Lektion nr 2
När man läser nyheter om vad som sker i dagens MMAscen och pratar med nya fans av sporten är det rätt tydligt att många saknar historisk kännedom om sporten. En del har hört talats om Pankration, Vale Tudo osv. Men det kan vara på tiden att gå igenom en del nedslag i historien om MMA.
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
Värt att komma ihåg att den här artikeln inte rör sig om någon heltäckande förklaring (Kanske jag borde skriva en bok i framtiden!?) av allting som har med MMA och dess historia att göra. Nej, det vore att kväva artikeln i olika snack om olika stilar och små lokala företeelser. Istället är det en sort walk through av MMA fram till 1990-talet. Med andra ord en genomgång som inte går in för djupt på alla aspekter. För att skapa en heltäckande bild av MMA:s historik så bör man gå in mer, än jag gör nedan, på de asiatiska kampsporterna det är jag medveten om.
Ledsen förresten att denna artikel först pucliceras strax efter 00.00 på måndagen (alltså tisdag egentligen). Får skylla på att jag, som Martin ”outat” gifte mig i helgen precis som Fedor.
Mycket mer efter hoppet
För länge sedan, i en galax långt, långt härifrån
Nej okej inte i en annan galax men däremot i urtiden kan man tänka sig att kampen mellan två eller flera personer ägt rum. I regel handlade det förstås om en kamp med vapen och tillhyggen. Inte sällan också kampen mellan människa och djur, kamp om herravälde. När Dana White säger att ”Alla kan förstå en fight” så har han förstås rätt. Det är utan tvekan något vi gjort sedan urminnes tider och det har skett samtidigt som krig. Skillnaden på ett slagsmål och ett krig är givetvis främst omfattningen och med vilka medel kämparna använder. Men redan innan regelrätta krig (uppskattas ha skett i större utsträckning för ca 5000 år sedan), kom tillsammans med att ”stater” växte fram, fanns slagsmålet.
MMA är dock en sport – Historien om Pankration
Som sport betraktat kan den härledas till de ”gamla grekerna” och deras första OS (648-393 f.K) för då utövades pankration (Pankratium på latin).
I en urålderlig dikt ”Argonautica” nämns pakration och det är också det äldsta skriftliga beviset på sporten. Den äldsta reliken som beskriver pankration är ett horn som visar en fighter. I världens äldsta uppslagsverk är pankration definierat som en obeväpnad stridskonst och pankratiastis någon som slåss med både händer och fötter. Själva ordet Pankration kan härledas till PAN och KRATOS vilket lite dåligt översatt betyder ”den som har kraft” eller möjligen ”den som vinner den totala kraften/makten och kunskapen”. På engelska har somliga valt att förklara ordet som ”all power”. Många väljer att förenkla orden till att betyda ”Styrka” och ”Kraft”.
Enligt en legend skapades Pankration av Thesus, en mytologisk krigare som använde Pankration för att spöa upp en minotaur! (alltså en till hälften människa och till hälften tjur. Tänk er att strypa ut en minotaur… Nej glöm den tanken förresten). Men ännu mer passande är att själva grundaren av pankration inte är någon mindre än Herkules.
Avbild av Herkules
Men faktum är att under en tid tränades alla grekiska soldater i pankration som ett effektivt sätt att föra krig. Vi snackar då alltså om de, i filmer och skrifter, alltid så grymma Spartakrigarna osv.
648 f.K blev pankration en separat sport för vuxna män under det 33e OS och blev sen väldigt populärt och fortsatte sen att utvecklas och utövas under 900 år! Den grekiska filosofen Philostratos menade att pankration var ”Den mest spännande och värdigaste sporten i den gamla Olympen”. Det är inga dåliga ord det inte.
Även Alexander den store kunde pankration och tog med sig kunskap till Europa, Persien och Indien.
Pankration-förbund nuförtiden vill gärna se att pankration är grunden i all MMA och det vill jag bestrida och snarare hävda är ett utvecklingssteg på vägen. Men att det är den första (såvitt vi vet) gången en sport där man slogs man mot man, med så gott som inga regler ägde rum, är klart.
