UFC-svenskan Bea Malecki (4-1 MMA, 2-1 UFC) återhämtar sig sakta men säkert från sina långvariga hjärnskakningssymtom.
Malecki bjöd på en spännande UFC-debut när hon tog sig an Duda Santana, som hon lyckades strypa ut i andra ronden. Därefter radade hon upp ytterligare en imponerande vinst mot Veronica Macedo innan hon fick ta sig an den tuffa brasilianskan Josiane Nunes. Mot Nunes blev den dessförinnan obesegrade Malecki nedslagen och knockad efter en snabb kontring mot slutet av matchens första rond.
HETAST JUST NU
Sedan dess har det varit en lång väg tillbaka till träningen, och för en stund verkade det som att kampsportskarriären var över. Men kärleken till MMA visade sig vara för stark. Nu har hon sakta börjat trappa upp träningen igen och hoppas på att eventuellt få återvända till oktagonen. Samtidigt har den svenska thaiboxningstalangen inte bråttom. Hjärnhälsan är nämligen hennes första prioritet, något som hon tycker att de flesta inom kampsportskulturen inte har förståelse för.
– När jag tränade förut – jag vill inte säga i vilket gym och när, det är onödigt att nämna – hade jag ju redan hjärnskakning, berättade Malecki till MMAnytt. Jag var tvungen att ligga hemma i ett mörkt rum i två veckors tid. Jag kunde inte titta på mobilen, jag kunde knappt titta ut ur fönstret på grund av solljuset. Det här var ett bra tag sedan, nästan två år tillbaka. Jag var tillbaka och tränade igen när jag liksom kunde titta ut ur fönstret utan att bli bländad. Och då kändes det (från folk på gymmet) som att ”Nu är du tillbaka igen och nu kan du börja köra hårt och sparra”. Jag mådde så dåligt. Jag kände att mina muskler var helt orklösa och jag kunde knappt träna. Det kändes som att jag var övertränad utan att ens ha tränat.
– Och det kan ju också vara ett symtom på att det är något som är galet med hjärnan. Att man blir orklös i musklerna och inte kan göra någonting alls. Då fick jag såklart ännu fler smällar i huvudet för att jag inte ens kunde försvara mig och det var helt kaotiskt. Jag har försökt att inte ta emot så många onödiga smällar, men det är svårt när man har folk som försöker pusha en till att träna om man inte riktigt säger till. Eller man säger ju till, men det tas inte på allvar. Det känns som att det är väldigt många som inte har någon form av uppfattning av hur man ska träna när man har fått en hjärnskada. Det är en brist på kunskap där och sättet jag gjorde det på var ju absolut inte bra.
Problemen med hjärnan började ett bra tag tillbaka, redan innan MMA-karriärens första förlust mot Nunes. Malecki berättar till MMAnytt att hon knappt kände igen sig själv i matchen och att hon tror att den hårda träningen och de ständiga slagen mot en redan skadad hjärna kan ha legat till grund för hennes prestation.
– Resultatet blev ju att jag knockades i min senaste match och det är inte så konstigt om man går in med en hjärnskada. Jag tror att jag hade någon form av hjärnskakning när jag gick in i matchen. Sen hade jag kunnat bli knockad ändå – det är inte någon form av bortförklaring. Jag menar bara att man inte ska bli förvånad över att det blir så när man ständigt får slag i huvudet och aldrig låter hjärnan läka. Och sen tycker jag inte att jag känner igen mig själv i matchen överhuvudtaget. Visst, vinna eller förlora, men man kan fortfarande göra en bra insats och det tyckte jag inte att jag gjorde.
HETAST JUST NU
- UFC-legendaren ryter ifrån mot Dana White: ”Hoppas att du ser detta”
- Max Holloway släpper uttalande efter förlusten i trilogimötet på UFC 276!
- VIDEO: Sean O’Malley häcklas av forne UFC-mästaren – Under liveintervjun!
Bea Malecki uppdaterar fansen om hälsan: ”Nu börjar det kännas bättre”
Under tiden som hon återhämtat sig från problemen med hjärnan har Malecki varit upptagen med sitt heltidsjobb som maskiningenjör. Ännu är hon inte helt frisk, men hon har på senare tid lyckats etablera en grundläggande träningsrutin. Den plötsliga övergången till regelbunden träning, om än av lägre volym än hon hade önskat, har hon även jobbet att tacka för.
