Tunga snubbar som backar upp Sirwan Kakai
Uppdaterad och ändrad krönika från orginalet då jag insett att tonen och stilen blev för hård och gnällig från min sida. Det gick för långt och jag ber om ursäkt om någon tagit illa upp personligen. Det är min personliga krönika förvisso men då det här handlade om hela MMAnytt blev det hela fel angående kritiken kring samarbetet med The Zone. Det var även plumpt skrivet utav mig, något som många krönikörer kan hamna i då och då, men något som rimmar illa med dels min personlighet och MMAnytts stil. Alla kommentarer är också borttagna, alla som var possitiva och negativa. Diskussion kring den gamla krönikan undanbedes och kommer raderas.
Vi sticker iväg till GBG
Jag, Khim och Mazdak bilade till GBG på torsdagen. Väl där beställdes champagne och cider upp på rummet och Mazdak och Khim delade på badkaret. Senare på kvällen blev det en liten utgång till The Lounge och Peacock där folk dansade på borden.
Invägningen
På fredagen var det bara jag som orkade gå ner till hotellfrukosten då Mazdak och Khim var bakis. Jag byggde en hemsk bakismacka till Khim som bestod av saltgurka, smör, sill, keso, marmelad, ost, skinka, tomat, gurka och säkert något mer som jag glömt. Khim tyckte marmeladen skar sig lite så den petades bort. För mig såg hela mackan ut att skära sig.
Vi stack iväg till Panoramahotell där invägningen skulle äga rum. När vi väl kom dit pågick invägningen redan trots att vi inte var sena. I ett hörn stod en våg och ingen fighter presenterades och inte heller ägde några staredowns (face off) rum och det hela liknade mest något som pressen kanske inte borde varit inbjudna till? Väldigt internt och väldigt märkligt. Det tål att påpekas att alla får göra på sitt sätt och vi jämför aldrig svenska galor med UFC. Det man kan jämföra är mellan svenska galor, men bäst är nästan att jämföra The Zone med The Zone. En presskonferens hade varit väldigt trevlig om inte annat.
Pressansvariga, Lisa, var glad och hjälpte till så gott hon kunde både då och sen på galan inte minst vilket var bra.
Dagen efter såg Sirwan ut sådär, men det gjorde han inte på invägningen!
Sirwan såg väldigt sliten ut och Hamid kanske inte lika men helt klart urlakad. De två lade sig sen på ett hotellrum och vilade i två timmar. Ja, efter att ha käkat dvs. Mats Nilsson var glad som vanligt och August Wallén var smått besviken men som alltid väldigt tillmötesgående. På tal om August så var han väldigt närvarande sen också under galan och då syntes hans besvikelse mer tydligt. August har verkligen grymt bra koll på svensk MMA och är riktigt lätt att prata med.
Vi drog vidare från invägningen, käkade på Hard Rock tillsammans med Jaser på Kimura och tittade förbi systembolaget för att Mazdak ville ha lite mer champagne till kvällen. Själv var jag smått sliten och lätt förkyld så jag bestämde mig för att inte gå ut senare på kvällen. Innan deras utgång besökte vi Grillhouse, som Meddi på Akirashow rekommenderade, där vi käkade en god kebabmiddag.
Tim Waages coacher. Sådär fokuserade var INTE grabbarna som var ute för andra kvällen i rad när de kom hem
Deniz och Jycken kom till GBG tillsammans med Kaveh på Kimura och Elina Nilsson under fredagskvällen. Deniz, Mazdak och Khim drog då ut och festade medan jag stannade på hotellet, kollade serier, snackade med Jycken och skrev en artikel om invägningen. Bortåt fyra kom killarna hem och det tog inte lång tid för dom att somna.
Dagen D
Fightdagen hade äntligen kommit och vi tog det lite lugnt på dagen och förberedde oss inför kvällen, käkade kinamat på Kinesiska muren nere vid hamnen och träffade sen på Ali Ameziane som tog en promenad på Göteborgs gator iklädd en MMAnyttmössa. Vi körde sen pingis och biljard för att koppla av och jag spöade Mazdak och Deniz lätt men fick precis stryk av Khim. Mazdak höll sen på att vinna över Khim, men Khim stod som segrare i vår lilla turnering. Jag måste verkligen köra mer pingis om jag ska ha en chans mot Jonathan på kampsportsförbundet som tränar varje vecka. Som bortförklaring/ursäkt till min förlust ska påpekas att Khim kör pingis så gott som varje vecka och jag sist spelade lite i somras. Hehe.
Det började bli dags för galan och vi åkte dit och letade ihjäl oss efter en parkeringsplats. Det slutade med att vi inte ville bli sena och parkerade därför utanför Skandinavium där man max får stå i två timmar.
Lisa hjälpte oss med bord och liknande inne på arenan och jag fick chansen att önska Hamid och Sirwan lycka till i samband med att dom kände på buren. Khim, Mazdak och Deniz skulle dela ut flyers men fick nej av arrangören så de fick gå ut utanför arenan och göra det.
