Möter upp David Glasnovic, Yosef Ali Mohammads tränare, i lobbyn på Hotell Horisont. Det är ett par timmar till invägning.
”Han är borta. Ingen som hört något sedan i måndags. De har hittat en ersättare.”
HETAST JUST NU
Vadå borta? Har svårt att greppa vad borta betyder och att koppla ihop den fighter jag träffade bara för en vecka sedan med den nyhet som ett par timmar senare kommer att släppas finns inte i min tankevärld. Superior Challenge, som redan tidigare förlorat både Reza Madadi och Papy Abedi, drog i alla trådar värda att dra i för att hitta en ersättare. Med cirka 1500 biljetter sålda skulle det vara förödande att bli av med ännu ett stort dragplåster. Om Yosef stått utan motståndare hade det med all säkerhet fått konsekvenser för biljettförsäljningen i dörren.
Väl uppe på hotellrummet så diskuteras Yosefs nya motståndare, ”någon engelsman” blir till Mike Neun med ett tidigare record på tre vinster och två förluster. Inte i någon av brittens tidigare matcher har poängdomarna fått komma till tals, att det skulle bli annorlunda mot Yosef kändes föga troligt. I vanliga fall tävlar Mike Neun i lätt tungvikt men uttryckte själv att han brukar ha en relativt tuff resa ner och att det kändes bra att slippa klippa vikt. Neun var planerad att gå match men då den blev inställd var det aldrig någon tvekan om att han tog chansen när Superior plötsligt ringde, bara två dagar innan det var dags att inta Helsingborgs Arena.
”MMA-stjärna från Malmö fast för dopingsbrott”
Så löd lokalpressens rubrik. I artikeln väljer tidningen att gå ut med namn och citerar åklagare Magnus Petersson, ”Han kommer inte gå någon titelmatch.”
Det ska understrykas att berörd fighter är misstänkt, inte dömd. Risken var stor att detta skulle bli ett samtalsämne som överskuggade den kommande matchen men blev förvånande och uppfriskande nog inte ens omnämnt mer än med en besviken axelryckning av David.
”I den här idrotten kan man inte bara förbereda sig för en fighter. Vi har förberett Yosef genom att göra honom bättre på alla plan. Om motståndaren är den ena eller den andra spelar en mindre roll.”
En timme till invägning, skickar iväg ett meddelande som berättar att jag sitter i lobbyn och väntar. David ringer tillbaka, något stressad, han hade glömt att jag skulle med. Tio minuter senare är jag upplockad av Konstantinos Persson, lovande lättviktare från Team AVAM som tvingats äta genom sugrör den senaste tiden på grund av en bruten käke. Nu pratar han dock sig problemfritt genom trafiken och hoppas på att få börja träna igen inom loppet av en vecka eller två. Mohammad Ali Sanei är också med i bilen, en fighter som David ser stor potential i och som går sin tredje amatörmatch på lördag i den danska organisationen CSA Fight Night 13. De båda är en viktig del i att förbereda Yosef bara genom att umgås som vänner.
Invägningen, Yosefs bror och ett par andra vänner ansluter. Det är märkbart att deras närvaro betyder mycket. Yosef är som vanligt väldigt lugn, ser glad ut. Alla fighters har redan klarat vikten, det är ingen som går utsvulten upp till vågen då den inofficiella invägningen redan skedde vid lunch. Press och publik är däremot inbjudna till ett hotell i centrala Helsingborg. Där är fokus snarare på att bygga stämning framför att kontrollera kilon. Invägningen som filmas och fotas är således bara en efterkonstruktion av en långt mindre påkostad tillställning ett par timmar tidigare.
Följer med Yosef bakom scenen där han samlar ihop intryck och tankar innan det är dags att ställas inför publik, bestiga våg och spänna muskler. Det kommer inte bli något första möte med Mike Neun som ännu inte har hunnit ta sig till Helsingborg. Det mötet kommer istället först ske under väldigt odramatiska former när det dukas fram till mat på hotellet. Trots att vikten är avklarad är det en väldigt allvarlig Yosef som sjunker ner i en fåtölj bakom scen. Han tar luvan över huvudet och låter andra samtala medan han själv bara väntar på att bli uppropad och komma tillbaka till hotellet. Invägningen summeras i bilen med hjälp av ett par foto.
”Fan, ser ut som jag har string. De där boxershortsen är alldeles för små”
Tillbaka på hotellet, tung mage av gratis-mat. Nersjunkna i soffor och showen börjar som inte ska vara slut på flera timmar. Det är Isaac Theodoridis som värmer upp gruppen som är en samling från de två Malmöklubbarna KFUM Fightzone och AVAM. Skämten avlöser varandra och samtliga har en sak gemensamt och det är att vänskapligt förödmjuka någon kring bordet. Resten av kvällen spenderas mer eller mindre på samma sätt. Min nervositet som redan kom smygande ett par timmar före avresa börjar sakta försvinna med hjälp skratt och ett par öl.
