Efter alla spektakulära prestationer under förra helgens UFC 202: Diaz vs. McGregor II fick vi i stort sett se sju riktigt stora vinnare. De olika divisionernas landskap har nu förändrats en aning och det återstår att reda ut vad som väntar härnäst.
7. Lorenz Larkin
Lorenz Larkin (18-5, 1 NC) har gång på gång bevisat varför weltervikten är den rätta viktklassen för honom, efter att tidigare ha tävlat som mellanviktare och även lätt tungviktare för ett par år sedan.
HETAST JUST NU
På galans underkort tog han sig an topp 10-rankade Neil Magny (18-5) som han avslutade med brutala armbågar efter en ensidig match. Nu sitter han på två raka segrar och vinster i fyra av sina sex senaste matcher – samtidigt som han äntrar den fria marknaden.
Matchen var nämligen den sista på Larkins UFC-kontrakt, vilket öppnar upp möjligheten att utforska kontrakterbjudanden från konkurrerande organisationer såsom Bellator och World Series of Fighting.
Därav är det svårt att se var Larkin går härifrån. Om jag fick välja skulle jag gärna se honom göra upp mot ”Cowboy” härnäst, men det återstår först att se i vilken organisation hans nästa match kommer äga rum. Att han precis lyckats slå sig in på en niondeplats i rankingen med en så dominant vinst över en toppfighter lär minst sagt hjälpa till en hel del i förhandlingsläget.
6. Cody Garbrandt
Bantamvikten har en ny stjärna som tar stormsteg mot toppen!
25-årige Cody Garbrandt (10-0) stod för en imponerande vinst när han lyckades slå ut den veteranen Takeya Mizugaki (21-10-2) – efter endast 48 sekunder. Detta var inte hans svåraste match hittills rent rankingmässigt, men den härdade japanen har å andra sidan mer erfarenhet än någon av Garbrandts tidigare motståndare.
Nu har ”No Love” vunnit fem raka matcher i UFC och en titelchans mot mästaren Dominick Cruz (22-1) kan mycket väl vänta runt hörnet. Herrarna har börjat gå hårt ut mot varandra i media och det finns en redan grundlig rivalitet mellan dem i och med att Garbrandt kommer från Team Alpha Male.
Visst kan man argumentera att Garbrandt, som slog sig in på en sjätteplats i rankingen efter helgens vinst, eventuellt skulle behöva en till vinst för att bli aktuell. Men å andra sidan är det bara TJ Dillashaw (13-3) och Bryan Caraway (21-7) över honom i rankingen som inte kommer från förlust eller är uppbokad.
Medan Caraway inte har imponerat lika mycket på sistone i min mening, har Dillashaw kanske gjort sig mer förtjänt av chansen på papper. Men då han redan har mött Cruz, om än med ett kontroversiellt resultat, ser jag hellre att obesegrade Garbrandt får chansen först.
5. Mike Perry
Den 24-årige welterviktaren Mike Perry (8-0) hoppade in på drygt två veckors varsel för att ta sig an den betydligt större Hyun Gyu Lim (13-6-1) på galans huvudkort.
Han var en stor underdog inför matchen, men gick in och bevisade att han är här för att stanna genom att knocka sydkoreanen redan i den första ronden. Många skriverier i samband med matchen har handlat om hur han betedde sig på invägningen samt hur hans hörna slängde sig med rasistiska uttryck mot Lim. Men med åtta raka vinster – som alla slutat via T/KO – är det uppenbart att Perry har krut i nävarna som få och är en fighter med stor potential att göra ett avtryck i divisionen.
Efter matchen slängde han iväg utmaningar till flera stora toppnamn, men han lär behöva visa upp sig lite mer innan de matcherna blir verklighet. En mer rimlig matchning som han också uttryckte sitt intresse för är dock ett möte med Colby Covington (10-1), som även han lyckades avsluta sin match på galan och nu sitter på tre vinster och en förlust i UFC.
4. Donald Cerrone
Vilken kombination!
Donald ”Cowboy” Cerrone (31-7, 1 NC) fortsätter att imponera och redan vunnit tre raka matcher i år – samtliga som welterviktare. Efter helgens spektakulära vinst mot Rick Story (19-9) är han just nu den enda fightern som är topprankad i två separata viktklasser.
I och med att Cerrone inte har stängt dörren för att gå fler lättviktsmatcher är möjligheterna många för honom i dagsläget. Han har en vinst mot den regerande lättviktsmästaren Eddie Alvarez (28-4) och passade på att slänga iväg sitt namn i titelmixen i sin segerintervju, men även om det vore en spännande match att se finns det för många potentiella utmanare just nu och att han skulle gå före i kön känns inte helt rimligt.
Istället ser jag helst ”Cowboy” fortsätta vara ”Cowboy” ett litet tag till och helt enkelt ta de matcher som presenterar sig. Han har redan öppnat upp för en match mot Erick Silva (18-7, 1 NC) om en månad, men eftersom Silva har en motståndare lär det inte hända.
Helst skulle jag, som ovan nämnt, vilja se en match mot Larkin, men det det återstår att se hur hans förhandlingar utspelar sig. Om man ska tänka strategiskt är det nog smartast för honom att stanna kvar i weltervikten för närvarande och eventuellt ta sig an någon som Kelvin Gastelum (12-2) – ett topp 5-namn som likt Cerrone är på uppgång, men samtidigt kanske inte blir en lika tuff matchning som resten av divisionens absoluta toppfighters.
