Genki Sudo
Då nyhetsflödet idag varit lite tunt lägger jag upp den här artikeln idag Söndag istället för imorrn…
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
Jag talade nyligen med ett par mma-fans som verkligen brinner för MMA och slukar allting både i nyheter och i galor. När en av dom name-droppade en del innovativa fighters tog jag upp Genki Sudo. Alla blev tysta -”Genki? Sudo? Vem är det?” undrade alla. Då slog det mig att kanske fler inte känner till den numera legendariske Neo-Samurajen Genki Sudo.
Av den anledningen handlar den här artikeln om fightern och människan Genki Sudo. Tidigare har jag skrivit om Vale Tudo och om MMA:s tidiga historia i främst makronivå. Nu kändes det dags att gå in lite på mikronivå och prata om en enskild fighter. En fighter som gick 15-5-1, men som jag ändå anser vara en av de allra bästa, på det han gjorde. Det här är inte bara en Genki hyllning utan också ett seriöst personporträtt. Vi kan redan nu konstatera att Genki inte var den bästa mma-fightern som vandrat på denna jord, men det fanns något med honom som var större än ”fighten” i som han kallar det den ”tredje dimensionen”. Den 3,5e dimensionen var och är hans ”hem”.
Sudo Genki föddes åttonde mars 1978 i Koto, Tokyo. Hans blodtyp B vilket har sin specifika betydelse (liksom alla blodtyper) i Japan, som fullvuxen blev han 1,75 cm lång och kämpade gjorde han främst som lättviktare. Han började med idrott tidigt och var som junior Japans bästa brottare i sin viktklass och representerade Japan på vm. Hans intressen var långt ifrån bara brottning, han gillade konst, litteratur och film. En av hans stora hobbys nu är kalligrafi och en annan är cigarrer. Som ni förstår var inte Genki någon vanlig kille när han började sadla om från brottning till grappling och striking. Han studerade också på Takushoku universitetet och Santa Monica university Art College. Han vann tidigt några grappling-turneringar och tränade ett tag i Brasilien där han också vann turneringar i just grappling. I ADCC gick det dock inte helt bra, där mötte han bland annat Vitor Belfort i en tråkig match (den betydligt tyngre Vitor vann på poäng). Han ställde upp i Westside Submission Tournament, en turnering som Chris Brennan drog ihop. Där vann Genki alla sina 8 matcher och Chris dömde matcherna själv (se video på de 8 matcherna längre ner).
Med andra ord var (är) Genki en mångsidig person som såg MMA och submission wrestling som en konst.
Genkis MMA-karriär (matcher)
Genki slogs sin första pro. mmamatch 1998 och då förlorade han mot Tiki Ghosn (ni vet han med det lustiga skägget som är med i TUF 10 som tränare) på poäng. Genki var ännu inte redo som fighter och hade lång väg att gå innan han skulle nå sin peak. Efter en match 1999 i Pancrase (som han vann) var han tillbaka som förlorare (1999) mot Minoru Toyonaga för att sen vinna mot Victor Hunsaker på sub.
Med andra ord var han 2-2 efter fyra matcher och mötte i sin femte match Nate Marquardt. Det tog Genki 13:31 sekunder att sätta en armbar på Nate och därmed vinna matchen. Men på den tiden hade Nate vunnit sina 6 första matcher, alla på submissions. Efter sin förlust mot Genki gick Nate sju till matcher utan förlust. Så att submitta Nate var inte någon liten bedrift. Faktum är att bland Nates förluster är det bara två som lyckats submitta honom och det är Genki Sudo och Ricardo Almeida.
Forstsättning efter hoppet
Genki fortsatte dock sin darriga start på sin karriär genom att förlora mot Kiuma Kuniouku, även det på poäng.
Med ett 3-3 record såg Genki ut att bli en intressant och innovativ fighter men inte någon ”vinnare”. Det var där nånstans det hela vände och Genki fick den erfarenheten hans unika stil behövde. Efter en oavgjord match (gick den full tid var det automatiskt oavgjort) mot Andre Pederneiras så vann Genki fyra matcher i rad vackra submissions. Den fjärde av vinsterna ägde rum på UFC 38.
