MMAnytt gör en djupdykning i matcherna som kommer hållas i Globen 6 april. Tre matcher i veckan fram till UFC Stockholm. Turen har kommit till en fight i fjädervikt där det lär smälla ordentligt.
Conor McGregor, Irland (12-2)
Efterlängtad UFC-debut för en av Europas främsta och mest publikfriande fjäderviktare. McGregors stoltaste ögonblick inträffade när irländaren erövrade dubbla titlar i Cage Warriors förra året. Först med en submission mot Dave Hill (10-3) i fjädervikt, följt av en knockad Ivan Buchinger (21-4) i lättvikt. Dubbla bälten gav en push av publicitet som fick UFC att lyfta luren, men populariteten fanns redan väl etablerad. Den irländske sluggern har skapat sig ett lika uppskattat som fruktat namn och är något av en kultfavorit hos fans runt om i världen. McGregor lever i alla avseenden upp till stereotypen av en irländsk ”bare knuckle brawler”, en rödlätt hårding med power i nävarna, järnhaka och oemotståndlig kaxighet. Fullständigt orädd och avslappnat sorglös, likt en verklighetens motsvarighet till Mickey från Snatch. Förutom sin solida boxningsteknik har ”Notorious” plockat upp en exotisk arsenal bestående av sådant som snurrsparkar, flygande uppercuts och tekniker vars enda syfte tycks vara att provocera motståndaren. Resultatet brukar bli en komplett uppvisning med intensiva staredowns, utmanande gester och brutala knockouter. Tänk en korsning mellan en muckande Diazbroder och Anderson Silva på lekhumör, och man har en bild av hur McGregors show brukar se ut. Tolv avslut på tolv segrar, elva via knock, sammanfattar hur bra konceptet har funkat hittills.
Marcus Brimage, USA (6-1)
Brimage är till skillnad från majoriteten av amerikaner i oktagonen, inte fostrad av brottning. Den atletiske 27-åringen la grunden med amerikansk fotboll och några års militärtjänstgöring, innan fokuset riktades mot muay thai och senare MMA. Brimage började fightas som amatör och skrapade snabbt ihop 10-0 i matcher innan det verkade lagom att satsa på att bli proffs. Tydligen var ”The Bama Beast” inte bara bra på att fightas, den unge mannen hade även stjärnkvaliteter som gjorde sig bra på tv. Efter att ha deltagit i dokusåpan vi helst vill glömma, Iron ring med Floyd Mayweather, fick Brimage chansen i The Ultimate Fighter 2008. Skador kom i vägen men erbjudandet upprepades året därpå, och sedan ytterligare en gång 2011. Tredje gången gillt blev glädjen kortvarig, med eliminering i kvartsfinalen. Trots det erbjöds Brimage en chans i UFC, vilket visade sig vara rätt beslut. Vid det här laget har den amerikanske strikern skapat sig ett UFC-record på 3-0. De stående talangerna har efterhand kompletterats med ett stabilt nedtagningsförsvar och hygglig defensiv på marken, även om just de egenskaperna inte lär krävas i den stundande drabbningen i Globen.
Prognos
Den som tog sig tid att läsa igenom presentationerna kan redan räkna ut vad som väntar. Det blir en väldigt speciell stämning när två fighters båda anser sig vara överlägsen den andre stående. Det är inte troligt att någon vill backa, skjuta för en nedtagning eller gardera sig mer än nöden kräver. Två ruggigt explosiva män, irländsk boxning mot amerikansk muay thai. Fart, fläkt och pang-pang. Såvida ingen glädjedödande coach övertalar sin fighter att brottas och exponera den andres brister på marken, kan vi räkna med en rykande actionrulle serverad på hemmaplan.
