Om man blundar när man slår så tenderar man att missa, grovt i det här fallet! Men vänta nu! Båda blundar ju…
Det är alltså en sån ”blindträff” som kallas lucky shot.
Strikeforce Challengers är en serie galor som plockar fram lovande fighters och faktiskt också testar en del helt nya. Detta sker i direktsänd TV och påminner alltså lite om Ultimate Fight Night som UFC har. Men Challengers tar steget mer fullt ut och låter oprövade brottaress testa pro. mma osv. Ibland blir det riktigt bra matcher och ibland känns det onekligen som andra klassens MMA.
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
Under den här galan som gick i fredagsnatt (svensk tid) så testades bland annat K-1 mästaren Ray Sefo igen i MMA. Han hade en match (vinst) avklarad lite och fick nu möta Kevin Jordan (11-8). Sefo förklarade innan matchen att han tränat MMA en del nu och det var inte svårt att läsa mellan raderna att han var riktigt ny på MMA. Jordan fick det tufft stående och skyddade sig osv. Men sen hamnade de två på backen efter det att Sefo riktigt snyggt vände en nedtagning så han kom överst. Men istället för att bara resa sig upp sen så försökte han sitta i Jordans guard och blev tillsist vänd och mountad själv. Sefo var dock skicklig på att undvika träffar och sa till och med vid ett ögonblick till Jordan ”is that everything you got?”. Antar att det krävs en del att sänka en såpass grym K-1 fighter som Ray Sefo. Sefo lyckades blir räddad av klockan och i den andra ronden såg han ut att vara den piggare av de två. Sefo sprawlade en nedtagning och Jordan skadade då sitt knä illa och var tvungen att verbalt ”klappa ut”. Inte den typen av vinst Ray Sefo såklart ville ha, men han lär sig. Frågan är om han verkligen kan nå toppen i sin ålder? Samtidigt på en annan del av jorden (läs: Japan) fightades Sefos gamla K-1 polare och jag kunde inte låta bli att känna att den galan var så hemskt mycket större än den här.
Daniel Cormier (1-0) debuterade mot en annan debutant i Gary Frazier (0-1). Cormier drog det längsta strået i den här tungviktsaffären. Han var helt enkelt den bättre brottaren. Cormier är senaste tillskottet av riktigt grymma brottare som hoppar in i MMA. Han var med i två olympiska spel (representerade USA också som kapten 2008, men blev då skadad men åkte ändå dit). Gary Frazier å sin sida är en mångfacetterad idrottsman som både är sprinter och brottare. När Cormier väl hamnade på backen med Frazier var det hela slut. Hans väldiga skicklighet som brottare gjorde det omöjligt för Frazier att ta sig upp och efter ground and pound stoppade domaren matchen.
Thomas Longacre (5-0) vs. Tracis Calanoc (4-1) var en underhållande match som i stort sätt hela tiden var stående. Longacre tvingade Calanoc att gissa vad som skulle komma emot honom hela tiden. Calanoc fick dock in en del snygga knän, men förlorade när Longacre höll avståndet. Longacre vann rättvist ett enhälligt domslut efter en hård match.
Jeri Sitzes vs Lacey Shuckman var kortets ända kvinnliga match. Det blev en kul match där Jeri var den bättre stående och Lacey den bättre grapplern. Lacey såg riktigt vass ut tidigt men kondisen räckte inte till efter att ha missat en giljotin. Jeri började efter det finna den rätta rytmen och hittade hem med slagkombos, något som syntes på Laceys ansikte. Jeri Sitzes snabbet och styrka blev tillsist för mycket för Lacey Schuckman då domaren gick och stoppade 2:18.
Welterviktaren Zach Light (6-9) mötte Tyron Woodley (4-0). Lights record är ju kanske inte världens bästa direkt men han visade på tuffhet. Woodley är en blivande stjärna (om man får tro Strikeforce) och han var alldeles för mycket för Light så fort de två hamnade på backen. Vid två tillfällen blev Light nästan utstrypt, men när man såg det som åskådare var det rätt lätt att se att Light dels skyddade sig bra, mot armtriangeln Woodley försökte få till, men också att den var lite för hög. Men tillsist så fick Woodley in en bra armbar och matchen var history. Woodley behöver möta bättre motstånd nu.
I galans mainevent möte mellanviktarna Tim Kennedy (11-2) och Zak Cummings (10-1). Innan den här matchen hade Kennedy spöat Nick Thompson. Det var tydligt att Kennedy hade kontrollen tidigt i den här matchen, men också att Cummings kämpade på bra genom att undvika submissions och försöka ta stryk när han låg underst. Men det var bara en tidsfråga innan matchen skulle gå Kennedys väg. Men efter en dominerande rond kunde ju faktiskt allting vända i andra (det är ju MMA). Kennedy hade självförtroendet på sin sida och satte en stående giljotin som han sen hoppade ner till marken med. Cummings lyckades komma ur den, men bara så att Kennedy kunde sätta en ännu djupare North-South choke. Cummings försökte modigt kämpa emot men var tillsist tvungen att tappa.
Den stående giljotinen
Summering
En kanske inte helt fantastisk gala, men samtidigt är det ju lite kul att nya talanger får komma upp och visa sig och att Strikeforce prövar fighters som är bra på andra sporter.
RESULTAT
Huvudkortet
- Tim Kennedy def. Zak Cummings via submission (north-south choke) – Round 2, 2:43
- Ray Sefo def. Kevin Jordan via TKO (injury) – Round 2, 0:24
- Tyron Woodley def. Zach Light via submission (armbar) – Round 2, 3:38
- Thomas Longacre def. Travis Calanoc via unanimous decision (30-27, 30-27, 30-27)
- Daniel Cormier def. Gary Frazier via TKO (punches) – Round 2, 3:39
Underkortet
- Jeri Sitzes def. Lacey Schuckman via TKO (punches) – Round 3, 2:18
- Paul Bradley def. Levi Avera via unanimous decision (30-27, 30-27, 30-27)
- Trey Houston def. Brandon Gaines via submission (arm-triangle choke) – Round 2, 1:28
- Kenny Giddens def. Jon Carson via submission (D’arce choke) – Round 2, 4:15
- Josh Pulsifer def. Nick Gibbons via submission (D’arce choke) – Round 1, 1:05
- Dillon Smith def. Lemont Davis via submission (rear-naked choke) – Round 1, 1:15