Det är under stor debatt vad som hände sen med sporten. Uppenbarligen dog den på något sätt långsamt ut.
Pankration var på väg in i moderna OS-spelen då Kardinalen av Lyon via Pierre de Coubertain konstaterade att ALLA gamla sporter togs upp på nytt förutom pankration.
Äldre tidens pankration-matcher verkar ofta ha avslutats på marken även om knockar ägde rum också. Pankration-matcher fanns efter ett tag i två olika varianter. Dels Orthostanden i vilken kämparna var tvungna att förbli stående samt den vanligaste, Kato Pankration, där kampen fortsatte även sedan de tävlande fallit till marken. Numera kallas de två olika K-1 och MMA (hehe).
Efter ett berömt dödsfall blev strypgrepp förbjudet i finalen.
Man känner till en del tekniker som användes genom att man kan titta på olika konstföremål med avbilder av Pankration men också vissa enklare beskrivningar. Sparkar var vanligt, armlås av olika slag, klassisk filmstrypning (inte helt ovanligt att man grävde in tummar i halsen), Rare naked choke (japp den fanns redan då och så även body locks), kast av olika slag ägde också rum.
När man studerar bilderna så är det tydligt att man hade förstått tanken med att etablera en position på ryggen på sin motståndare och det är också när man har någons rygg främst lås skedde. Intressant att nämna är att gamla Pankration hade man t.ex. sånt som rundspark, hammer fist, Sidspark, Ankellås, flygsparkar, yxsparkar och knäningar för att nämna en del.
Trots de inslagen vore det nog dock dumt att tro att dåtidens pankration var jättelik dagens MMA.
Här kan ni se en liten preview till ett TV-program (human weapon) som undersöker olika kampsporter. Under de fem minuterna hinns en del småfel nämnas, men hur som helst är det intressant att ta sig en titt lite på dessa bevarare av den gamla stilen.
Så långt ungefär är programmet intressant. Mot slutet sker dock en helt felaktig pankrationmatch som inte har mycket alls att göra med historia. Ungefär lika historisk korrekt som sportfäktning kontra riktig fäktning. Det tar emot att länka till videon med slutet av programmet, men ha i åtanke att det där kan stå som bevis att alla som försöker bevara en stil och plocka in mer regler inte är av godo!
Bilden föreställer Sherlock Holmes (från filmen som kommer ut i jul) spöa en motståndare
i vad som troligen är bare knuckle boxing eller möjligen Bartitsu, en stil som blandar
boxning med fight med käpp, judo och jujutsu mm. Stilen dog ut på 1900-talet.
Olika kampsporter och system de senaste 1000 åren
Att gå in på alla olika kampsporter som ryms inom MMA är tidskrävande och bättre att man kollar upp på egen hand. Vad man däremot kan tydliggöra är att liksom pankration försvann i glömska har också andra former glömts bort. Inom dagens MMA är fortfarande inspirationen tagen främst från asiatiska system troligen för att man i Asien bibehållit de klassiska formerna och där har andra än överklassen och militär sysslat med stilarna. De asiatiska stilarna finns det många utav men de stora har många redan god koll på och därför tas här främst upp lite annat än just de vanliga.
Då de flesta känner till Thai-boxning, BJJ, brottning osv. kan det vara bra att säga något om andra former av ”MMA” som ägt rum genom åren.
HEMA står för Historical European Martial Arts och är ett samlingsnamn för kampidrotter som har sitt ursprung i Europa och som fallit i glömska, eller som inte längre utövas i sin historiska form. Från medeltiden och framåt har fäktmästare och kampsportsutövare beskrivit sina stridskonster i böcker och manuskript. HEMA och WMA (Western Martial Arts) har fått ett rejält uppsving senaste 30 åren (och främst de senaste 10-15) och man kan nästan säga att det i många fall rör sig om MMA fast med vapen. Bland annat kan nämnas våra två största städers främsta klubbar:
I Göteborg finns en klubb vid namn GHFS som koncentrerar sig långsvärd, boxning, dolk, medeltida brottning och militärsabel från 1800-talet.