Själv snackade jag en del med Ryan som driver MMAviking och som vanligt även de större svenska sidorna. Alla var väldigt trevliga som vanligt och det känns tydligt att vi jobbar mot liknande mål. Väl hemma skrev sen MMAviking en artikel om vårt möte, sånt uppskattas förstås. Läs den här.
Jag satte mig även ner och bubblade lite med Joakim på MMAbloggen som hade många goda åsikter om arrangemanget. August Wallén tittade förbi och snackade lite skit och återkom sen också under galan flera gånger. Många riktigt intressanta tankar om matcherna kom från August.
Genast sen började vi alla jobba på i 110. Deniz och jag gjorde en podcast och Deniz twittrade också för fullt. Mazdak filmade och Khim fotograferade. Det blev ett väldigt springande fram och tillbaka också då vi skulle hinna med intervjuer med fighters mellan matcherna också.
Innan man visste ordet av nästan var det dags för galan att starta.
Ali Ameziane vs. Mohammed Abdallah
Ali kom in i en MMAnytt-tröja och hade Matti och Jycken i hörnan.
De två herrarna möttes i -72 kg och Mohammed såg vass ut till en början. Ali och Mohammed sluggade vilt mot varandra och det såg ut som att Mohammed gick ut som segrare ur först ronden. Waldo var framme och sa något till Ali i pausen och efteråt fick jag reda på att han ville att Ali skulle jobba med nedtagningar (single leg). Ali tog mer och mer över matchen och i och med att Mohammed fick ett poängavdrag på ett poäng så blev siffrorna 29-27 för alla domare.
Nytt för denna gala var att The Zone delade ut score cards mellan matcherna som gick hela vägen. Sånt uppskattas.
Stämningen var god i hallen och jag och Mazdak intervjuade den glade och lättade Ali som rättvist tog hem segern.
Simon Sköld vs. Eirik Digre
Det tog Simon 1:34 att vinna den här matchen som innebar spel mot ett mål. Simon skickade iväg snabba slag som såg hämtade mer från Karate än boxning och sen tog han ner Eirik och matade in slag i en vacker uppvisning av GnP.
Tim Waage vs. Jens Östling
All heder till Jens Östling som hoppade in sent och tog den här matchen. Tim Waage var dock på alla sätt bättre än Jens den här kvällen. Efter dryga tre minuter så vann Tim på en RnC.
Engberg, Assan och Sirwan i rondvila
Thomas Bäck vs. Sirwan Kakai
Det här var en bra uppvisning av Sirwan mot ett gott motstånd i form av norrlänningen Thomas Bäck. I första ronden stod Bäck och böt en del slag, men utöver det var det bara Sirwan och åter Sirwan som regerade. Två domare såg den andra ronden som 10-8 till Sirwan och domarsiffrorna slutade med 30-26, 30-26, 30-27. En dominant seger av Sveriges i särklass bästa fighter i viktklassen. Hur bra är egentligen Sirwan Kakai frågade jag honom i intervjun efter matchen. Sirwan håller väldigt hög klass och kommer utan tvekan gå riktigt långt i framtiden. Jag förutspår att Sirwan kommer bli en av de mest framgångsrika svenska fighters någonsin när han slutar sin redan lysande karriär. Följer ni inte redan hans blogg här på MMAnytt så börja göra det nu!
Sheila Gaff vs. Hanna Sillén
Det här kunde bli riktigt intressant. Hanna kom in iklädd Kill Bill-outfit och såg fokuserad ut. Tyvärr var Gaff mer fokuserade och chockade Hanna genom att sänka henne helt totalt efter bara 8 sekunder. Hanna fick sen spendera många timmar på sjukhus. Hon var dock inte skadad och kan återvända till action rätt snart efter det att karantänen gått ut. Hanna skrev sen såhär på hennes Facebook:
Det finns bara en väg att gå, och det är framåt, något annat känner jag inte till. Envis är mitt mellannamn och ”att ge upp” finns inte i mitt vokabulär. Jag vet vart jag vill och vart jag är på väg. Ingenting kan stå i vägen och inget annat betyder något.
En glad Mats Nillson efter en hård och bra fight mot Gregor Herb
Gregor Herb vs. Mats Nilsson
En på pappret väldigt intressant match i -84 visade sig också bli det. Publiken skanderade ”Sverige Sverige” och Mats kände nog lite att GBG blivit hans andra hemstad efter Helsingborg. Mats dominerade matchen mot den starke och stabile Gregor Herb som aldrig fick matchen riktigt dit han ville. När Gregor väl fick ner Mats så såg det så enkelt ut för Mats att komma upp på fötter igen. Mats är en väldigt stabil svensk fighter som går från klarhet till klarhet just nu. The sky is the limit. Mats vinner övertygande med domarsiffrorna 30-27. Inget snack om saken.
