Intervju med kategori C-supporten Alejandro Cortés
Det har varit en del snack i media om fotbollshuliganer den senaste tiden. Dels efter den tragiska misshandeln som ledde till att en man dog i Helsingborg och dels efter filmklippet från Team Fighting Championship i Lettland där Wisemen från Göteborg ställde upp i en femmanna-turnering. När Kimura.se skrev om turneringen blev många upprörda och tyckte det var idiotiskt att koppla ihop det med MMA eftersom sporten redan har många emot sig.
HETAST JUST NU
En av mina vänner och sparringpartners i thaiboxning Alejandro Cortés är med i fotbollsfirman Wisemen och var en av killarna som slogs i Riga i Lettland. Personligen har jag svårt att förstå kopplingen mellan fotboll och slagsmål på ”gatan” och jag föredrar alla gånger fighting i ring eller bur med väl förberedda fighters, läkarkontroller, domare och läkare på plats. Men som jag skrivit om tidigare tycker jag att det är intressant att höra om på grund av vilka olika anledningar människor slåss. Detta är dessutom en form av fight som jag är väldigt lite insatt i så jag bestämde mig för att intervjua honom för att få veta mer om av vad det är de håller på med.
Alejandro jobbar som personlig tränare och driver ett gym i Majorna dit jag åkte för att träffa honom. Vi började med att sparras och efteråt bjöd han på lunch och en intervju där han väljer att vara öppen med både namn och bild eftersom han står för den han är och är säker i sig själv. Polisen vet vem han är och han berättar att de trakasserat honom i många år så för honom spelar det ingen roll om han ger en intervju öppet.
Alejandro har varit intresserad av fotboll sedan 1998 och varit supporter för Blåvitt sedan 2001. Han gillar att fightas och började med kampsport, kung fu, som 12-åring. Han är en kategori C-supporter och säger att ordet ”huligan” är ett ord media skapat tillsammans med många andra fördomar. Han menar att IFK-supportrar är bland de lugnaste i sammanhanget. Det stökar inte under matcher utan vill stödja familjekulturen och familjefesten. De vill att man ska kunna gå på matcher med sina barn utan att behöva oroa sig. Slagsmålen sker inte i stan utan utanför i industriområden där man stämmer träff.
- – Det är ett sätt att uttrycka vår revirstrid med andra lag. När bortalag kommer hit försvarar vi vårt territorium. Vi är vanliga människor som älskar Blåvitt. Det är vår stad och vårt lag och vi försvarar vår ställning mot andra likasinnade supportrar, kategori C. Vi uttrycker vår kärlek till sporten med våld.
Men våld och kärlek, hur hänger det ihop? undrar jag.
- – Vi slåss för att det är kul och för att vi älskar laget så mycket att vi är villiga att bemöta andra likasinnade och se vilka som är bäst. Fotbollslaget tar striden inne på matchen, på arenan. Kategori B tar striden på läktaren och C på ”gatan”, i industriområden. Det har ändrats från att vara fylleslagsmål inne i stan. Nu är det mer organiserat och vi vill plocka bort det från allmänheten eftersom vi inte vill tvinga på detta på familjefolk. Vi slåss som hobby och livsstil där ingen störs av det. 2011 var senast IFK-supportrar gjorde något i stan i samband med match.
Alejandro berättar också att Wisemen, Ultras och Supras planerar ett projekt där de bland annat vill minimera bengalbränningarna och göra dem säkrare. Bengaler ska inte kastas in på plan och bränningarna ska bara ske på läktaren. Inget våld ska ske kring arenorna eller t.ex. vid avenyn där folk samlas kring matcherna. De vill ta bort våldet och stöket från arenorna.
Hur går egentligen en fight till?
- – Det finns regler och en hederskodex. Det är schysst fighting. Man får inte peta någon i ögonen, bitas, sparka mellan benen eller på folk som ligger ner. Man slåss inte med den som inte vill slåss och vi slåss aldrig på matchdagar. Vi ringer andra firmor i anknytning till match, någon dag innan eller efter.
När det är box är det lag mot lag. Vi ser det som en sport, det är prestigefyllt och man vill vinna. Man möts i jämna antal, som t.ex. 100 mot 100 och slåss tills den ena firman ger upp och har förlorat.
Ett lag har förlorat om alla i ett lag ligger ner eller springer iväg. Det syns på att vi har olika färger på kläderna. En fight kan variera mellan 1 till 5 minuter ungefär.
Är det lätt att tappa kontrollen eller kan du alltid sluta när någon ”fått nog”?
- – För mig är det en sport och jag tappar aldrig kontrollen. Det gäller att vara fair, schysst. Vi fightas på lika villkor och gör inget mot någon annan som man inte vill att de ska göra mot en själv. Vi är två team som slåss och det ena teamet vinner.
