”We’re not just here to take part, we’re here to take over!” vrålade han framför den irländska publiken.
Och det var precis det han gjorde. Tog över. Efter gårdagens chockbeslut verkar dock legenden om Conor McGregor ha nått sitt slut.
HETAST JUST NU
Precis som de flesta andra kunde jag inte tro att det var sant. Att Conor McGregor skulle gå i pension i detta nu var något som var så fullständigt frånvarande att man inte ens kunde tänka tanken. När det där twitterinlägget dök upp igår eftermiddag försökte man lösa ”gåtan” snarare än att ta in orden som faktiskt stod där, klart och tydligt för en att läsa.
I have decided to retire young.
Thanks for the cheese.
Catch ya's later.— Conor McGregor (@TheNotoriousMMA) April 19, 2016
Det kändes rimligare att någon hade hackat hans twitter, att det var ett PR-stunt eller att det var någon form av kryptiskt meddelande. Men det var det inte. Kort senare bekräftades det hela av toppjournalisten Ariel Helwani, McGregors coach John Kavanagh twittrade att ”det var kul så länge det varade” och vi tvingades acceptera att det bisarrt nog var på riktigt.
Det finns så många frågor kring allt detta att jag inte vet i vilken ände jag ska börja…
”Get in, get rich, get out”
Den irländska superstjärnan har själv hela tiden sagt att han redan från start satsade på MMA för att bli så rik som möjligt, så snabbt som möjligt. ”Get in, get rich, get out.” Men vem hade anat att det skulle ske på det här viset? Eller kanske mer relevant, varför? Hur i hela friden kan en av, om inte den bästa fjäderviktaren någonsin, avsluta sin karriär helt plötsligt med en tweet på tre ynka rader? Med ett nyvunnet bälte att försvara, en förlust i bagaget och en returmatch bokad till UFC 200?

När UFC:s vd Dana White meddelade att McGregor blivit borttagen från huvudmatchen mot Nate Diaz, var det enligt mig ganska uppenbart att han bara berättade en beskärd del av sanningen. Det måste finnas något bakomliggande som vi inte känner till, som kanske aldrig riktigt kommer fram eller i alla fall inte än på ett tag. I det här läget kan man endast spekulera.
Jag menar, att den UFC-fightern som förmodligen har jobbat hårdare än någon annan beträffande marknadsföring, och rest världen runt för att deltaga i diverse presskonferenser, plötsligt skulle vägra a la Nick Diaz. Bara sådär, för att han känner för det. Nja, det låter föga helt rimligt.
Ryktas ha krävt enorma summor
Ett hett rykte just nu är att det skulle vara en ekonomisk konflikt irländaren och UFC emellan, som ska ha lett till detta. Att han skulle ha krävt omkring $10,000,000 dollar för matchen mot Diaz och organisationen sagt nej.
Visst skulle det inte förvåna mig, men samtidigt finns det något McGregor nyligen bevittnade som jag tror kan vara mer relevant i det här beslutet. Något som kan ha påverkat honom mer än vi trodde.
Jag har varit ett stort fan av ”The Notorious” sedan jag först såg honom, vilket var då han gick sin UFC-debut i Sverige och briljerade mot Marcus Brimage. Hans stil var så unik, han attackerade från vinklar som ingen annan och jag uppskattade verkligen vad jag såg. Det jag kanske framförallt tyckte om var så klart även hans enorma självförtroende och karisma.

Sedan dess har jag kollat på intervjuer, dokumentärer och allt möjligt med honom. Hört honom berätta om sig själv, sin filosofi och sin livshistoria.
En sak jag har slagits av är att han tycks vara en oerhört lojal person. Att han faktiskt verkar ha mycket empati och medkänsla. Oavsett vad det gäller, så är han alltid lojal mot de personer som står honom nära och betyder mycket för honom. Hans klubb, hans flickvän och även UFC på många sätt. Han har tidigare berättat att han var nära att lägga av redan innan han fick samtalet om att gå match i Globen, eftersom en av hans klubbkamraters karriär fick ett olyckligt slut. Att han då inte såg någon mening med det hela, som uppenbarligen kan bli som bortblåst helt utan vidare, men att han sedan insåg att vi alla är på vår alldeles egna resa och såg det som sitt öde att fortsätta.
Allting kan hända i MMA
Hans ego kan mycket väl ha blivit för stort när hans helhjärtade satsning gav så pass enastående resultat. Att han började känna sig oövervinnlig, innan han tillslut blev besegrad av Diaz förra månaden. Att allting kan hända i den här sporten verkade han ha glömt bort, i takt med att han frodades i framgång och slängde sig med löften om titlar i flera viktklasser.
Men när han satt cage-side och hejade på sin klubbkamrat Charlie Ward i Dublin för strax över en vecka sedan, blev han allt påmind om vad som står på spel varje gång man äntrar buren. Joao Carvalhos tragiska död kan mycket väl ha varit det som blev droppen för honom och jag har full förståelse det. Vi får inte glömma bort att han är en helt vanlig människa som du och jag, men samtidigt frontpersonen för sporten i ett kokande Irland, där han får försvara sig mot löpsedlar om ”dödsgalan” likt Aftonbladet i Sverige för några år sedan.

McGregors drömmar har redan gått i uppfyllelse, om än snabbare än han själv hade kunnat tro. Han har säkrat ett tryggt liv för sig själv liksom alla sina nära och kära och han har hela tiden gjort det på sitt eget sätt.
Alla ”keyboard warriors” kan sitta i sina soffor och häva ur sig skit online. Men för mig spelar det mindre roll vilka bälten han vann, hur han klappade ut mot Diaz eller hur han lämnade sporten. Hans tro på sig själv är inte likt något jag tidigare skådat och det har tagit honom precis vart han velat, hur han velat. Något jag tar stor inspiration ifrån medan jag själv försöker ta mig framåt i livet.
Foto: Mazdak Cavian