Då var det dags att försöka återupprätta sig efter det senaste fiaskot. Detta är något av en mellangala men huvudfighten är i alla fall intressant. Så här kommer det att gå:
Dan Henderson vs. Rich Franklin
Det är lätt att glömma att Franklin aldrig förlorat i UFC mot någon annan än fenomenala Anderson Silva och att han utanför UFC bara har förlorat mot den ännu obesegrade Lyoto Machida. Om det inte vore för Silva skulle Franklin troligen vara en av de mer dominanta mästarna i UFC.
Henderson å andra sidan har haft en lång framgångsrik karriär med många imponerande vinster, men också en hel del förluster. I UFC har Henderson visserligen bara förlorat med de allra bästa men det känns som att han är på väg mot pensionen.
Båda två har bra händer men är samtidigt väldigt svåra att avsluta. Jag tror att det kommer bli en fight som avgörs stående, då Henderson får svårt att hålla Franklin nere.
Franklin vinner på beslut, mycket beroende på sin snabbhet och på sitt utmärkta nedtagningsförsvar. Vinnaren blir coach i nästa TUF(mot Bisping).
Mark Coleman vs. Mauricio Rua
När Coleman klev in i oktagonen för första gången, så långt tillbaka som 1996, framstod han som i princip ostoppbar, men ganska snart började folk lära sig att stoppa nedtagningar och Coleman begav sig till Japan och Pride. Där lyckades Coleman få fart på sin karriär genom att vinna Grand Prix 2000.
Innan Pride sjönk till botten hann Coleman också vinna en kort och märklig fight mot Shogun, en fight där Shogun bröt armen och Coleman fick ”roidrage” och kastade undan den lilla japanska domaren som försökte bryta matchen. Det hela slutade i allmänt slagsmål och kaos.
Idag är Coleman en av MMA-dinosaurierna, som inte längre kan vinna mot någon toppfighter. Han har inte utvecklats alls de senaste tio åren, han är och har alltid varit främst en brottare. Även om Shogun såg trött ut mot Griffin kan jag inte se hur Coleman ska kunna vinna mot en så pass allround och talangfull fighter som Shogun. Dessutom är ju Coleman för bövelen 44 år!
Visserligen kan ”The Godfather of GnP” i UFC använda sig av armbågar och trycka upp Shogun mot buren i UFC, men med tanke på hur fort han brukar blir trött så ser jag inte hur han ska kunna avsluta.
Shogun kommer att hålla sig stående och där kommer han att avsluta Coleman i andra ronden genom överlägsen kickboxning. (Av någon anledning känner jag mig alltid sorgsen när jag ser Coleman, han känns som en sådan där boxare som Springsteen sjunger om i ”The Hitter”)
Alan Belcher vs. Denis Kang
Ytterligare en Prideveteran gör entré i UFC, den här gången får vi se den mångsidiga men ojämna kanadensaren Dennis Kang. Belcher är en habil motståndare som dock Kang borde kunna besegra utan att det blir total dominans, så brukar ju UFC göra när de tar in någon som redan har ett namn.
Kang är i min mening något överskattad och risken finns att han i sin debut drabbas av stora självan, som så många Prideveteraner vi sett den senaste tiden. Därför kan Belcher ha en liten chans, men på pappret är Kang bättre både stående och på marken.
Dock såg vi i fighten mot Jason Day hur Belcher blev dominerad stående, trots att det är hans starkaste gren. Dessutom var Belchers vinst, mot världens långsammaste fighter Ed Herman, ett delat domslut som lika gärna kunde gått emot honom.
Kang kommer laddad och är bättre på alla områden än Belcher, jag ser honom som segrare via TKO i andra ronden.
Marcus Davis vs. Chris Lytle
Med undantag för förlusten mot Swick har Davis en riktigt bra rad av vinster. I TUF framstod han som en medioker fighter men han har visat att han har vad som krävs för att platsa i UFC. Lytle är mer av en ”gatekeeper”-typ som alltid ser till att det blir en bra fight och har förmågan att vinna då och då. Han är dock mer en överlevare än en avslutare.
Davis är i grunden en boxare men har vunnit de flesta av sina matcher på lås eller strypning, dock tror jag denna fight kommer att avgöras stående. Lytle kan också boxas och verkar ha något att bevisa stående. Han var framgångsrik på fötterna i sin senaste vinst mot Paul Taylor och bad efteråt uttryckligen om ett ”stand up war” med Davis som sin nästa fight.
Problemet i denna fight, för Lytle, är att Davis är en mycket bättre boxare och därför kommer handgranaten att vinna ett kul beslut.
Jeremy Horn vs. Rousimar Palhares
Horn har gått hela 103 fighter i sin karriär, han hade dock oturen att vara som bäst innan sporten exploderade och man började kunna tjäna bra pengar. Att Horn är tillbaka i UFC är lite märkligt då han förlorade sina två senaste fighter och inte är vidare spektakulär, men det är kanske någon form av belöning för lång och trogen tjänst.
Mot sig har han en BJJ-specialist som efter sin senaste förlust mot Dan Henderson måste visa att han hör hemma i UFC. Horn kan fortfarande, och kommer inte att vara lätt att avsluta då det inte finns mycket han inte sett förut. Problemet för Horn är att han är för svag för Palhares och han kommer i längden inte att kunna stå emot honom, trots sin rutin.
Det här slutar i andra ronden med någon form av lås eller strypning från Palhares. Ärligt talat är det en rätt ointressant matchning och förhoppningsvis är det sista gången vi ser Horn i UFC.