Denna krönika är en ”veckans nostalgitripp”-special.
HETAST JUST NU
Levande legender finns det få utav men utan tvekan kommer några av dom som nu är bäst inom MMA leva kvar som just legender efter deras sportsliga äventyr är över. Fedor kan fortfarande bli en inom MMA som blir ihågkommen som ”den bästa”, men då han inte fightats i UFC och under flera år inte mött, troligen, de bästa inom sin viktklass blir det svårt att säga att så kommer bli fallet just nu även om han givetvis redan är en legend. För mig själv är det ingen tvekan om att Fedor kommer bli ihågkommen som en av ”de bästa”, men om inget sker så kanske han om trettio år inte kommer anses varit DEN bästa. Den som lever får se.
Annat är det med Michael Jordan inom basket, Edson Arantes do Nascimento (aka Pelé) i fotboll, Muhammad Ali i boxning, Babe Ruth i baseball, Aleksander Karelin i brottning, Sergej Nazarovitj Bubka i stavhopp och Bruce Lee av flera anledningar.
Givetvis kan man göra en lista på ”de bästa” inom alla sporter, men det finns de som liksom blivit mer än ”bara” bäst inom sin sport. Jag talar om de jag just nämnt, men det finns givetvis fler. Wayne Gretzky, Tiger Woods osv. Det finns också de som förändrat hela sporter efter något de gjort. Jag tänker exempelvis på Boklöv inom backhoppning och givetvis Bruce Lee som med sin filosofi och sin vilja att blanda stilar var före sin tid men han var ju också bidragande faktor till att kampsport blev stort i väst. Inom BJJ bör givetvis familjenamnet Gracie nämnas och deras historia är förevigad. Blotta tanken på de gamla vale tudo-matcherna i Brasilien, rivaliteten mellan Luta Livre och BJJ, 40.000 åskådare i publiken som såg på MMA redan på 50-talet så ger det mig gåshud.
Dessa personer, deras livsöden och vad de genomfört, är något som inspirerar och som ekar genom historiens generationer samt får folk att stirra mystiskt bortom något framför sig och säga saker som ”undra om man riktigt förstår hur bra Karelin var? Jag var där när han vann OS-guld första gången!”. Ibland räcker det med kontexten för att skapa djupa minnen i ett helt folk. Jag säger bara Ingo.
Flera saker definierar de som inte bara är bäst under en tid utan som på något sätt kommer förbli bäst i mångas ögon, förevigt . De jag kallar ”De bästa”.
Att vinna titlar inom sin sport är viktigt i nästan alla fall (även om Bruce Lee inte faller in i den kategorin så tog han emot utmaningar och lekte med världsmästare i Karate osv.).
Att personen ifråga är aktiv under en rätt lång tid är också viktigt. Hur starkt motstånd personen ifråga fick/hade är också värt att ta in i beräkningen.
Att personen gör/gjorde saker som andra inte gör/gjorde eller helt enkelt aldrig gjorts tidigare är viktigt. Folk hade inte sett en del av de spektakulära finter, cyckelsparkar och annat som Pelé bidrog med till världen. Kan ni fatta att han sköt en straff en gång och valde att göra en tunnel på målisen!?
Något som också är viktigt är att för att bli en av de främsta legenderna bör man kunna prestera när det väl gäller. Att göra snurrande feta sparkar nere på träningen är coolt, men att göra det i en titelmatch på en stor gala är något helt annat.
Sportens popularitet spelar in för allmänhetens syn helt klart. Vi kan snacka oss trötta om hur fet och bra Fedor var under sina år i Pride, men för de som inte följde sporten då eller inte ens har koll på MMA blir det i regel lite väl mycket ”nostalgi” bara i deras ögon.
Sportens svårighetsgrad är också viktigt att ha i åtanke samt också hur jämn idrottsmannen/kvinnan var/är.
Slutligen är det också viktigt med personen och dess karisma. För att en verkligen mytbild ska skapas kräver det också en viss aura kring personen. Personmyt och image är något som man fattade inom populärmusiken och rocken väldigt tidigt och som funkat sen dess.
Jag är ett väldigt stort fan av legender. Inom sportens värld men också rent historiskt i en del andra sammanhang också. Jag är inte en sportfåne som älskar all sport hejvilt utan numera följer jag främst MMA och viss annan kampsport. Inte sagt att jag inte går på en och annan fotbollsmatch då och då och följer mitt favoritlag, men det är samma sak år efter år med ligorna och det kommer på sin höjd in ett nytt lag. Inom hockeyn är det en ”miljon” matcher, inom fotbollen sker sällan något nytt och så är det ofta. Inom MMA däremot så kommer det nya saker hela tiden. Jag gillar inte bara en fighter eller bara fighters från Sverige. Nej, jag uppskattar och följer fighters från hela världen. Det jag gillar är skickligheten. Om jag ska titta på fotboll så har jag ingen större lust att se de två bästa norska lagen spela match för att vara helt ärlig och då ska påpekas att jag absolut inte har något emot Norge.