I Stockholm finns en utpräglad klubb kallad Duellfäktning Stockholm och där läggs vikt på samma saker som på GHFS, men också på knivkamp, teaterfäktning, en del markkamp, käppfäktning (escrima) och stor vikt på renässansfäktning. Inom Duellfäktning Stockholm finns även kamp med flera motståndare mot varandra. Det är även på denna klubb jag själv är instruktör på.
Den stora skiljelinjen mellan många olika klubbar är att somliga vill bevara och köra tidstrogna stilar (som man gjorde förr) och andra, som t.ex. Duellfäktning Stockholm, vill utveckla det man gjorde förr och faktiskt se vad som verkligen fungerar (lite mer modernt MMA-tänk).
Om man jämför med t.ex. poängKarate så är det ungefär lika långt ifrån en ”riktig fight” som sportfäktningen man t.ex. ser på OS är från en riktig fight med svärd.
Ifall du är intresserad av att läsa mer om historisk fäktning, förr, läs här
Ifall du är intresserad av att läsa mer om historisk fäktning som förnyas, läs här
Poängen med att nämna dessa klubbar och är att man kan konstatera att mixa olika stilar och former inte varit något man enbart sysslat med nu. Vapen-mma (nytt ord) blir av naturliga skäl inte lika mycket ”på riktigt” som MMA med bara kroppen som redskap då man ju inte gärna kör in ett svärd i ansiktet (på riktigt) på en motståndare. Däremot sker det i tränings och tävlingsformer men med skyddsutrustning. Strider med blanka vapen anses ha praktiserats först i Ostasien och 4000 år gamla målningar i faraonernas gravar i Egypten vittnar om att svärdfäktning har utövats som sport, duell eller som del i religiösa ceremonier. I romarriket företräddes fäktningen av gladiatorerna som under de offentliga festspelen duellerade på liv och död. De äldsta Europeiska manuskripten som ingående beskriver hur man stred historiskt är från medeltiden. De vittnar om sofistikerade och välutvecklade kampformer för strid med olika typer av vapen, däribland långsvärd.
Brottning är ännu äldre och kan spåras tillbaka 15000 år med hjälp av franska grottmålningar. Tidigt i Egypten och Babyloniska reliefer visar brottare som använder de flesta av de kast osv. som används idag.
Många enskilda (både asiatiska och västerländska) stilar har inte mixats upp med andra och detta på grund av arv, stolthet och säkerligen också okunnighet. Kampsporten från öst har inte sällan varit/är något som också handlar om inre utveckling lika mycket som en yttre.
En hel del moral har följt klassiska kampsporter som Karate och Judo. Många stilar världen över har växt fram då folk behövt försvara sig. Stilfixeringen och övertro på olika system samt att vissa former helt enkelt inte lämpar sig för en ring/oktagon (t.ex. Vapen-mma, Krav maga, knivkamp, vapen budo osv.) medan andra stilar är mer rena och sportsliga. I feodala Japan erkände många samurajer en kod som kallades ”Bushido”. Vilket till engelska översätts till ”Way of the warrior” och utgör grunden för hur en samuraj skulle leva sitt liv. Principer som bygger på moral, lojalitet, att söka att bli en mästare, ära intill döden osv. Denna kod har följt med många stilar ända in i vår tid.
Richard Bustillo har skrivit en intressant artikel om bushido och hans erfarenhet av den under sina 35 år som kampsportare. Helt klart läsvärd för den som orkar. Läs den här.
Några som tagit käppfäktning till en annan nivå är Dog Brothers. Det som den gruppen (finns över hela världen men främst i USA) gör är att låta ungefär lika mycket vara tillåtet som i MMA men i ena handen (eller båda) har de också varsin käpp. Stående kör man med en mask på men på backen plockas maskerna av, men det är ändå tillåtet att strypa och slå med pinnen i markkampen. Här kan ni ta er en titt på en rätt gammal men god inblick i hur en gathering kan se ut.
