Människan är till stora delar ett vanedjur och det gäller även när det kommer till upplevelsen att titta UFC. Det finns vissa saker vi förväntar oss som en del av upplevelsen, det som gör att man känner igen sig och att det känns genuint.
HETAST JUST NU
Vi är vana att höra snacket som kommentatorerna Mike Goldberg och Joe Rogan ägnar sig åt innan, under och efter matcher. ”Goldie” försöker hänga med i svängarna, kasta ur sig förberedda jämförelser, ta emot anmärkningar på vad han sagt av sin kollega och samtidigt försöka klämma in alla budskap från sponsorerna han ska hinna prata om under reklamen. Rogan tjatar om vilket pungskydd deltagarna borde använda och ibland slinker ett och annat olämpligt skämt fram.
Vi är även vana att se Bruce Buffer välkomnar publiken, påminna oss om att sändningen är live och även vilka tuffa smeknamn deltagarna på galan har. Vid det här laget är vi även vana vid att se Arianny Celste strutta runt buren med skylt för att påminna om vilken rond det är och man får ducka för den obligatoriska slängkyssen. I oktagonen känner vi oss trygga när vi ser att domare som Herb Dean och John McCarthy har fått förtroende att hålla ordning under matcherna.
När det sedan är dags att knyta ihop säcken berättar Dana White om biljettintäkterna, vem som fick galans bonusar och sedan tar han emot frågorna från den samlade pressen.
Denna helg var det dock inte lika enkelt att ge oss tittare exakt det vi är vana vid då det hölls två galor på vars sin sida av jorden, den ena på den australiensiska guldkusten och den andra i syndernas stad i Nevadaöknen. Det var ju omöjligt för dem att vara på två platser samtidigt.