevär. Vi är nog alla överens om att ”Hendo” slår omänskligt hårt, och jag tror att min haka hade krossats fullständigt om jag någonsin tog emot en ”H-bomb”.
Fedors ”The Last Emperor” Emilianenkos ”Falcon Punch” & armbar
Åter igen fuskar jag något här, men Emilianenko kan ha precis hur många kännetecknande slag som helst, det har han förtjänat. De som inte först tänker på ”Super Smash Bros.” när de hör ordet ”falcon punch” tänker förmodligen på ryssens match mot Brett Rogers. Efter en tuff första rond där ”The Last Emperor” tog emot många hårda slag laddade han upp med hans klassiska slag och slog amerikanen så hårt att han själv föll framåt med salget. Det finns flera olika gif-bilder och videor där man kan se hur hårt Emilianenkos slag träffar, och det är nog det närmsta jag vill komma det slaget.
Det går dessutom inte att tala om rysslands med berömde MMA-fighter utan att tala om hans armbar. Hela sju av hans motståndare har klappat ut till den, bland andra Mark Coleman (två gånger) och den enorme Hong-Man Choi. Det sättet som tungviktaren flyger på sina motståndare och låser sin armbar är vackert, men dödligt, vilket skulle kunna sammanfatta allt Emilianenko gör i buren. Det är något i den angelägenheten som Emilinaenko utför sina submissions och slag med som är fantastiskt, men inget jag någonsin skulle vilja uppleva.
Wanderlei ”The Axe Murderer” Silvas ”Windmill Punches”
Glöm teknik. Glöm tålamod. Glöm taktisk planering. Silvas ”windmill punches” bygger på en farlig strikingkombination där man öppnar sig med chansen av att träffa sin motståndare med en krok som kommer hela vägen från omklädningsrummet. Nu menar jag knappast att ”The Axe Murderer” inte använder teknik när han slåss, för det gör han. Det är helt enkelt en väldigt vild och våldsam teknik, och det är inte alla som kan det.
Säg vad man vill om vilda tekniker men det finns ingen chans att Jon Fitch hade kunnat tåga fram och svinga som en barbar för att sedan knocka sin motståndare i den första ronden. Många av Silvas motståndare har sänkts eller öppnat sig efter att ha tagit emot brassens ”Windmill punches”, och kombinerat med den intensiteten som ”The Axe Murderer” tar med sig i varje match så är det inte så konstigt.
Nostalgin kickar in varje gång jag ser Silva svinga som om han försökte vifta bort ilskna bin, och det är magiskt att se, det är något som glädjer mig. Vissa gläds av solsken eller ett barns skratt, men jag gläds av att se Wanderlei Silva svings vilt och sedan knocka sin motståndare. Det är den ”allt eller inget”-stilen som gjort honom så populär, och som dessutom gjort hans matcher så våldsamma. Han verkar inte ha ändrat sin fightingstil, både på gott och ont. Härnäst möter han Brian Stann på UFC on Fuel 8 i Japan, och jag må inte vara en japan som såg Silva tävla flera gånger på Saitama Super Arena, men jag kommer heja på brassen som om en ”H-Bomb” väntar mig om ”The Axe Murderer” förlorar.
Nu har jag knappast fått med alla typer av kännetecknande slag och grepp, men jag har belyst några klassiker och personliga favoriter i denna korta artikelserie. Utan att räkna med klassiker, vilka är era personliga favoritslag- och grepp som utförs bäst av en viss fighter?
