Vare sig det är på grund av prestationerna eller helt enkelt en stor skräll finns det oftast ett antal fighters som sticker ut från mängden av vinnare efter varje gala. Det är just de som belyses i detta inslag.
Det var många som stack ut under UFC 189, särskilt på det avslutsspäckade huvudkortet. Mdd så många underhållande och imponerande matcher får vi dock se till personliga favoriter.
HETAST JUST NU
Related Posts
UFC 310 – FÖLJ LIVERESULTATEN HÄR
8 december, 2024
Khabib avslöjar: Den tuffaste motståndaren jag någonsin mött”
2 december, 2024
BEKRÄFTAT: Colby Covington är tillbaka!
16 november, 2024
Conor McGregor
Det är klart att Conor McGregor stack ut, det gör han alltid oavsett vad han håller på med. Men sättet som han äntrade buren var som om han redan var mästare. Därefter inleddes matchen och McGregor var så orädd att man som tittare nästan börjar tro på att irländaren faktiskt har förutspått allt. Motståndaren Chad Mendes bjöd dock på bra motstånd, mestadels åtminstone. Mendes fick in flera hårda slag samt ett antal nertagningar, men det räckte inte för att rubba McGregor som istället hånade Mendes varje gång han gjorde något lyckat.
Bortsett från det osportsliga beteendet så finns det något att konstatera vare sig man älskar eller hatar ”Notorious”: Han är här för att stanna. Inför denna matchen var brottningen x-faktorn, och McGregor hade inget särskilt bra svar på det. Han blev nertagen och lyckades ta sig upp i ett par fall men även om han såg bekväm ut på botten, särskilt när han talade med Mendes, så vann det knappast honom några poäng. Detta lämnar utrymme för andra brottare att göra liknande med en taktik som påminner om den Mendes använde sig av.
Det återstår dock en lång väntan tills dess, McGregor fortsätter göra vad han gjort hittills och backar upp allt sitt snack med prestationer som får motståndarna att se ut som nybörjare.
Robbie Lawler & Rory MacDonald
Dessa herrar bör utmärkas tillsammans. Robbie Lawlers match mot Rory MacDonald var en för historieböckerna. De krigade fram och tillbaka, det var svårt att hålla koll på vem som låg före och poängdomarna lär vara oerhört glada att matchen inte gick tiden ut. Både Lawler och MacDonald uppvisade essensen av vad MMA är, de kämpade in i det sista, fram till att MacDonalds näsa knäckts totalt och han inte lyckades fortsätta. Något som aldrig kommer upphöra dock är fansen uppskattning för denna match.
Gunnar Nelson
Islänningen Gunnar Nelson var lika iskall som vanligt efter sin seger, trots hur väl behövd den var samt hur imponerande det var. De som skådat Brandon Thatchs två första matcher i UFC vet att han ibland påminner om ett knäande odjur som aldrig släpper siktet på sin motståndare. Han är stor för viktklassen, stark, snabb och rakt av så är Thatch en svår match för vem som helst. Nelson lyckades dock sänka den långa amerikanen med slag, därefter följde islänningen till marken och jobbade lugnt och metodiskt fram till att han säkrade en rear naked choke. Det är värt att nämna att inte ens den forne lättviktsmästaren Benson Henderson lyckades besegra Thatch så snabbt.
Inför mötet med Thatch hade Nelson behövt utstå karriärens första nederlag, som kom i form av ett domslut signerat Rick Story. Nu åter i segerkolumnen lär Nelson fortsätta stiga i rankningarna, och det blir ett nöje att se hans nästkommande match – oavsett vem han möter. Han har visat att han kan vinna matchen vart den än hamnar.
Thomas Almeida
Det råder inget tvivel om det: Den obesegrade brassen Thomas Almeida är här för att stanna. Han var storfavorit i matchen mot veteranen Brad Pickett med odds som inte var särskilt rättvisa mot den mer erfarne fightern. Pickett inledde starkt men Almeida återhämtade sig och i början av den andra ronden fick brassen in ett flygande knä som knockade britten innan han ens hunnit träffa kanvasen. Almeida är på riktigt. Lovorden var sanna.
Efter två lika imponerande segrar mot Tim Gorman samt Yves Jabouin återstår det att se vad UFC bestämmer att göra med Almeida. Planerar de att bygga upp honom sakta, sätta honom mot ännu en veteran eller mot en annan lovande talang som han själv? Oavsett så har Almeida visat att han bjuder på underhållning och han har talang i drivor, vad som är mer enastående än hans prestation är att han med största sannolikhet endast kommer bli bättre.
Matt Brown
Den odödlige Matt Brown visade att snedstegen mot Robbie Lawler och Johny Hendricks endast var temporära med en submissionseger av allt. Det är ytterst ovanligt med tanke på att Brown anses som en knockoutartist och som sällan går på lås. Det hade varit enkelt men orättvist att säga att Brown endast gjorde det som förväntades, då han ställdes mot en extremt oförutsägbar och lång welterviktare i form av Tim Means, en fighter som dessutom hotade på fötterna mot Brown. I slutet på den första ronden fick dock Brown till ett slag som sänkte Means, som i sin tur gick på en nertagning. Brown visade en mogen taktik och gick på en giljotin istället för att endast slå vilt, och det är uppenbart att Brown ständigt utvecklas inom alla aspekter av MMA. Det förblir ett nöje att följa ”The Immortal”.