Det var nämligen efter att ha spelat badminton med kollegorna som hon fick upp träningssuget igen och började känna sig redo för något lättare motion. Heltidsjobbet har även haft en positiv inverkan på hennes mentala välmående, eftersom hon slipper stressa över privatekonomin. Det är något som hon tror kommer att göra henne till en bättre fighter, eftersom hon nu kan sätta fokuset helt på att ge hjärnan en chans att läka.
– Jag har jobbat sedan november förra året och nu har jag även fått ett nytt jobb. Nu kommer jag att börja jobba som konstruktör för kablage för lastbilar. Så det är också en ingenjörstjänst. Superkul. Jag börjar faktiskt denna vecka så det är helt nytt. Det känns bra att ha ett heltidsjobb och jag tror till och med att det kommer att göra mig till en ännu bättre fighter.
– Att ha säkerheten av ett jobb när du går match innebär att du inte känner samma typ av press. För jag har alltid känt (inför matcherna) att ”Om du inte vinner så kan du inte betala hyran”. Och det är en press som jag inte tror är bra. Vissa personer kan tycka att det är en bra motivation och andra tycker att det är dåligt, men jag vill gå in i en match för att jag tycker att det är kul. Jag har alltid gjort jättebra ifrån mig i mina boxningsmatcher för det är inget som har påverkat huruvida jag kan köpa mat eller betala min hyra. Det är en press som jag inte vill ha, utan jag vill bara ha att, ”Nu ska du vinna”. Men det är en annan form av press och gör det enklare att ha kul. För det handlar i slutändan om att ha kul när man fajtas.
På senare tid har hon mått bättre och därmed kunnat trappa upp träningen, men samtidigt är Malecki medveten om att hon fortfarande har en lång väg att gå innan hon är matchredo.
– Nu börjar det kännas bättre. Nu har jag väl kunnat pressa kroppen lite mer än förut. Innan så kunde jag inte träna och kände mig spyfärdig bara jag ökade pulsen. Det tog tid för mig att förstå att jag kan inte träna så som jag gjorde förut, åtminstone just nu. Jag måste ta det på allvar. Sen när jag inte fick läkarens godkännande att börja träna så kände jag att jag måste börja lyssna på min kropp och på hur jag känner mig.
– Men som sagt nu känns det bättre. Jag har kunnat träna sedan två månader tillbaka. Jag började gå på crossfit och så har jag kört de lugnare passen där det är mer styrka och inte kondition. Jag körde ett konditionspass och det kändes väl okej men jag kunde inte ta i allt vad jag hade. Jag var jättesnurrig efteråt. Det kan ju vara för att man inte är i form såklart, men det kändes annorlunda. Jag vet inte riktigt och jag vågar inte chansa heller för de säger ju att man måste gå enligt den här trappan och känns det inte bra då får man gå ner ett trappsteg igen. Så det är ett evigt trampande på de här trapporna tycker jag. Man går upp och ner, upp och ner, och går man upp för snabbt då får man gå ner igen… Men nu känns det ju bättre och det är bra. Nu tränar jag en gång i veckan vilket känns helt sjukt, men det känns så kul att ha träning som vardag igen. Sen har jag försökt springa en gång i veckan. Och så brukar jag spela badminton med jobbet varannan vecka. Ibland känner jag mig yr om jag kör någon form av stötträning. Nästan som att hjärnan flyttar på sig.
När hon kan tänkas återvända till oktagonen är ännu ett frågetecken. Innan försökte hon göra för mycket, för tidigt, i ett försök att ta sig tillbaka till tävlingen så snart som möjligt. Men när det stod klart att hon skulle dras med hjärnproblemen ett längre tag bytte UFC-svenskan strategi. Snart känner hon sig redo att börja med grappling och mittsträning igen, men sparring lär det inte bli tal om riktigt än. För Malecki finns det självklart inget viktigare än hjärnhälsan, även om de runtomkring inte alltid kan förstå det.
– Jag kämpar på. Sakta men säkert, nu kör jag det här, får in en vardag i att jag gör det här. Sen som sagt att gå över till grappling och sen kanske något lite mer våldsamt… Vill hela tiden öka men ändå se till att jag gör det på rätt sätt. För jag måste verkligen ta det här seriöst och om jag ska kunna fajtas igen så kan jag inte göra som många andra och bara skita i det, för det funkar inte och folk får tycka vad de vill. Jag orkar inte bry mig om vad folk tycker och tänker och tror, för det är min hjärna och jag vill jättegärna att den ska fungera i resten av mitt liv. Jag är bara trettio bast, det är många år kvar att leva och jag måste bara göra det här på rätt sätt.