MMAnytt gör en djupdykning i matcherna som kommer hållas i Globen 6 april. Tre matcher i veckan fram till UFC Stockholm. Det har blivit dags för de största männen som tävlar under kvällen, i galans enda tungviktsmatch.
Matt Mitrione, USA (5-2)
Säsong 10 av The ultimate fighter var en kaotisk historia. Quinton Jackson visade sig vara en usel coach, myten om ”Kimbo Slice” exponerades och de deltagande tungviktarna var till stora delar ett osympatiskt gäng med tvivelaktig attityd och medioker talang. En karaktär som stod ut i det spektaklet var Mitrione, som deltog helt utan tidigare proffserfarenhet i MMA. Som före detta amerikansk fotbollsspelare på elitnivå med lite spridda budokunskaper ansågs det ändå finnas material nog att bygga en fighter. Teorin stämde hyggligt. Rashad Evans delade visserligen ut smeknamnet ”Meathead” på grund av Mitriones humörssvängningar och något udda personlighet, men noterade även att bjässen var lättlärd. Efter att ha åkt ut ur turneringen fick Mitrione en chans i UFC, där han snabbt skrapade ihop fem raka vinster och hann pensionera ”Kimbo Slice” på vägen. Ovanligt god rörlighet för att vara tungviktare, en bra känsla för slag och sparkar och hygglig kondition är egenskaperna som burit 34-åringen i buren. När bättre motstånd ställdes i vägen visade sig dock bristerna. Cheick Kongo kunde enkelt utmanövrera Mitrione och Roy Nelson behövde bara knappt tre minuter för att dela ut en knockout. Med två raka förluster har intresset för den excentriske tungviktaren svalnat och fighten i Globen kan vara avgörande för om det ska ges fler chanser.
Philip De Fries, Storbritannien (9-2)
De Fries är liksom Mitrione en man som kommit långt på att ha några få starka egenskaper som andra tungviktare brukar sakna. Den långe britten har bra flås och ett lilabälte i BJJ som varit avgörande i samtliga segrar hittills. Trots sina 193 cm har De Fries mer rörlighet i positionsbyten på canvasen än vad hans motståndare brukar ha. Stående har det hittills sett mer entusiastiskt än bra ut. De Fries utnyttjar gärna sina långa armar för att dela ut hyggliga kombinationer, men har stora defensiva brister och en haka som inte är byggd för utdragna slagväxlingar. När mer atletiska och explosiva fighters med löd i nävarna hamnat i samma bur, Todd Duffee och Stipe Miocic mer specifikt, har britten två gånger om blivit golvad och utslagen i första ronden. I mötet med landsmannen Rob Broughton visade däremot De Fries att kondisen och stryktåligheten räcker gott för tre ronder, om motståndet är på en lägre nivå. Fortfarande ung finns det utrymme för utveckling och även om 26-åringen kanske aldrig blir en grappler i nivå med Nogueira eller Mir, borde britten kunna etablera sig i divisionen med sina respektabla markkunskaper. Men då krävs det att antalet mottagna knockouter drastiskt minskar.
Prognos
En typisk matchning mellan grappler och striker där båda har anledning att ta det försiktigt. Mitrione har aldrig hamnat på backen i sällskap med någon som besitter solida BJJ-kunskaper förut. De Fries har mött hårdslående fighters och fått erfara hur illa det kan sluta. I teorin borde den yngre och piggare De Fries ha bättre förutsättningar att lyfta sig ett snäpp inför den här fighten. Mitrione har möjligtvis redan uppnått sin potential och börjat glida utför. Men om inte britten funnit ett sätt att få sina nedtagningar utan att fastna på ohälsosam närdistans erbjuds kötthuvudet från Indiana en fin chans att blåsa liv i karriären. En trevlig detalj för publiken är att de två bjässarna är aggressiva samtidigt som de har kondition bättre än genomsnittet i divisionen, vilket borde höja underhållningsvärdet även om avsluten uteblir.