Aboubacar Diaby vs. Victor Cheng
Kvällens nästsista match gick mellan Diaby och Cheng. Diaby liknade nästan Melvin Manhoef lite och Cheng visade att han var några nivåer över sin motståndare. Victor plockade lätt ner sin motståndare och jobbade i mount där han efter ca 2,40 satte en cross choke, något Diaby aldrig stött på vilket gjorde att han klappade ut illa kvickt. Matchen blev aldrig ens i närheten av spännande. Efter matchen, när jag stod och väntade med Mazdak på vår tur att intervjua Cheng så kom Diaby fram till mig och ville lämna in en protest. Lite roligt att han valde just mig att lämna protest till, men jag tog honom illa kvickt till August som förklarade läget även trots det faktum att han är Victors coach. Diaby menade att ju armbågar inte får användas och att det var en armbåge Cheng använt. Men att strypa med en armbåge är inte samma sak som att slå med den. Aja, han kanske försökte med ett långskott eller så förstod han bara inte. Värt att påpeka här är att matchen inte ansågs som internationell och därför löd under de svenska reglerna. Det finns uppenbarligen en hel del som missat detta och tror att nu alla svenska matcher går under samma regler som Unified rules, men så är alltså inte fallet.
Jag intervjuade den glade Victor Cheng tillsammans med August Wallén som är nöjd med sin elev.
Paul Reed vs. Hamid Corassani
Paul Reed trodde aldrig att han skulle kunna slå Hamid, det har han sagt efter matchen. Han åkte till Sverige för pengarna och hoppades förstås kunna vinna men insåg att han mötte riktigt bra motstånd. Konferenciern på The Zone är bra, men han fick Hamids siffror lite om bakfoten i presentationen, men det märkte nog ingen i stort sätt. Paul Reed och Hamid öppnade ronden hårt båda två. Det var lite Ultimate Boxing (en term som MMAnytts Fredrik Larsson myntat) av det hela med Hamid som klar segrare. Hamid slog ner Reed vid två tillfällen och lyckades nästan vinna. Många skrek på Hamid att sparka mer. Hamid såg lite märklig ut, nästan som att något var fel. Han vann första ronden, men såg inte alls ut att ha kul.
Jag har frågat Hamid i efterhand om han hade roligt och han förklarade att han aldrig hade det. Tyvärr är idrott så förbannat jobbig när man vet att man kan bättre, men har en dålig kväll av en eller annan anledning. Paul Reed är dessutom en sån fighter man inte kan gå in halvhjärtat mot. Han tog chansen i andra ronden, fick in ett slag från ingenstans efter att ha öppnat upp Hamid med jabbar som träffade. Hamid blev skakad och rörde sig bort för att återhämta sig, men då fick Reed ner honom och tog ryggen. Hamid kämpade sen inte helt olikt Fedor i sin kamp mot Big Foot, men domaren stoppade matchen. Det var inget snabbt stopp eller sent heller. Hamid försökte dock visa sig aktiv hela tiden och var aldrig utslagen. Hade ronden få gå till sitt slut hade Hamid klarat av att gå ut till rond tre det är jag övertygad om. 3,28 i andra ronden tystade Paul Reed Lisebergshallen och lämnade publiken i ett chocktillstånd.
Efter galan åkte vi iväg till hotellet och lämnade alla prylar och snackade igenom galan. Jag var helt klart lite deppig för Hamids skull, men utöver det konstaterade vi alla att galan var bra och det flöt på väldigt nice. Det är något The Zone är riktigt bra på faktiskt och bör få god kritik för. Matcherna flyter på, det är högt tempo och som vanligt väldigt bra publik.
Musse gör reklam för en dålig efterfest
Efter galan
Vi drog senare iväg till Berså där efterfesten skulle äga rum. Vi mötte upp Matti och Jycken och gick in på stället. Det visade sig att viprummet verkade vara den plats fighters, galans sponsorer och andra som jobbat med den hängde. En plats media inte var välkommen till. Själv ville jag göra kvällen riktigt kort på Berså. Musse lirade lite låtar och var glad som vanligt, men stället är verkligen helt och hållet fel att ha en efterfest på. Jag kan förstå att dom som jobbar med galan vill träffas och snacka osv. men hela grejen när man offentligt bjuder in fans (Musse gjorde det på galan) är ju att det ska finnas möjlighet att träffa fighters och så att säga möta sina hjältar. Det blir också lite pinsamt när viprummet bestod till hälften av blondiner som uppenbarligen inte jobbat med galan. Aja, det är väl så världen funkar antar jag men det betyder ändå inte att jag gillar det.
Vi lämnade istället efter”festen” och stack till Peacock där man i dörren påpekade ”jäklar vad ni festar hårt grabbar” då somliga av oss ju varit där för tredje dagen i sträck. På Peacock huserade bland annat ett större sällskap som närmast liknande adelsmän och adelsdamer iklädda balklänningar.Ingen av oss hade dock ork att stanna länge ute och vi ville också hem till hotellet för att kolla på Alexanders match.
När vi väl satt och glodde på UFC somnade en efter en och tillsist satt jag själv uppe och kände mig äckligt trött. Det är inte vanligt att jag missar en UFC-gala, men jag orkade inte hålla mig vaken hela galan.
På söndagen bar det hemåt igen och gissa om jag var trött när jag kollade Oscarsgalan sen på natten.
Alla bilder i krönikan är tagna av MMAnytts fotograf Khim Hjern bortsett vågen och bilden på Liseberg