Genki mötte Duane Ludwig på UFC 42 och jag minns vilket ramaskri många brast ut i när Ludwig gick hem med segern på poäng efter full tid. Som research för den här artikeln kollade jag på matchen objektivt. Det var lite som resa i minnet. Jag kan med handen på hjärtat nu säga att Genki skulle vunnit den matchen enligt mig. Troligen också med dagens domare skulle jag tro. Första ronden vann Genki utan tvekan och i den andra var matchen jämn och kunde gått till vilken fighter som helst, men Genki hade mest dominans. I den tredje ronden ground and poundade Genki Ludwig halva första delen och slog Ludwig så blodig att en läkare var tvungen att kolla på honom. Med mindre än halva ronden kvar fick dock Ludwig ner Genki och återgäldade tjänsten och låg på Genki och slog. Som många vet gillar folk comebacks och kämpaglöd. Det var något Ludwig uppvisade, men vinna matchen borde han inte gjort. Det fick iaf Ludwig att kliva upp för att möta BJ Penn. En match som BJ vann.
Det blev dags för Genki att göra en deal med k-1 (deras mma-del) och 2003 lånades han ut från UFC för att möte Eric Esch, mer känd som Butterbean! Ja, ni vet den där enormt fete mannen som väger över 160 kg. Butterbean hade slagits i vanlig K-1 (stående) men skulle nu pröva lyckan i MMA. Med tunna handskar skulle den enorme mannen kanske utgöra ett hot? Genki cirklade runt Butterbean, rullade, slog ett slag, sparkade en spark och sprang sen vidare. Med andra ord fick Butterbean slå hål i luften om och om igen. I början av andra ronden lyckade lättviktaren Genki Sudo få ner Butterbean och sätta en snabb heel hook som fick jätten att tappa. Se matchen HÄR.
Genki ägde nuvarande WEC mästaren Mike Brown
Genki skulle slåss i UFC igen och så fick det bli. Han skulle möta ingen annan än den nu berömde WEC:s 145 pounds mästaren Mike Thomas Brown. Brown hade ett record inför mötet som var 9-1 med sin ända förlust mot Hermes Franca som debuterade i MMA. Matchen pågick i 3:31 för sen hade Genki fångat Mike i en Triangle arm bar och matchen var över. Mike Brown har numera gått 26 matcher och vunnit 22. Efter det att han mött Genki fick han faktiskt också stryk av den då obesegrade Joe Lauzon. Inte många som minns/har koll på att Lauzon faktiskt slog Mike Brown.
Genki lämnade sen UFC för att slåss för K-1 i MMA. Han mötte Royler Gracie och knockade honom. Efter det väntade ett möte med Ramon Dekkers som debuterade i MMA. För den som inte känner till Dekkers så är han en holländare som var pro. thaiboxare. Han blev muay thai/kickboxing världsmästare 8 gånger och var enormt känd i Thailand på 90-talet. Han var den mest kända icke-thailändska thaiboxaren faktiskt och den första utlänningen som fick priset ”Muay Thai Fighter Of The Year” i Thailand. Han var, av sina närmaste anhängare, kallad för The Flute (Flöjten) för att han var grym på att lira flöjt. Genki behövde 2:54 för att få in en heel hook och vinna matchen som gick av stapeln på K-1 – Hero’s 1.
På Hero’s 3 vann Genki mot Hiroyki Takaya på en triangel och det var sen dags för mötet med Norifumi ”Kid” Yamamoto. Kid hade ett record på 13-1 i mma och sin enda förlust kom på ett cut efter 30 sekunder. Med andra ord ingen riktig förlust. Rivaliteten mellan Kid och Genki Sudo var stor då de tillhört varsin brottarklubb och haft ordkrig länge. Matchen i sig stoppades mycket tidigt då Genki blev nedslagen. Genki hade förlorat. Även detta något av en kontrovers även om Genki ansåg det var fair då han ju defacto blev nedslagen.
Efter den matchen gick Genki två mma-matcher 2006 som han vann på poäng och den sista på en triangel.
28 år gammal drog sig Genki Sudo tillbaka som pro. fighter till publiken och fansens förvåning. Bland annat hade han ont i nacken, men det fanns också andra skäl. Genki slogs även i K-1 (stående) en del och ett roligt möte var det mellan en Koreansk OS-medaljör (vet att han hypades som det av K-1, men nu när jag letar källa så finner jag ingen annan än K-1:s) som han sänkte med en spinning back fist. Men i K-1 (stående) gick det inte så bra totalt för Genki. Trots roliga tekniker förlorade Genki fyra av sina sex matcher där.
