Shogun blir här tionde personen att få bältet i lätt tungvikt
Andra artiklar i serien:
Måndagens historielektion 1 – Vale Tudo
Måndagens historielektion 2 – Historien om MMA
Måndagens historielektion 3 – Historien om Genki ”Neo-Samurai” Sudo
Måndagens historielektion 4 – Regler och poängsättning
Måndagens historielektion 5 – Vad man bör tänka på när man väljer en vinnare
I och med att Lyoto ”The Dragon” Machida åkte på däng av Mauricio ”Shogun” Rua här på UFC 113 så öppnades återigen dörren på vid gavel inom den dynamiska lätta tungviktsklassen. Nyhetssidorna fuktar sina läppar, Dana White inser att intresset för UFC 114 nu blir ännu större och fans av sporten (generellt) känner att rättvisa skipats. Personligen var jag en av de som verkligen på allvar ansåg att Machida vann mot Shogun i deras första möte och som nu hoppades på 2-0 i matcher. Men samtidigt kändes det inte minsta tår i ögat när Shogun nu vann då det faktiskt med handen på hjärtat kändes rättvist.
Potentiella bra matcher i den lätta tungvikten radas nu upp en efter en. Den har kallats den mest intressanta viktklassen länge och detta då det efter Chuck Liddells fyra försvar av bältet (2005-2006) varit väldigt svårt för någon att hålla kvar bältet.
Innan jag kommer till nuet så kan vi ta oss en liten tripp tillbaka för att se vilka som haft bältet och om verkligen lätta tungvikten är den viktklassen som haft flest titelhållare eller ej.
DEL 6
Bälteshistorik i UFC
Jens Pulver
LÄTTVIKT
Lättvikten är den klass som haft minst antal titelhållare med sina blott fyra champs. Det förklaras av två enkla skäl och det första är att viktklassen introducerades först 2001 på UFC 30 och att den efter att Jens Pulver lämnade UFC 2002 lades på is tills 2006. Jens Pulver, Sean Sherk, BJ Penn och nu Frankie Edgar är de som ägt det lättviktsbältet.
WELTERVIKT
Weltervikten har haft sex stycken titelhållare bara vilket förklaras till stor del av dominans av Pat Miletich, Matt Hughes och senare GSP. Matt Serra och Carlos Newton har haft bältet men inte lyckats försvara det. BJ hade också bältet, men lämnade UFC och förlorade det innan han hunnit försöka försvara det. Som alla vet är det nu GSP som har bältet och har försvarat det fem gånger nu i rad sen han återtog det av Matt Serra i april 2008.
Dave Menne
MELLANVIKT
Mellanvikten har haft näst minst antal bälteshållare med sina fem till antalet. Precis som lättvikten drog inte mellanvikten igång förens 2001, men hade aldrig någon paus. Trots att den alltså varit gång fyra år mer än lättvikten har det bara producerats en mer bälteshållare. Det har att göra med att Anderson Silva sen han vann bältet 2006 försvarat bältet hela sex gånger i rad. Andra bälteshållare har varit Dave Menne, Murilo Bustamante, Evan Tanner och förstås Rich Franklin. Bortsett Anderson Silva har bara Rich Franklin (med två försvar) lyckats försvara bältet mer än en gång.
Frank Shamrock posar aldrig
LÄTT TUNGVIKT
Lätt tungvikt har blivit omnämnd som den klass som haft flest champions och varit kanske mest djup. Det sista kan nog de flesta, under vissa tider, hålla med om. Fakta är att det är en klass där Frank Shamrock försvarade sitt bälte fyra gånger innan han lämnade in bältet och stack från UFC. Tito Ortiz ville inte vara sämre och lyckades sen direkt efter att försvara bältet hela fem gånger. Sen plockade Randy bältet, förlorade det direkt mot Vitor Belfort och tog sen tillbaka det direkt igen. Det var då dags för näste man, Chuck Liddell, att försöka slå rekord i antal titelförsvar. Han lyckades försvara det fyra gånger innan Rampage plockade hem bältet och försvarade det en gång mot Dan Henderson. Då fick också UFC:s bälte lite mer glans då det sattes ihop med Prides gamla bälte.
Som de flesta minns så förlorade sen Rampage bältet mot Forrest Griffin som i sin tur förlorade det direkt mot Rashad Evans. Inte heller Rashad Evans lyckades försvara bältet utan blev knockad av Lyoto Machida. Machida vann sen ett kontroversiellt beslut mot Mauricio ”Shogun” Rua, som fick många fans att klia sig i huvudet. Men nu så lyckades alltså Shogun ta bältet och spräcka Lyotos nolla i hans record. Det har med andra ord varit inte mindre än 10 olika bälteshållare vilket gör den här viktklassen till den som haft näst mest. Hur mycket viktklassen än är omnämnd som den som haft flest champions så är det faktiskt tungvikten som haft flest.
Mark Coleman – Under Dackefejden
TUNGVIKT
Tungviktens första champ var Mark Coleman som slog Dan Severn på UFC 12 1997. Maurice Smith tog sen bältet från Coleman och försvarade det en gång gentemot den då faktiskt smått fruktade David ”Tank” Abbott.
Randy Couture slog sen Maurice samma år, men fick aldrig chans att försvara bältet då det blev tjafs mellan honom och dåvarande ägarna angående kontraktet. Bas Rutten vann den vakanta titeln mot Randleman, men lämnade sen in bältet för att slåss i lättare viktklass.
