UFC81 var en riktigt bra gala. Endast 2 av totalt 8 sända matcher gick till domarna, resten avslutades med högklass-submissions och brutala TKOs. Det blev dock ingen direkt upset, men personligen är jag helt klart nöjd.
Tyson Griffin vs Gleison Tibau
Den första matchen som kördes igång med den alltid lika intressanta Tyson Griffin vandra in till oktagonen till Eye of a Tiger. Efter Bruce Buffer skrikit ”We are live” i micen så körde dom igång matchen. Storleksskillnaden mellan Griffin och Tibau var genast uppenbart och första ronden var mest uppstående med utbytandes knytnävar samt sparkar. Otrolig fart och energi gav en perfekt öppningsmatch. Med drygt en minut kvar på ronden gör Tibau en snygg nedtagning på Griffin, vilket gav ett resultat av att Griffin nästan blev submittad av en armbar.
HETAST JUST NU
Rond 2 startades med en och annan knytnäve för att köra en clinch mot stängslet. Strax efter släpper dom och ytterligare utbyten av nävar med ca 2 träffar var på varandra och ännu en nedtagning från Tibaus sida men han lyckas inte hålla Griffin nere på marken. Flera slag utvecklas och Tibau gör också ett ytterligare försök på nedtagning innan ronden är slut.
Tibau får ner Griffin på mattan efter dryga en minut in i tredje ronden. Griffin är dock riktigt skicklig på ryggen men kämpar ändå riktigt hårt för att hålla ner Tibau. De lyckas komma upp på fötterna igen och Griffin får till tre stenhårda slag mot levern och man ser verkligen Tibaus smärta. Det blir en kort clinch med lite footstomps som Griffin bjuder på. Matchen avslutas med ytterligare en del nävesutbyten.
Griffin får till domarnas beslut och alla ger 30-27 till honom. Vilket jag lite halvt håller med om. Jag höll dock inte med om buen som publiken bjöd på.
Ricardo Almeida vs Rob Yundt
Almeida är tillbaka i UFC efter nästan 50 galor. Matchen börjar kvickt med ett antal slag och Almeida gör därefter en snygg nedtagning, han får snabbt tag om halsen på Yundt och det verkar som Yundt i det här läget får panik. Han ställer sig upp för att försöka göra en bodyslam men på något sätt misslyckas och får till en kullerbytta. Almeida vägrar nu släppa taget och Yundt blir tvingad att klappa. Jag tyckte själv att detta skulle bli Submission of the night men så blev inte fallet.
Jeremy Horn vs Nathan Marquard
När Jeremy Horn kommer upp i oktagonen börjar vi diskutera om han ens är i form. Han ser rätt plufsig ut, om man ska vara så elak, men ändå totalt samlad och fokuserad. Så fort domaren ropar igång matchen går Marquard på Horn och får ned honom på mattan. Det märks att Horn inte har energin för detta men ger inte upp. Hans erfarenhet med över 100 mma-matcher så är han ändå samlad. Marquard dominerar på golvet och efter halva ronden är dom uppe på fötterna igen. De stannar dock inte där länge och denna gång tar horn ner Marquard men hamnar på rygg. Ronden avslutas med ett ruskigt snyggt submission-försök från Horns håll men han har den inte riktigt tight nog.
Tidigt i rond två får Marquard till en misslyckad spark, halkar och hamnar på ryggen. Horn hoppar på direkt och en del slag utdelas liggandes mot både huvud och kropp. Dom ställer sig snabbt upp, Horn gör ett försök på nedtagning igen och Marquard får tag på en guillotine. Det ser ut som Horn halkar till och hamnar på knäna medans Marquard fortfarande stod med taget runt halsen och Horn blir tvingad att ge upp.
David Heath vs Tim Boetsch
Matchen börjar ståendes och Boetsch visar sig ha en väldigt intressant sparkstil och lyckas få flera att landa. Heath hade väldigt svårt att anpassa sig och har antagligen väldigt ont i magen idag. Boetsch gör ett väldigt misslyckat försök på en nedtagning men dom båda två stannar kvar på fötterna. Boetsch fortsätter att plåga Heath med sparkarna och får efter ett tag ett par rejäla knän. Heath blir helt groggy men lyckas ändå slå tillbaka. Boetsch bokstavligen plockar upp Heath och kastar in honom i buren, Heath landar på huvudet, är oförmögen att försvara sig och domaren bryter. Mycket imponerande.