I MMA slutade alltså hans record vid 15-5-1.
Bruce Lee wannabe
Genkis stil
Genki Sudo hade bra striking, väldigt ovanlig och vild stil. En stil som var kul att titta på. Men trots att han vunnit på knockout både i MMA och i kickboxning är det främst hans grappling som han vann på. Hans spinning backfist vann han flera gånger med och han lyckades med sådant som en flying leg-triangle choke och flying armbar. Han gillade att dansa både utanför och innanför ringen och både distraherade och lekte med sina motståndare.
Lika mycket som han visade rolig stil inne i ringen var hans entreer koreograferade till max och han tog verkligen den biten till en helt annan nivå. Flashigt är bara förnamnet på Genkis dansanta shower. Han dansade tex. som en robot, drog i spakar som fick rök att komma ut ur en hatt han hade på huvudet (läs: Kentucky fried chicken-box), iförd vit mask. En hyllning till musikern Buckethead. Han hade alltid glimten i ögat och såg allting från matcherna till ingångarna som en konst han vill uttrycka sig med. Sen om det innebar att han klädde sig som en baseballspelare eller som bushman det spelade ingen roll. Han ville uttrycka sig och det gjorde han.
Alltid respektfull efter vinst och förlust
Han blev anklagad för att vara kaxig och spydig, men hävdade bara att han ville slappna av och ha roligt. Som en utövande budhist fanns det mening bakom det som kunde verka vara galenskap.
Efter varje match höll han upp en FN-flagga med orden ”We are all one” skrivet på den. När han kom in som besebollspelare stod det ”peace” på dräkten. Fredsbudskapet är något Genki försökte föra med in i MMA så gott han kunde.
Här är en av många highlight-filmer som gjorts till Genkis ära:
Genki efter fightingen
Egentligen under tiden han fightades skapade han ett liv utanför den. Han har under tiden sin mma-karriär och efter den totalt kommit ut med åtta böcker:
”The theory of Happiness” Random House Kodansha
”Kaze no tani no ano hito to kekkon suru houhou” Baseball Magazine
”Kami ha teeburukurosu” (God is a tablecloth) Gentosha
”Revolution” Kodansha
”Bashar Sudo Genki” Voice
”Muishiki ha itsumo kimi ni katarikakeru”” (The unconscious always speaks to you) Magazine House
”Catcher in the Octagon” Gentosha
”The Renaissance of Love and Revolution” Kodansha
Han äger ett baseboll-lag där alla måste vara över 30 år, han är en känd japansk tv-personlighet, har spelat i flera filmer, kommenterat MMA och mycket mer. Han har varit med i reklamfilmer för bland annat Coca Cola, föreläst och gjort film. Här kan ni se en trailer på senaste filmen som Genki är med i.
Nyligen har han också blivit popartist och inga mindre än EMI släpper honom. Personligen ger jag inte mycket för hans musik, men videon är ganska underhållande. Döm själva – här är hans senaste video där ni också kan se honom dansa och köra en grej på fenomenet att dansa publikt i grupp och sen bara gå sin väg. Något som gjorts i reklamer bland annat i Stockholm på Gröna Lund och på Sergels torg (Michael Jackson Tribute).
I en nyligen gjort dokumentär om Genki berättar han hur hela hans fightkarriär var som en lek och att han i början var både girig och ville nå toppen kosta vad de kostade ville. Detta ändrade sig och han kunde på riktigt inte förstå skillnaden mellan att vinna och förlora. Det viktigaste blev att skapa en show.
Han drömde om UFC, men det var först efter sina UFC matcher när han började slåss för K1 som han blev riktigt känd, K1 var mycket större. I dokumentären framkommer det att Genki var på väg att sluta fightas efter 9/11 attacken, men inte kände till något annat sätt att nå ut med sitt ”budskap”. Han tar gärna på sig rollen som en filosof och berättar att fighters ofta är timida då en viss mental styrka skaffats. Men att det i början för honom handlade om helt andra saker. Även om han blir lite kvasi och pretto i dokumentären så är det tydligt att han har ett budskap och han vill verkligen något mer än att slå och sparka. Det har han hela tiden velat.
Här kan ni se delar ihopklippta från dokumentären. Egentligen de delarna som är intressanta för att vara ärlig:
Genki på Westside-turneringen 2001 (8 snabba grapplingmatcher)
