Det är inte med glädje jag skriver den här krönikan. Det är inte driven av kreativitet, upphetsad efter en spännande match eller av kärleken till sporten. Samtidigt som det på flera sätt tar emot att sätta sig ner och skriva om andras brister samt prata om saker jag egentligen inte har någon som helst aning om bakgrunden till går det inte att undvika. Jon Jones påstådda kokainproblem är med stor sannolik inget som kommer blåsa över i första taget och även fast jag personligen inte tror att det hela stavar slutet på mästarens sagolika karriär kan det mycket väl komma att sätta en rejäl buckla i densamma.
Själv trodde jag att det var någon som kryddat rubriken lite väl mycket då jag första stötte på nyheten. När det efter närmare efterforskning dock stod klart att Jon Jones (21-1), UFC:s lätt tungviktsmästare och i mångas ögon den bästa sporten någonsin sett, faktiskt tagit in på rehab för att komma till bukt med ett åtminstone för mig okänt kokainbruk var jag tvungen att dubbelkolla kalendern så att första april på inte kommit tre månader tidigt det här året. Inte kunde det väl stämma? Bara ett par timmar efter förra helgens framgångsrika tillika (som vanligt när det gäller Jones) imponerande titelförsvaret mot Daniel Cormier (15-1) hade de flesta redan glömt bort mästarens finfina prestation och istället bytt fokus till en av hans förmodat mörkare hemligheter.
HETAST JUST NU
Som av en på alla sätt och vis (för oss fans åtminstone) lyckosam händelse fångades UFC:s expertkommentator och en av sportens största personligheters reaktion till nyheten på video. Joe Rogan var mitt under ännu ett avsnitt av den populära podcasten ’The Joe Rogan Experience’ då han alltså fick veta vad som hänt och hans svar på det hela var som väntat väl värt både en och två tittar. Efter den inledande förvåningen och ett par sedvanliga skämt höjde Rogan dock en poäng som åtminstone jag håller med om; Jones är ung, rik, bäst, vackrast, befinner sig på toppen av världen och har tillgång till i stort sett vad han vill. Är det så konstigt att han trampar snett ett par gånger? Det motsatta skulle i min mening vara ännu märkligare och personligen vet jag inte hur jag skulle hantera den grad av kändisskap mästaren uppnått blott 27-år gammal.
Vem vet vad som faktiskt hände och i vilket sammanhang intaget ska ha ägt rum (om det ens handlar om kokain i ren form – enligt drogtestet i fråga hittade man den primära metaboliten benzoylecgonine i Jones blod, vilket alltså inte utesluter att han kommit i kontakt med drogen av misstag eller brukat någon annan substans innehållande metaboliten. Faktumet att han själv nästan omedelbart efter nyheten kom ut checkade in på rehab talar dock starkt emot den möjligheten) är ännu inte känt (Rogan och company spekulerade om än något skämtsamt i att det hela hände då mästaren nyligen besökte Brasilien). Att han enligt UFC och Dana White inte riskerar att förlora sin titel var skönt att höra. Att sportens kanske främsta mästare någonsin ska bestraffas såpass hårt för bruk av droger som dels inte intogs i samband med tävling och dels (förmodligen) inte ens skulle agera prestationshöjande skulle i min mening vara något hårt.
Så, vad händer nu? Lyckas Jones studsa tillbaka och sudda ut minnet av den redan ökända skandalen? Eller är detta brytpunkten då framgångssagan förvandlas till en av motsatt karaktär? Jag kan åtminstone inte tänka mig något annat scenario än att 27-åringen kommer tillbaka med full styrka och fortsätter regera över UFC:s lätt tungviktsklass under en bra tid framöver. Det är inte precis en person utan karaktär vi pratar om här, det är någon som stigit till toppen av världens kanske tuffaste sport och lyckats hålla sig kvar där trots ett antal tillsynes oöverkomliga utmaningar och svåra motgångar. Jag tror han har kontroll på situationen. Och helt ärligt, så länge han inte skadar någon annan eller vinner orättvisa fördelar ser jag inga problem med vad Jones håller på med på fritiden. Det är inte mina problem.
Det återstår att se vad som faktiskt händer och om mästaren behåller sin plats (tillsammans med bantamviktsmästarinnan Ronda Rousey (10-0)) som UFC:s främsta gullegris trots händelseförloppet. Det är egentligen svårt att se något annat alternativ, då jag inte kan tänka mig att organisationen skulle vara villiga att begrava sin kanske största stjärna genom alla tider för en såpass banal sak.
Har jag fel? Dela med dig av dina åsikter i kommentarsfältet!