Efter snart sju år som MMA-skribent bestämde jag mig i höstas att göra mitt livs hittills största MMA-resa; att på egen hand åka till USA för att bevaka UFC on FOX 10 i Chicago och UFC 169 i Newark. I följande text beskrivs denna resa tillsammans med tankar, funderingar och personliga perspektiv.
HETAST JUST NU
Related Posts
Måndagskrönika: Grappling är en del av sporten, eller?
25 november, 2024
BEKRÄFTAT: Colby Covington är tillbaka!
16 november, 2024
Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?
11 november, 2024
Efter en dag spenderad i Harlem tog jag mig ut till Prudential Center i Newark, New Jersey, för UFC 169: Barao vs Faber II. Det tog mycket längre tid att ta sig från Manhattan den här gången än det gjorde till invägningarna. Säkerhetspådraget var massivt inför Super Bowl XLVIII som skulle äga rum dagen efter. Det var poliser, militärer och bombhundar i nästan varje hörn. Så om man rörde sig vid tåg med en ryggsäck fick man räkna med att det tog lite längre tid.
När jag kom till arenan tog det mig en stund att inse att UFC hade placerat mig uppe på läktaren, inte på en plats vid buren som på UFC on FOX 10. Ingen plats till min dator för liverapportering med andra ord. Det var riktigt bra platser de hade fixat om man var där som ett fan, men inte för att jobba som jag hade tänkt mig. För en liten stund var jag sur som en liten pojke som förvägrats godis. Hade bara tagit med dator och lämnat annan utrustning på hotellet. Tanken var att ha så lite saker som möjligt med sig, då jag efter galan skulle traska till stationen genom ett mörkt Newark. Efter att ha gnällt lite över läget i vår redaktionschat så gick mitt dåliga humör fort över. Inte naturligt för mig att vara en positiv människa, men bestämde mig för att göra det bästa av situationen i mediarummet.
I mediarummet satt ett trettiotal journalister, fotografer och kameramän. Vi väntade på att segrande fighters från underkortet skulle komma in i rummet för att bli intervjuade. Väntan blev lång och UFC:s representant berättade att Neil Magny var tvungen att åka till sjukhuset efter sin match. De andra vinnarna var uttagna för kontroller av den atletiska kommissionen. Det blev att titta på skärmarna i rummet på matcherna som ägde rum en bit längre in i arenan.
Därefter började segrarna komma in. Den förste fightern som klev in var Rashid Magomedov och pressen samlades kring honom och hans tolk och team. Men alla förväntade sig att det var den kände MMA-reportern Ariel Helwani som skulle sköta snacket. Mer än en gång gav han utrymme för andra att ställa frågor men det var tyst. Märkligt att ingen försöker stjäla hans unika plats i den journalistiska hierarkin. Magomedov berättade att han inte var nära att bryta armen och därmed inte heller att klappa och ge upp, att det var mer som ett sparringpass. Han sa även att han innan domslutet ropades ut inte trodde att han gjort tillräckligt för att vinna. Ärligt, vilket är uppskattat.
Näste fighter att kliva in i mediarummet var Clint Hester. Denna gång var det andra journalister som ställde frågor. Bra. Själv stod jag och lyssnade som en fåne eftersom batteriet på mobilen var nästan tomt och andra tekniska apparater låg i tryggt förvar på ett hotell i Midtown West. Det jag la på minnet var i alla fall att Hester fick sitt smeknamn ”Headbussa” eftersom han ägnade sig en del åt slagsmål på gatan innan han sökte sig till boxningen och sedan till MMA. På inget sätt avståndstagande från sitt tidigare liv upplevde jag. Som professionell fighter tycker jag att man tydligt ska ta avstånd från sådant.
Efter två Diet Pepsi var det dags för ett besök på toaletten. När jag kom tillbaka stod en hord av journalister runt Al Iaquinta. Hann tyvärr inte höra vad han sa för de höll på att avrunda. Så jag tittade istället på matchen mellan John Makdessi och Alan Patrick på skärmen på väggen framför mig. Inte den mest spännande matchen, med ett domslut som fick flera i rummet att reagera ljudligt.
Jag bestämde mig för att titta på resten av galan på platsen som UFC hade försett mig med inne i arenan. Efter bara en kort stund på publikplatsen skämdes jag lite över att jag varit sur och otacksam tidigare. Det är många som skulle ge mycket för att få vara här på plats och se galan. Jag valde ännu en gång att vara positiv och försöka njuta till fullo. Det var svårt att låta bli att vara glad när stället var packat med en exalterad publik som i tighta t-shirts fistpumpade till musiken.
Både Chris Weidman och Jon Jones visades under galan på skärmarna och fick ett ganska ljummet mottagande med tanke på att de är från regionen. Den som fick mest kärlek var Urijah Faber när han stegade mot oktagonen till ”California Love”. Publiken var som tokig. Noterade även att den brasilianska publiken hade mycket mer kärlek för Jose Aldo än för Renan Barao.
Jag lade märke till att jag inte applåderar när jag tittar på MMA, vilket är märkligt. Jag är så van vid det här laget att sitta och skriva och betrakta som en skribent att jag inte gör några känsloyttringar trots att jag känner, tycker och tänker. En gång gjorde jag avsteg från detta när Tor Troéng gick match och fick en skarp tillsägelse av UFC:s representant. När jag kom på mig själv med detta tråkiga beteende såg jag till att både klappa och låta varje gång jag kände för det. Det var enkelt att komma igång med det när Abel Trujillo knockade Jamie Varner.
Det som var mindre roligt med att sitta i publiken var de fulla människorna. Två ordentligt berusade killar ställde sig upp gång på gång och störde dem som satt direkt bakom. Trots tillsägelser så fortsatte de och blev därför eskorterade ur arenan. Det var även slagsmål uppe på läktaren. Jag läste även att två hade blivit knivskurna i samband med galan. Allt detta brukar jag inte tänka så mycket på annars i pressraden, det kom mig närmare denna gång.
Allt som allt en rolig upplevelse som avslutade mitt MMA-äventyr. Ruvar dock redan på mitt nästa. Måste bara övertyga Mazdak Cavian att det är en bra idé så vi kan lösa finanserna. Så backa mig gärna i kommentarsfältet om ni uppskattat rapporteringen!
Tack till alla som läst och följt mig dessa veckor! Ni som missat tidigare rapporter finner dem här på MMAnytt.