Titeln blev vakant igen och Randleman lyckades då vinna bältet och försvara det en gång mot Pedro Rizzo. Couture kom tillbaka och slog Randleman och försvarade titeln mot Rizzo två gånger. Couture mötte Josh Barnett som övertog bältet, men sen inte fick behålla det då han visade sig varit dopad. Randy förlorade dock bältet mot Ricco Rodriguez 2002 vilket fick Randy att gå ner en viktklass och vinna bältet där istället. Rodriguez lyckades aldrig försvara bältet då han direkt sprang på Tim Sylvia som tog bältet ifrån honom. Sylvia slog sen Gan McGee, men titeln rök då Sylvia visade sig varit dopad. Frank Mir slog Sylvia sen året efter (2004) i en fight om det då vakanta bältet.
Frank Mir skadades sig illa i en motorcykelolycka och vad som skulle ske med bältet var det lite olika bud angående. Andrei Arlovski slog Tim Sylvia om interimbältet som sen blev det riktiga bältet. Arlovski försvarade sen bältet två gånger innan Tim Sylvia återigen fick bältet. Han mötte sen Arlovski i en rubbermatch som var extremt tråkig, men där Sylvia stod som segrare. Sylvia försvarade bältet mot Jeff Monson innan Randy för tredje gången (!) kom tillbaka till tungvikten och lyckades vinna bältet. Randy försvarade bältet mot Gonzaga innan det på nytt blev en cirkus med interimbälte osv. Den där cirkusen innefattade inte mindre än tre matcher om interimbälten. Big Nog fick ett interimbälte genom att slå Sylvia, Brock Lesnar fått ett interimbälte genom att slå Randy Couture som inte längre ansågs ha bältet då han varit i ett slags limbo i UFC pga. dispyter (pengar främst) med organisationen. Frank Mir, som redan slagit Brock en gång, fick Big Nogs interimbälte när han slog honom.
Tillsist, på UFC 100, skulle då den snart två år långa farsen bli historia. De två interimmästarna Frank Mir och Brock Lesnar skulle mötas igen och denna gång om det riktiga bältet. Som alla vet vann Brock Lesnar (2009) och blev därmed den första riktiga champen sen 2007. Det var dags för Brock att försvara sitt bälte mot Shane Carwin, men då Brock blev sjuk fick Frank Mir möta Shane Carwin istället. Givetvis om ännu ett interimbälte och Carwin vann. Nu när Brock är frisk och kry ska han i sommar försöka försvara sitt bälte mot Carwin.
Summan av antal riktiga titelhållare i tungviktsklassen är elva och bara alltså en mer än lätt tungvikt. Något som är intressant med tungviktsbältet så är det att det utan tvekan varit det svåraste att försvara. Rekordet att försvara bältet i rad ligger på två gånger och delas av Arlovski, Sylvia och Couture.
Framtidens matcher i lätt tungvikt
Eftersom att den här artikeln handlar om bälten och försvar så ska det påpekas att vi hamnat i en rätt intressant situation i och med att Shogun vann mot Lyoto. Shogun har förlorat mot tidigare bälteshållaren Forrest Griffin och Lyoto har vunnit mot Rashad Evans.
För att förtydliga eller komplicera (välj själv) så har vi alltså en sorts pool av mästare som spöat varandra.
- Griffin som vunnit över Rampage och Shogun
- Machida som vunnit över Shogun och Evans
- Evans som vunnit över Griffin
- Shogun som vunnit över Lyoto och Rampage
Det blir med andra ord väldigt lustigt om Rampage skulle slå Evans för då har alla verkligen i toppen slagit varandra. Griffin skulle möta Lil Nog, men har fått dra sig ur på grund av en skada. Couture som ska möta boxaren James Toney i slutet av sommaren har visat intresse att slåss om titeln igen (!). Puh. Hur vi än vrider och vänder på det här så känns det som idel intressanta matcher ligger framför oss.
Dels de matcher vi redan känner till och alla möjliga kombos mellan forna champs, men också genom att Lil Nog kanske blir en kraft att räkna med. Men han måste nu ta sig igenom den smått underskattade fightern Jason Brilz (18-2) som ersatt Griffin.
Bakom den absoluta toppen finns det också riktigt bra fighters som gör lätta tungvikten till en otrolig djup och intressant viktklass. Eller vad sägs om (inte i någon speciell ordning) Vladimir Matyushenko (24-4), Brilz, Lil Nog (18-3), Ryan Bader (12-0), Rich Franklin (27-5), Tito Ortiz (16-7), Phil Davis (6-0), Jon Jones (10-1), Chuck Liddell (21-7) och Thiago Silva (14-2). Listan kan göras längre utan tvekan. Det är nästan tjugo helt fantastiska fighters just nu i den lätta tungvikten!
Det är inte lätt att se framför sig någon just nu som ska kunna hålla bältet en längre tid, Shogun kommer få riktigt hårt motstånd den saken är säker. Lyoto Machida finns ju också kvar i ekvationen och ska ju möta någon härnäst. Möjligen förloraren mellan Evans och Rampage eller kanske någon som är på väg upp? Att låta honom få en rematch direkt känns inte så troligt kanske.
Det finns också en joker i leken som vi absolut inte få glömma bort och det är Anderson Silva. Han tog rätt lätt hand om Forrest Griffin som ju faktiskt vunnit mot den nuvarande mästaren. Hur skulle det gå om Anderson mötte Shogun?
UFC 113 vände inte bara en trend av idel favoritvinster utan gjorde det med bravur! Inte mindre än sju underdogs vann i de elva fighterna galan hade att erbjuda. Men UFC 113 öppnade inte bara ögonen på oddsmakarna i Las Vegas utan en port öppnades också till ett hav av möjligheter i den dynamiska lätta tungviktsklassen…
Källa: ufc.com