Alla dessa stilar och former leder mig till att tro att MMA kan utvecklas ofantligt mycket ännu då det finns en sådan flora av stilar som använts genom historien men som inte riktigt hittat sitt hem i MMA. Machidas Karate är bär drag av först och främst karate men kan man inte känna igen lite av Bruce Lees fotarbete som han i sin fick inspiration till av fäktning? Eller är det bara något nytt som Machidafamiljen kommit fram till då det är effektivt för dom? Egentligen är det inte så intressant som att MMA hela tiden växer och inte sällan genom att man tittar tillbaka i tiden lite.
Det råder ingen tvekan om att många asiatiska kampsporter som dominerar idag, men å andra sidan är ju boxning (sporten) tämligen västerländsk, brottning är universal osv.
Vale Tudo
På cirkusar under 1920-talet skedde olika typer av uppvisningar i blandstilar såsom Capoiera och JJ. Det rörde sig om vapenlös kamp. Man kan nog lugnt påstå att de tidiga matcherna var sparring egentligen, men det finns förstås de som hävdar att så inte var fallet. Hur som helst fick cirkusmatcherna i Brasilien termen Vale Tudo (Everything goes). 1959-1960 fanns det ett tv-program i Brasilien som hette Heróis do Ringue (Ring-Hjältar) där man lät olika kampsportare matcha sina respektive stilar mot varandra. Programmet lades ner och ersattes av en teatervariant inte helt olik wrestling. Men Vale Tudo levde kvar som en liten subkultur. Luta Livre (brottning) mot BJJ blev en väldigt poppis rivalitet och utövare av dem stilarna möttes många gånger. Rorion Gracie tog Vale Tudo till USA och var den som låg bakom första UFC-galan. En liten sidnot om Rorion var att han bland annat koreograferade fighterna i Dödlig vapen och Dödligt vapen 3 (kunde inte låta bli att nämna det). Rorion släppte redan 1988 ”Gracie Jiu-Jitsu in Action”, en rätt populär video på den tiden.
Läs mycket mer om Vale Tudo i min artikel från förra måndagen
Bruce Lee
”Use only that which works, and take it from any place you find it” – Bruce Lee
Bruce Lee hade i likhet med Miyamoto Musashi (1584-1645) en ide om att det var bra att studera flera stilar. Skillnaden mellan de två är dock den att Bruce Lee till största delen var inne på kamp utan vapen (han sysslade ju givetvis med en del vapen också som Nunchakos).
När Bruce Lee började skriva om Jeet Kune Do så skrev han på många sätt om modern MMA. Han väckte i alla fall många tankar. I hans fall var han väldigt inspirerad av kung fu och direkta attacker, men det som är intressant är att han ville bryta det eviga stilmonopolet och blanda. Han ville plocka ut det bästa hos alla och skapa en ultimat form – The Style of no Style. Bruce Lee plockade stancen från fäktning och korrigerade en del, han plockade från boxning, filippinska stilar, Wing chun, Judo osv osv. Hade BJJ slagit igenom då hade han nog utan tvekan sysslat även med det. Lee menade att ”Jeet Kune Do is training and discipline towards the ultimate reality in combat”. Man kan också ge Lee cred för att föra samman öst och väst en del på sin kant. Han var inte rädd att plocka det bästa från olika läger. Han var inte heller rädd för att skapa teori kring sina tekniker och att omvärdera sig ständigt.
Hybrid Wrestlers/Pancrace och UFC
Även om ”We are Hybrid Wrestlers” dvs. Pancraceorganisationen (där man t.ex. inte får slå och sparka när man är på marken) var före UFC med sin första gala (skiljde 2,5 månader) så var det uppenbarligen UFC som blev trendsättande för den nya utvecklingen av en mixtur av kampsporter. Då UFC hade det svårt i USA växte sig Pride starka i Japan. Lite mer intressant historia (i punktform) finns att finna i den roliga artikeln om ”onödig mma-information” .Resten är som man säger historia…
”Speaking the truth in times of universal deciet is a revolutionary act” – George Orwell
