MMAnytt gör en djupdykning i matcherna som kommer hållas i Globen 6 april. Tre matcher i veckan fram till UFC Stockholm. Det har blivit dags för den första matchen med svensk medverkan, dubbel sådan, och vad som sägs var en fight om vem som får stanna i UFC.
Besam Yousef, Sverige (6-1)
Av de sju svenska fighters som kan kallas UFC-svenskar, har ingen hållit så låg profil som Yousef. Doldisen från Göteborg var länge ett affischnamn för lokala galan The Zone FC, men även där föredrog 27-åringen att låta sin prestation i buren vara det enda som uttalade sig. I en tid när fighters allt mer engagerar sig i marknadsföring och för sig som rockstjärnor har Yousef valt motsatt väg. Men anonymiteten ska inte misstolkas som brist på erfarenhet. Yousef började tävla som amatör redan 2004 efter ett par års träning och är därmed en av de UFC-svenskar som har spenderat mest tid i sporten. Med grunden lagd av brottning och boxning präglas Yousefs fightingstil av grundtekniker och okomplicerad strategi. Det är lika osannolikt att se några flashiga showtekniker i buren som att höra något skrävel utanför den. Yousef är och förblir en man av det tysta virket, oavsett om scenen är förlagd till det anspråkslösa livet i Göteborg eller på en vrålande världsarena under UFC-banderollen.
Papy Abedi, Sverige (8-2)
Abedi är framför allt känd för sin judobakgrund och en fysik som normalt sett bara dyker upp i superhjältefilmer. Till och med i UFC:s weltervikt, som har större koncentration av rippade muskelberg än någon annan division, står stockholmaren ut från mängden. Det respektingivande utseendet behöver dock inte alltid vara något positivt. Abedi har stundtals blivit hypad mer än vad som är hälsosamt, inte på 34-åringens eget initiativ utan mer på grund av människor runt omkring. Beslutet att matcha svensken mot toppnamnet Thiago Alves som debutmatch i UFC kändes som en bekräftelse på att förväntningarna skenat iväg. Bjässen James Head direkt efter var ingen generös matchning det heller. Från obesegrad och dominant till två raka förluster i första ronden, en sådan vändning kan skapa hjärnspöken. Mot en lägre nivå av motstånd har Abedi varit brutalt effektiv med kraftfulla slag och submissions. Kan självförtroendet hitta tillbaka till den tiden, eller har motgångarna i UFC satt upp barriärer som inte brukade finnas?
Prognos
Man kan se skillnaderna, Göteborg mot Stockholm, boxaren mot judokan. Men i många avseenden rör det sig om två svenska fighters med en liknande situation. Det var aldrig skrivet i stjärnorna att någon av dem skulle erbjudas en chans på högsta nivån. En ödmjuk doldis och en snart medelålders familjeförsörjare. Två killar som fick en oväntad chans och som försöker göra det bästa av ett minne för livet. Det blir ingen trash talk och skrävel inför mötet, men däremot gott om ambitiösa förberedelser. Ingen av de här två vill prestera halhjärtat i vad som kan bli den sista stora showen. På distans bör Yousef ha en fördel med sin mer tekniska boxning. Om kampen når marken får fördel ges till Abedi tack vare storleksövertag och grapplingkunskaper. Mellanläget i clinch lutar åt att bli avgörande. Yousef trivs på distansen med korta slag och knän, men det är Abedi som är mest utbildad i positionskontroll när avståndet krymper. Bortom den fysiska världen skymtar en mental faktor som är svårt att sia om. Internt svenskmöte inför ett fullsatt Globen skapar förväntningar och press som kan torna upp sig till ett större hot än motståndaren.
