Det har varit två fartfyllda helger som bjudit på MMA i världsklass. Vi har sett Robbie Lawler erövra welterviktstiteln, Carla Esparza skriva MMA-historia genom att fånga det första stråviktsbältet för kvinnor i UFC samt bevittnat ett tungtviktskrig mellan JDS och Stipe Miocic. Men vi har ännu en gång sett konsekvenserna av ett problem som tyvärr fortfarande är vanligt i oktagonen, nämligen ögonpetningar.
Under helgerna som gick har två matcher fått olyckliga slut på grund av ögonpetningar. Det var matcherna mellan Urijah Faber vs Francisco Rivera samt Daron Cruickshank vs KJ Noons som blev snackisar. Båda matchningarna var riktigt underhållande innan de avbröts och man kan inte låta bli att lida med Rivera som innan avslutet såg ut att ge Faber en ordentlig match och Cruickshank mot Noons var riktigt fartfylld innan olyckan var framme.
Rivera och Cruickshank skadade ögonen så svårt att båda behöver opereras och blir borta på obestämd tid. Men det verkar inte som UFC lärt sig av sina misstag. Det är inte första gången där någon skadar sig allvarligt till följd av en ögonpetning. Det finns flera fall där ögonpetningar har haft större konsekvenser och tankarna går till Anthony Johnson, Alan Belcher och Wagner Prado som alla har fått allvarliga ögonskador till följd av ögonpetningar. Så vad kan man göra för att motverka detta så mycket som möjligt?
Det krävs åtgärder
Det finns två punkter som måste åtgärdas och en av dom är hanteringen av dessa olyckor. Det som retar upp mig mest är hur domarna nästan aldrig drar bort poäng men kan ge ut massvis med varningar under själva matchen. Det ger mig en tankeställare till hur både utövarna och domaren ser på själva situationen men mer om hur dem ska hantera dem, för de verkar inte riktigt veta. Jon Jones är ett perfekt exempel. Han har fått massvis med varningar under sina matcher men aldrig blivit straffad och vad innebär det? Jo, mer ögonpetningar.
Jag skulle vilja se muntliga varningar för fingrarna ute och poängavdrag på första ögonpetningen, oavsett situation. Detta är det enda sättet för utövarna att lära sig.
Vidare till nästa punkt vill jag diskutera handskarna. Jag har tagit mig en titt på handskarna från Bellator, Pride och UFC. Man kan se tydliga skillnader på dessa och även att Bellator har gjort en ändring. Bellators syfte var primärt för att minska handskador men med denna förändring minskar även chansen till ögonskador med tanke på böjningen så det blir svårare att sträcka ut handen. Under Pride-eran så var ögonpetningar väldigt ovanligt i jämförelse med UFC och Bellator, mest på grund av böjningen och mindre fingeryta. Däremot på UFC:s handskar är det knappt någon böjning och en väldigt stor fingeryta. Olyckor händer i alla organisationer men att UFC inte gör något åt saken förbluffar mig efter alla dessa år med ett flertal allvarliga skador. Om det är för svårt att skapa en revolutionerande handske kan man väl åtminstone göra en förändring för att minska olyckor när en lösning redan finns.
Personligen tycker jag att ansvaret sitter hos både utövarna och organisationen. Organisationen är ansvarig för säkerheten och hälsan medans utövarna är de bästa i världen, de vet själva om att de kan mäta avståndet med en knuten näve.
Vad är era tankar kring detta?
Text: Amin Siryani
Foto: Micha Forssberg