Vaknar alldeles för tidigt, nervös igen. Något tung efter ölen. En löptur senare är ölen borta men nervositeten hänger kvar. Vet inte varför jag är nervös. Kan inte särskilja om det är en rädsla för att misslyckas med att skapa bra bilder eller jag är nervös för Yosef. Under denna korta tid har min bild av Yosef förändrats från tystlåtet reserverad till både varm och omtänksam. Han är väldigt mån om sina vänner och omgivningen runt om honom. Strax före jag möter upp Yosef på lördagen förväntar jag mig en förändrad personlighet men omställningen kommer komma långt senare och kommer endast vara i ett par minuter.
Var vi än sitter tycks jag se hans motståndare, han är avslappnad och rör sig runt i de gemensamma utrymmena med stort självförtroende. Han verkar genuint lycklig i väntan på att få gå upp i buren. En lycklig och avslappnad fighter är en farlig fighter. Kan inte låta bli att tänka på att Yosef har väldigt mycket att förlora samtidigt som belöningen känns fager. Denna match är med stor sannolikhet inte den som kommer agera inträdesbiljett till UFC men kommer däremot vara ett rejält steg tillbaka om Mike Neun finner en väg till skräll.
Under dagen slår Yosef lite plattor för att få igång kroppen och vid fem åker vi iväg till arenan för genomgång av regler. Yosef tar också chansen att få bekanta sig med buren. Sätter sig ner och känner varsamt på mattan. Då Yosef först beräknas att gå sin match runt klockan tio så han väljer att åka tillbaka till hotellet och vila. Precis innan Simon Sköld ska upp i buren är de tillbaka och jag ansluter till deras omklädningsrum.
Stämningen är lättsam, en mobiltelefon agerar ljudsystem och jag är förmodligen fortfarande den som är mest nervös. Yosefs hörna, vid sidan om David, består av Joakim Musakka och Arben Latifi. Sistnämnde gör sitt yttersta för att hålla uppe humöret genom dans och kamratliga påpekande om allt från illasittande suspensoar till en retlig uppmaning om att David verkligen borde fixa sin frisyr innan han ska synas framför publik och TV. Tiden flyter förbi, händer tejpas, plattor misshandlas, kontroll av lindning och plötsligt är det fem minuter till att promenera sig igenom korridoren på ett par hundra meter som för dig fram till dörren som agerar gräns mellan ljusrör och strålkastare. Där står sedan båda fighters redo för att vänta på att deras musik och vänner välkomnar dem in på arenan. För att ge er en tidsram så handlar det om mer eller mindre hela matchen mellan David Bielkheden och Besam Yousef. Det enda som skiljer de båda åt är en öppen dörr.
Till en början är Yosef lugn, han skrattar åt Alan Carlos ljudliga och effektfyllda återberättande av hur Daniel Acacio knockades. När det bara återstår minuter sker däremot en förändring. Yosef börjar gå fram och tillbaka på den lilla ytan. Han påminner om ett stressat lejon. Neun lämnar och beger sig mot buren. Andreas Bodin välkomnar Yosef fram och byter ett par ord. Leendet letar sig tillbaka, lugnet återfinns och publiken förgyller Yosefs väg fram till buren.
”Lugn Yosef! Du måste ta det lugnt!”
Yosef har precis säkrat en nedtagning, allt går väldigt snabbt. Hans hörna försöker få kontakt med honom.
”Jag kände mig stirrig. Jag höll andan. Andades inte alls sen hörde jag er och blev lugn”
Yosefs blick möter sina coacher. Han lyssnar uppmärksamt på dess instruktioner. Några sekunder senare skriker samtliga i Yosefs hörna att det är läge för en kimura. Ytterligare några sekunder senare klappar britten i takt med den allt mer exalterade publiken.
Rond 1 – 1:06 minuter – Submission (Kimura)
Intervjuer och dopingtest. Lämnar arenan innan huvudmatchen är slut. Alla är glada, lättade och trötta. Det ser ut som en ansträngning att byta om och finna motivation att möta Helsingborgs nattliv för att fira vinsten. Jag kan med glädje gratulera Yosef till vinsten och dra mig tillbaka till hotellrummet. Somnar ännu en kväll med datorn i knäet och kan njuta av att fått chansen att få följa Sveriges bästa tungviktare då han vann sin fjärde match och tog ett rejält kliv vidare i karriären.
Stort tack till Superior Challenge, Team AVAM, David Glasnovic och sist men långt ifrån minst Yosef Ali Mohammad.