Frank Mir vs Brock Lesnar
Matchen startades i princip på mattan efter att Mir tog ner Lesnar direkt. Lesnar tar dock kontroll direkt och det regnar kraftiga slag mot Mirs huvud. Mazzagatti ställer sig snabbt emellan och gör en timeout då Lesnar träffade Mir i bakhuvudet med två slag. Utan någon varning så tog Mazzagatti bort en poäng i kortet från Lesnar, något jag inte tyckte var helt korrekt. Matchen börjar sedan igen med de båda ståendes. Den stora frågan var då om Mir skulle ge upp eller bli knockad ifall matchen tilläts fortsätta. Matchen fortsatte dock och efter en stenhård höger faller Mir till mattan. Lesnar följer snabbt efter och det börjar regna kraftfulla slag. Mir lyckas parera dom relativt bra och lyckas få till två försök till armbar. När dock Lesnar lyckas komma upp på benen så får Mir tag på ett av hans ben, vrider Lesnars ben så han faller och sen lyckas fånga Lesnars fot när han försöker fly. Vrider om och Lesnar blir tvungen att ge upp.
Tim Sylvia vs Antonio Rodrigo Nogueira
Jab jab jab jab är Tim Sylvias motto och han kör på samma stil denna gång. Efter nästan en minut gör Nogueira ett försök till en nedtagning men misslyckas rätt rejält och lägger sig frivilligt på rygg och Sylvia lägger sig i hans guard. Sylvia vill uppenbarligen inte ligga där och reser sig upp rätt snabbt. Sylvia får till en rejäl höger och Nogueira faller handlös till mattan. Rejält groggy gör han allt för att försvara sig mot Sylvias ground and pound. Sylvia förstår att det knappt ger något och ställer sig upp för att hindra att Nogueira kan återhämta sig. Nogueira har rejäla svårigheter att hålla balansen och faller bakåt med Sylvia över sig ganska snart. Nogueira överlever dock ronden med rätt stora svårigheter.
I andra ronden lyckas Nogueira lite bättre i utväxlingarna och får till en del fina slag på Sylvia. Han slösar dock stora mängder energi flera gånger under ronden med att försöka få ner Sylvia på marken. Sylvias alldeles för effektiva nedtagningsförsvar visar sig dock och Nogueira går fruktlös därifrån. Nogueira äter dock en hel del nävar under denna rond.
Den tredje ronden kommer ut jabbandes från Sylvias håll men Nogueira drar snart ner Sylvia i hans guard vilket är ett riktigt smart drag. Han dominerar Sylvia på marken och gör ett rull och får Sylvia på rygg. I nästa vändning plockar Noguiera Sylvias nacke och effektivt håller fast en giljotin och Sylvia måste ge upp.
Chris Lytle vs Kyle Bradley
Matchen börjar svingandes, båda vevar rejält. Bradley drar det korta strået och ramlar med huvudet nedåt efter ett par rejält hårda nävar. Lytle avslutar Bradley efter endast 33 sekunder. Bradley blev också så pass groggy att han trodde matchen fortfarande var igång och försökte hålla domaren i sin guard. Mycket imponerande från Lytles sida och hans smeknamn ”Lights Out” passar uppenbarligen mycket bra.
Rob Emerson vs Keita Nakamura
Här är vi framme till den tråkigaste matchen på hela galan. Emerson visar att han har en hel del mer tillgångar än Nakamura. Med både rejäla sparkar mot benen som får Nakamura att dra undan redan innan han ens försökt sparka och med slag som smiter rakt förbi Nakamuras guard. Utväxlingarna fortsätter ronden igenom tills Nakamura i slutet får till ett rejält knä som fäller ner Emerson till mattan. Nakamura lyckas dock inte avsluta och matchen avslutas med en nedtagning av Nakamura vilket troligen kunde ha avgjort matchen om det gjordes tidigare.
Andra ronden går vidare med att Emerson är överlägsen Nakamura med både sparkar och slag. Nakamura får dock till en del knän och till slut med en nedtagning. En intressant del under denna rond var att Emerson lyckades öppna upp ett cut på Nakamura när han på något vänster gör en baklänges-armbåge när han flyr upp från mattan.
Tredje ronden är i princip exakt likadan som de två tidigare. Emerson fortsätter med sparkar och slag, Nakamura får till något knä någon gång ibland men inte mer än så. Nakamura får även ner Emerson men lyckas inte göra något väl nere.
Matchen slutar med ett delat beslut till Emersons fördel.