MMAnytt fortsätter att expandera och når nu ut till allt fler. Vi hade dock inte kunnat göra vårt jobb om det inte varit för våra trogna läsare.
I takt med att MMAnytt växer så vill vi även ge en inblick i vårt dagliga arbete och bjuda in både gamla och nya läsare att lära känna människorna som ligger bakom de tusentals av artiklar som vi publicerat sedan starten.
HETAST JUST NU
Hittills har vi pratat med eldsjälen Ashah Tafari och den resande skribenten Matias Andres. Denna vecka bekantar vi oss närmare med en skribent som varit med sedan sommaren 2017: Stefan Romare.
*
Berätta lite om dig själv, Stefan. Vart är du ifrån och när började ditt intresse för MMA?
Född 1987 och uppväxt i en förort på blåa linjen. När jag gick i högstadiet såg jag för första gången MMA – en brutal knockout av Tank Abbott där hans motståndare faller ihop som en säck potatis. Detta skrämde mig och gjorde att jag inte tittade på MMA på ett år. Jag är inte helt hundra på vilket år det var jag började titta men det var ett par år innan The Ultimate Fighter.
Innan dess hade jag egentligen noll intresse för kampsport, var mer intresserad av fotboll/hockey.
Jag drogs till sporten på grund av dess simpla natur, få regler och så nära ”en äkta fight” som möjligt. Kommer ihåg att jag åkte hem från skolan och kunde inte tro att mina två PRIDE-favoriter på den tiden, Mirko Cro Cop och Fedor Emelianenko äntligen skulle mötas.
Mina vänner är precis som jag MMA-fans så under åren växte intresset. Nu har mina söndagar (ja, jag kollar inte UFC live utan streamar den lagligt dagen efter) blivit heliga och alla som känner mig vet att det inte är någon idé att planera något med mig på en söndag – då är det UFC som gäller.
Jag är helt out of the loop vad gäller alla andra sporter, jag är all in på MMA och i princip all media jag konsumerar är MMA-relaterad.
Hur kom det sig att du började skriva för MMAnytt?
När jag mellan 2011 och 2015 bodde utomlands så jobbade jag en del med översättningar och skrivande. Jag har aldrig direkt konsumerat svensk media, framför allt inte MMA-media men av någon anledning gick jag in på en MMAnytt-artikel om Magnus Samuelsson. Min första tanke var – Samuelsson borde ju ha extremt många engelsktalande fans som är intresserade av denna intervju, jag borde översätta den!
Så jag slängde iväg ett mail till MMAnytt och hade tur – de hade precis dagarna innan funderat på hur de skulle gå till väga för att ta MMAnytt till den internationella marknaden. Jag träffade sedan Bobby och Ashah på en fika, vi hade trevligt på en gång och jag visade att jag var ”balls deep” i MMA. Jag började sedan skriva fighterprofiler för att sedan gå över till att skriva nyheter.
På Redaktionen pratar vi mycket om MMAnytts framtid – Har du några egna visioner gällande 2018?
Mitt mål för MMAnytt i allmänhet är att få det att fortsätta växa, förhoppningsvis rekrytera skribenter på andra språk och se till att MMAnytt har en stark närvaro på alla events runt om i världen. Jag ser även gärna att vår podcast utvecklas lite mer och att vi ska börja ha med lite intressanta gäster i studion.
Jag vill även att MMAnytt ska producera mer videomaterial både i form av podcast och reportage från olika gym – både i Sverige och utomlands. Jag sa när jag började ”I’m not here to take part, I’m here to take over!” (Conor snodde det från mig), jag har även en halvseriös dröm att jag ska bli Sveriges Ariel Helwani. Måste nog jobba lite på näsan dock.
Du följer sporten dagligen och på nära håll. Vad har du sett för förändring under de senaste åren och vad tror du att vi kommer att få se under 2018?
Både positiva och negativa förändringar. En sak som fick mig väldigt intresserad i början var att de bästa mötte de bästa – Chuck mot Randy, Fedor mot Cro Cop osv. Sedan kom McGregor-eran och nog för att jag uppskattar den extra ”flavor” han tar med till gamet så har alla copy cats gjort att många divisioner inte går framåt i samma takt då många söker money fights.
Den senaste trenden dock med ödmjuka mästare (Whittaker, Namajunas, St-Pierre innan han lämnade ifrån sig titeln) gör mig dock glad, jag hoppas vi går tillbaka mot ”Bushido”-känslan där det handlar om tävling och respekt för sin motståndare. Visst kan man likt Chael Sonnen och Conor McGregor skapa lite hype kring fighten, men helst inte på respektens bekostnad.