En rolig aspekt av det där är ju det faktum att många i Sverige följer engelsk och italiensk fotboll. Det började såvitt jag vet på 70-talet med sändningar av engelsk fotboll och var sen också djupt förknippat med spelande (odds). Men om man frågar ett fotbollsfan som tittar på engelsk eller Italiensk fotboll så hejar dom i nio fall av tio på något lag också. Många svenskar gillar Manchester United, Arsenal, Chelsea, Inter, Milan osv. Möjligen är det intressant att se en annan match än sitt favoritlags om det spelar roll för favoriten eller för sitt spel.
Okej, jag generaliserar givetvis rätt hårt här, då det också finns de som följer allting i en sport utan att blinka. Men dit jag vill komma är att inom MMA så är det väldigt vanligt att fansen gillar MMA i allmänhet. Det som skiljer brukar vara hur långt ner i nivåerna intresset sträcker sig.
Men, för att återgå, tillbaka till legenderna så menar jag på fullaste allvar att Anderson Silva gjort sig förtjänt av att hamna bland de allra bästa. Hans skicklighet och fantastiska förmåga att vinna är närmast otrolig. Det som krävs för att spöa honom (statistiskt) är något väldigt oväntat. Samma sak kan sägas om Fedor, men i hans fall gjorde han ett misstag i matchen mot Werdum.
En annan typ av legend är den som Randy Couture är. Han har förlorat ganska många matcher under sin karriär, men gjort otroliga comebacks och lyckats på världselitnivå i en ålder som får folk att bli chockade. Men han saknar flera aspekter för att kunna bli en av de legenderna som kommer uppfattas om trettio år som ”den bästa genom tiderna”.
Anderson Silva har gjort sånt inom MMA som andra bara kan drömma om. Likt flera andra mästare är han en som tänker utanför lådan och som hanterar både press, stress och kändisskapet. Att Anderson Silva börjat träna med Steven Seagal är knasigt, men precis sånt som gör det hela så spektakulärt. Det påminner om när Van Damme, Putin och Berlusconi hängde med Fedor efter hans ena match i Ryssland.
Machida hade flera av ingredienserna för att bli en av ”de bästa” och kanske finns det möjlighet ännu? Han förlorade dock massor av support efter hans vinst mot Shogun, men utöver det så tränar han bland annat på en hemmagjord träningsbana och i rätt undermåliga träningslokaler. Ja, sen finns storyn om att han blev utvald och ja just det ja… Pissdrickandet.
Jag är väldigt glad över att det inom MMA finns levande legender och att så mycket nytt sker inom sporten hela tiden. Det känns som att vi alla som följer MMA nu lever i en väldigt speciell tid. En tid då MMA tar steget ut i mainstream och hur den gamla sporten, som nu kallas MMA, återigen kanske får sig en plats i de Olympiska Spelen.
Här kommer en video med en del av de legender jag nämnt ovan. Videon är grym, men den missar att ta med flera giganter då den fokuserar då den uppenbarligen bygger på en av de amerikanska listorna. Men om du gillar legender inom sport får du ändå ut någonting av videon. Enjoy!
Vad är syftet med en sån här krönika? Jag kände direkt efter det att Anderson Silva vann att det jag just sett var något utöver det vanliga, men det var också sammanhanget som skapade magin.
2010 hade ju sin spark som var häpnadsväckande. Nu bara kort efter har vi en fantastisk spark även 2011. På samma gala (UFC 126) såg vi också Jon Jones, blott 23 år ung, krossa tidigare obesegrade Ryan Bader. Jon Jones är inspirerad av Anderson Silva, så till den milda grad att han tar sig in i oktogonen på samma sätt som Silva gör.
Hur mycket jag än gillar Shogun så hoppas jag nog ändå att Jon Jones vinner bältet och fortsätter vinna. Men lätt tungvikt är ett tufft bälte att hålla en längre tid det ska gudarna veta.
Någon måste uppdatera den här underbara bilden snart
Anderson Silva är bäst i världen och han möter kanske GSP i en supermatch. Jag gillar GSP, men skulle må lite illa om han vann över Anderson Silva genom stabil brottning. Deras möte kan bli historiskt och skulle utan någon som helst tvekan vara världens största match inom MMA i modern tid.
Men då jag ändå leker med tankar här så ponera att Anderson vinner över GSP, Jon Jones vinner massa matcher i lätt tungvikt och håller bältet. Då, möjligen, kanske ett möte mellan Anderson Silva och Jon Jones skulle kunna äga rum. Ack så episkt!
Möjliga drömmatcher har vi att se fram emot nu på Strikeforce turnering. Vinner Fedor allting så är det nog svårt att inte hävda att han nog ändå är bland ”de bästa”.