Det finns alltid folk som kan tappa kontrollen men vi håller koll på varandra. Vår hederskodex är viktig och vi är angelägna om att styra upp våra egna supportrar så att alla håller samma kodex. Om någon gör för mycket stoppar vi den personen givetvis. Trots att det är väldigt brutalt har det bara skett ett dödsfall i Sverige i samband med kategori C-slagsmål, 2003, eftersom vi håller så hög disciplin.
Vad jag hört är det många som tar droger och är fulla när de slåss men Alejandro berättar att det i Wisemen råder alkohol- och drogförbud och att alla respekterar reglerna. Jag undrar också vad det egentligen har med fotboll att göra och han svarar att bärs och sång inte heller har med fotboll att göra, men vart ska man dra gränsen? För dem är det ett sätt att uttrycka sig. Ett väldigt kontroversiellt sätt. Han tycker också att kategori B på läktarna gör ett bra jobb och säger att fotbollen hade varit död utan dem.
Det värsta som hänt Alejandro i en fight är att han brutit näsan men han har sett andra bli medvetslösa och få hjärnskakningar. När de slåss har de flesta tandskydd och en del lindar sina händer. Det är sällan det händer att någon blir knockad så att han inte vaknar men om det händer körs personen till sjukhus.
Det låter som sagt väldigt brutalt och jag undrar vad vänner och familj tycker om det han gör. Han säger att de känner honom och förstår att den mediala bilden som finns idag inte stämmer. Han menar att media målar upp sin bild för att sälja nummer och spela politikerna i sina händer. Familjen blir oroliga när han kommer hem med blåtiror och spruckna läppar, men han gör det alltid med ett leende. Men hans mamma hade hellre sett att han spelade piano som han gjorde ett par år när han var yngre.
Alejandro har gått en thaiboxningsmatch i Thailand och jag undrar hur han skulle jämföra en match i en ring, med regler och domare, med fighting på gatan men han säger att det här inte är kampsport, det är street fight.
- – Man slåss med hjärta och det är inte den bästa fightern som vinner utan den som är starkast och har störst hjärta. Skillnaden är att när man slåss i en ring finns bara en motståndare och man har skydd och handskar. På gatan är det flera motståndare att ha koll på och man måste ha koll på var polarna är. Där går man in för att vinna från första början och man utväxlar inte slag på samma sätt. Där finns inga rondvilor och vatten utan det är pang på. Man har mer adrenalin än i en match och man kan slåss med adrenalin i ungefär 40 sekunder till en minut max. och sen är man slut.
Han berättar att det finns en viss spänning innan fighting men att han själv inte direkt är nervös, snarare exalterad.
- – De flesta är taggade och en viss nervositet finns alltid. Det krävs mycket av en människa för att springa mot 100 st. andra personer men samtidigt en känsla att ha 100 st. bakom sig som backar upp en. I mina ögon är det här ett manlighetstest. Många förstår sig inte på det, men det är klart att det är svårt att förstå sig på något man själv inte upplevt. Vi är människor som alla andra och jag har träffat de mest godhjärtade, lugnaste människorna här, familjefäder och människor som är engagerade i samhället. Vi är inga barbarer. Det här är vår hobby, vi uttrycker vår kärlek på ett annorlunda sätt och vi ger oss inte på folk som inte har med saken att göra.
Är det många kategori C-supportrar som kommer från en stökig bakgrund?
- – Den här typen av aktiviteter drar till sig en viss typ av människa men att majoriteten har problem eller haft det tidigare vill jag inte säga. Det finns alla sorter och vi representerar samhället i stort. Det som dragit oss samman är Blåvitt. Det är där vår familj är.
Alejandro säger att han skulle vilja att det han höll på med fanns i laglig form med domare, läkare och Pride-regler men många mot många. De kunde vara i en gympasal med publik men samtidigt tar det bort charmen. Men han tror att många nog hade velat fightas så men att det inte går pga. av våra lagar.
Vill du säga något om dödsmisshandeln i Helsingborg? Har den något med huliganism att göra?
- – Det är fruktansvärt tråkigt när en människa går bort, särskilt i samband med idrott. Det finns inte ord nog att beklaga det som hänt och jag sörjer verkligen för familjen. Det hade inte med huliganism att göra. Det var en olyckshändelse. Rubriceringen lyder misshandel och vållande till annans död. Det är tråkigt att media och politiker utnyttjar en sådan händelse som är så tragisk för att föra sin propaganda mot alla typer av supportrar. Vi vill ju främja fotbollen. Vi älskar fotbollen, läktarkulturen, supporterkulturen och vi vill att varenda människa i det här landet ska kunna gå på fotboll utan att vara rädd. Det är media och politiker som blåst upp den här rädslan bland vanliga människor. Det är inget vi stått för.