Den eviga frågan – ska man följa rankingarna och boka titelmatcher mellan viktklassers högst rankade fighters, som en riktig sport, eller ge fansen supermatcherna de vill ha med underhållning i fokus?
På tal om Miesha Tate (17-5) – hur kommer det sig att världens högst rankade kvinnliga bantamviktare inte möter Ronda Rousey (12-0) härnäst? Enkelt, UFC anser att Holly Holm (9-0) är en mer underhållande motståndare och att ”The Preachers Daughter” tilltalar fansen mer. Tate har ju trots allt redan förlorat mot Rousey två gånger och underhållningsvärdet till trots var de inte precis jämna matcher.
HETAST JUST NU
Frågan man däremot bär ställa sig själv är om detta är ett smart tillvägagångssätt, inte minst med det uttalade målet om att bli ”en riktig sport.” I en riktig sport möts de bästa i de största matcherna, inte de mest underhållande. Så vad är viktigast, rankingar eller underhållning?
Vem bryr sig om rankingar?
Låt oss vara ärliga, vi tittar på UFC för att se galna matcher, spektakulära KO:s och snygga submissions. Vem bryr sig om att rätt utmanare får sin chans på titeln?
Det är ingen hemlighet att UFC är mer av ett underhållningsföretag, likt WWE, än en legitim idrottsorganisation. De publikvänligaste utövarna går alltsomoftast längst även fast de inte nödvändigtvis alltid är bäst medan de tekniskt överlägsna men ”mindre underhållande” ofta förbises. Exemplen är många, inte minst den flertaliga mästaren Ben Askren (14-0) som för tillfället tävlar i Singapore istället för i oktagonen.
WWE?
Det är aldrig roligt att se fighters lida för fans underhållning. Med det sagt är det inte heller roligt att se vissa av de matcher som kanske är de mest logiska och rättvisa. Så vad göra – bör man slaviskt följa rankingarna och verkligen etablera sig som en legitim idrott eller ska man fortsätta som i dagsläget och balansera på gränsen mellan sport och underhållning?