Under 2018 tror och hoppas jag att ”the good guy”-trenden fortsätter, interim-bälten försvinner och att mästare försvarar sina bälten ett par gånger om året mot topp-contenders. Självklart är min största önskan för 2018 att Alexander Gustafsson ska få en andra chans mot Daniel Cormier – och ta bältet! Om det är någon fighter där ute som förtjänar en titel så är det Gustafsson!
Om du själv fick välja en motståndare att gå fem ronder med, död eller levande, vem hade du valt?
Helt klart en död motståndare – lättast.
Skämt o sido, det är en svår men mycket intressant fråga. Man vill ju på ett sätt gå fem ronder mot en legend – om jag får välja fighter i allmänhet är det svårt att välja någon annan än Muhammad Ali, ska jag vara MMA-specifik så vill jag nog möta Kimbo Slice. Pratar vi endast levande personer så vill jag nog möta the GOAT – Demetrious Johnson.
Vilken match vill du helst se under 2018?
Vet inte om det finns någon bättre match än Khabib Nurmagomedov mot Tony Ferguson, eller Cain Velasquez mot Stipe Miocic? TJ Dillashaw mot Demetrious Johnson? Vilken fight som helst med Nick och/eller Nate Diaz? Cris Cyborg mot någon RIKTIG fjäderviktare (Megan Anderson, Cindy Dandois?) Ben Askren mot GSP? Gustafsson vs. Cormier 2?
Otroligt svårt att välja men med kniven mot strupen kan jag inte välja bort mina Stockton-homies – Diaz-bröderna: Nick Diaz vs. GSP 2 och Nate Diaz mot McGregor 3.
Vilket är ditt bästa MMA-minne under 2017?
Det måste definitivt vara min första UFC-gala som reporter: UFC Fight Night: Cerrone vs. Till i Polen. Resan i sig var kaotisk och man hade inte en lugn stund från första till sista dagen. Att få träffa några av mina favoritfighters/MMA-personer (Cerrone, Till, Dan Hardy, Lorenz Larkin, Mike Perry, Aljamain Sterling, Danny Castillo) samt lära känna de andra reportrarna och på ett sätt känna mig som ”en i gänget” trots att jag är total nybörjare var otroligt.
Att hänga på fighterhotellet och bli anklagad för att snacka skit om Warlley Alves och Urijah Faber, varpå Alves (som fightades nästa dag) går fram mot mig med väldigt arg blick, för att sedan krama om mig när han väl kom inom striking distance. Vi satt sedan i över en timme och snackade om allt möjligt tillsammans med hans manager(?) Gilberto Faria och jag kände mig väldigt bekväm med dem.
Jag har aldrig varit så trött men ändå pigg samtidigt som under de häktiska dagarna i Gdansk.
Att åka till Las Vegas och vara med under en fight week för en stor PPV, se Ariel Helwanis näsa i verkligheten, bli inbjuden att besöka UFC Performance Institute, Mayweathers boxningsgym och känna mig som en bebis när jag skakade han med Francis Ngannou var självklart otroliga upplevelser också.
Göra mina första försök som intervjuare framför kameran (med blandade resultat) samt intervjua fighters i mediarummet i T-Mobile Arena, att balansera det med att samtidigt hinna ta bilder var både kul, utmanande och utmattande.
Om våra läsare vill komma i kontakt med dig, hur ska de gå tillväga?
Lättast är väl via Facebook Stefan Romare, annars kan man alltid maila in till redaktionen på [email protected] och komma med frågor eller synpunkter.
VIP på Club Hyde i Bellagio Hotel i Las Vegas – Foto av Chris ”The Kiss” Spang,
Fem snabba:
- Favoritfilm: Fear and Loathing in Las Vegas
- Favoritresmål: Chiang Mai
- Favoritfighter: Genki Sudo
- Favoritmatch: Gustafsson vs. Jones
- Favoritmat: Bobbys hummer
*
Har du några egna frågor till Stefan eller resten av redaktionen?
Skriv i kommentarsfältet eller kontakta Stefan direkt!
*
Vi kommer under den kommande tiden att jobba hårdare för att förbättra vårt arbete på sidan och vi ber om hjälp från er läsare. Kom gärna med tips och konstruktiv feedback för att hjälpa MMAnytt att fortsätta vara nordens största kampsportssida och växa ytterligare!
Bilder: Privata