3. Anthony Johnson
Det känns nästan bekräftat nu: Anthony Johnson (22-5) slår hårdast av alla i hela UFC. ”Rumble” behövde bara en 13 sekunder och en uppercut för att tvärknocka topprankade brasilianaren Glover Teixeira (25-5) och kamma hem sin tredje raka vinst via avslut.
Det lite ironiska, för er som läser denna lista, är att ovannämnda Larkin gått från lätt tungvikt hela vägen ner till weltervikt där han verkar ha hittat hem, medan Johnson tvärtom har gått upp från weltervikt till lätt tungvikt. Det är inte lätt att hitta rätt viktklass och ibland behöver man uppenbarligen experimentera lite först.
Nu väntar en match om bältet för Johnson utan tvekan. Det enda står återstår att se är vilket bälte han först får chansen att utmana om.
Då interimmästaren Jon Jones (22-1) ser ut att komma lindrigare undan än man först trodde, och eventuellt få så lite som en varning, så har UFC:s vd Dana White öppnat upp för möjligheten att först boka Jones vs. Johnson för att ta reda på vem som möter mästaren Daniel Cormier (18-1).
Vissa har klagat och menat att det är fel, men själv skulle jag inte klaga. Det är den enda toppmatchen vi inte har fått se, herrarna har varit bokade mot varandra tidigare och Jones är trots allt ”the man” trots att han satt sig i klistret gång på gång. Johnson har med sin enastående slagkraft möjlighet att knocka precis vem som helst och att bli den första att besegra Jones skulle förmodligen vara en större vinst för honom än en revansch mot Cormier. Vid eventuell vinst skulle dessutom returen mot Cormier bli ännu större, så jag tycker inte Whites plan här låter fel alls.
2. Nate Diaz
Nate Diaz (19-11) må ha förlorat returmatchen mot McGregor på poäng, men i verkligheten har han inte förlorat någonting. Han har gått från att tjäna femsiffriga belopp för sina matcher till att nu ha kammat hem en grundlön på två miljoner dollar (!) – nästan lika mycket som Brock Lesnar (6-3) fick ut på UFC 200.
Dessutom är det svårt att inte se Diaz som vinnare överlag när man tittar på de två matcherna mot irländaren. Först vann han via submission – för att denna gång förlora knappt via ett jämnt majoritetsdomslut i en av tidernas bästa matcher.
Om en domare hade dömt annorlunda kunde domslutet lika gärna ha slutat oavgjort här och även om jag inte alls håller med om det, så finns det många som ansåg att han till och med förtjänade vinsten. Men hans egen submissionvinst är inte lika diskutabel och en trilogi mellan herrarna är oundviklig.
Hur mycket man än redan visste att Diaz är en tuffing som alltid går framåt, blev man ändå förbluffad av hur pass mycket stryk han kunde ta utan att backa och vilket enormt krigarhjärta han faktiskt har. Oavsett resultat kan man inte kallas en förlorare efter en sådan här historisk insats.
Efteråt klargjorde Diaz att han inte vill ta någon annan match än en tredje mot McGregor härnäst. Det återstår att se vad som händer, men om jag styrde rodret i UFC är det precis det jag skulle boka härnäst.
1. Conor McGregor
”Surprise, surprise – the king is back!”
Fjäderviktsmästaren Conor McGregor (20-3) begärde den omedelbara returmatchen mot Diaz och var på många sätt tvungen att vinna för att kunna behålla mycket av sin hype. Medan de flesta som trodde på honom hade förväntat sig en knockout, visade det sig dock att vi fick se ett av tidernas bästa femronderskrig istället.
Även om matchen till viss del bekräftade att konditionen är ett av hans största hål, så fick ”The Notorious” chansen att visa en krigarinstinkt som vi inte tidigare har fått se från honom. Han bevisade att han kan gräva djupt även i mästarskapsronderna och härda ut motgångarna hur trött han än är.
Nu är han återigen tillbaka i vinstkolumnen och sitter som vanligt i ett trevligare förhandlingsläge än de flesta. Det som stryper hans rörelsefrihet är emellertid att han trots allt är mästare och måste hålla sig till sin viktklass om han vill ha kvar bältet.
Även om det är en skev situation beträffande fjäderviktsdivisionen, ser jag emellertid hellre att man låter boka en till match om interimtiteln innan McGregor återvänder. Irländaren kommer eventuellt tvingas vara borta i ett halvår med en bruten fot, och det vore på tiden att Max Holloway (16-3) får sin titelchans mot interimmästaren Jose Aldo (26-2).
I och med att det återstår att se hur länge McGregor tvingas vara borta är det svårt att spekulera i hans nästa match. Det har snackats om en retur mot Aldo eller en potentiell titelmatch i lättvikt mot Alvarez, men jag känner att en tredje match mot Diaz är mest aktuell för att få ett avgörande. Hur UFC sedan väljer att göra med hans bälte tycker jag är rätt irrelevant. Jag menar, vill han återvända till fjädervikten kommer han ändå att betraktas som den riktiga mästaren i folkets ögon oavsett.
Vilka matchningar skulle ni helst se för dessa herrar härnäst? Tyck till!
Foto: Jeff Bottari/Zuffa LLC/Zuffa LLC via Getty Images